En lördag i Jordandalen. Vi stod på ena sidan ravinen, slitna av osömn efter en natt på en bar i Ramallah. Några kokade kaffe över en eld. De som var orädda hoppade rakt ut i floden som forsade nedanför.
På andra sidan stod en familj med solhattar knutna under hakorna. Bosättare. De hade plötsligt klättrat ned för en smal trappa uthuggen i berget. Om jag minns rätt hade de sin hund i en ryggsäck. De ropade att det var deras mark och att vi borde dra. Vi svarade något om deras mammor. När vi senare kom till parkeringsplatsen väntade militären på oss. Bosättarna hade ringt och hittat på att vi hotat och kastat stenar. Det jag minns mest är erfarenheten av vanmakt.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
