Att S och MP svek överenskommelsen om Afghanistan var förvånande, säger Lars Ohly till Flamman.
– Det är inte bra, det kan man lugnt säga. Det underlättar inte förtroendefullt samarbete.
Det rödgröna samarbetet är inte slut, men det naggas i kanten. Det är Lars Ohlys mening.
Ändrar Afghanistanuppgörelsen mycket?
– Det är lite tidigt att säga. Vi utgick ifrån att inte alla överenskommelser skulle kunna hålla hela mandatperioden – en del skulle kunna bli helt frånsprungna av utvecklingen. Men här ser vi en strategi som i alla delar var tillämpbar.

Byte av strategi

De rödgröna partierna kom den 4 oktober överens om att hålla ihop kring Afghanistan, budgeten, talmansvalet och i skolfrågan. Budgeten och talmansvalet gick man igenom tillsammans innan Afghanistan spräckte de rödgröna. Kvar av samarbetet är skoluppgörelsen, som Lars Ohly tror kommer hålla.
När förstod du att Afghanistanuppgörelsen inte skulle hålla?
– I lördags. Under hela processen har vi fått förslag som vi bedömt gemensamt, och vi har svarat regeringen gemensamt. Vi hade fyra frågor som vi krävt svar på: startdatum för tillbakadragande, stoppdatum, ökat bistånd och att det skulle beskrivas som ett byte av strategi. När inget av det har varit med i regeringens svar har vi upprepat våra frågor. Men i lördags öppnade MP för att det skulle vara möjligt att slutförhandla på samma svar som vi tidigare fått. Och när jag sedan pratade med Mona Sahlin var det klart att den rödgröna uppgörelsen inte längre var grund för dem heller.

Överenskommelsen som motion

Mona Sahlin motiverade uppgörelsen med Reinfeldt med nödvändigheten av förhindra hoppande majoriteter och av att ta ansvar. Udden var riktad mot V. Men Lars Ohly menar att V också har försökt ta ansvar.  
– Vi har varit med länge och ville inte stänga dörren för förhandlingar. Vi var beredda att också göra upp om sådant som inte fanns i den rödgröna överenskommelsen. Men vi ville vara överens om den grundläggande: Vi ville ha en ny strategi i Afghanistan. Nu blev det inte så. Regeringen, S och MP har fortsatt på den gamla strategin. Och vänsterpartiet står ensamma fast vid den rödgröna överenskommelsen.
Vänsterpartiet kommer nu lägga den rödgröna överenskommelsen som motion till riksdagen.
– Vi gick till val på den och vi vill att våra väljare skall känna att man kan lita på det, säger Ohly.
Om S och MP väljer att stödja regeringen i många frågor innebär det väsentligt större frihet att vara i opposition och att tydliggöra Vänsterpartiet mot regeringen, säger Ohly.
– Sedan finns en risk för isolering och att vi själva isolerar oss. Samtidigt tror jag att det är bra att folk kan se att det finns ett regeringssamarbete som är möjligt, att hålla öppet för ett rödgrönt samarbete.
Ser du det som ett bra läge för Vänsterpartiet att röstmaximera om S och MP blir ett slags mittenpartier?
– Ja, det är möjligt, kanske till och med troligt. Samtidigt går det inte att beskriva som ett bra läge att det rödgröna samarbetet inte lyckades få förtroende i valet.

Spricka

Fram till valdagen fanns en stor uppslutning kring samarbetet i partiledningen. Men efter valnederlaget finns tydligt olika meningar om avslutningen på samarbetet. Flera av varandra oberoende källor i Vänsterpartiets ledning säger till Flamman att det har funnits en spricka mellan dem som anser att slutet på de rödgröna varit naturligt, att Afghanistanuppgörelsen skulle komma och de som velat ”hänga kvar så länge som möjligt” som en uttrycker det. De senare har motiverat strategin med att det parlamentariska läget efter valet är svårt. Reinfeldt försöker utmåla Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som extremister.
– Men det går lika gärna att tolka det motsatt, som om vi har ett nytt 1998, när S och MP dragits in i den politiska mitten, säger en källa till Flamman.
En annan källa säger till Flamman att S och MP inte velat ha med V att göra men att Lars Ohly låtsas som om ingenting har hänt.
–  Vi har behövt komma ur samarbetet utan att det ser ut som vi är de enda som vill vara kvar. Men nu blev det precis så.

”Kan lämna mycket utrymme till vänster”

Ulf Bjereld, statsvetare på Göteborgs universitet, säger att mycket tyder på att regeringen kommer regera med hjälp av olika rödgröna partier vid olika tillfällen.
– Vi kommer få se en mångfald av exempel: S och MP i opposition och S och V. Ibland samfällt, ibland splittrade.
Ett läge där MP och S går mot mitten innebär möjligheter.
– Det kan lämna väldigt mycket plats till vänster för Vänsterpartiet. Det finns en hel del svenska väljare som definierar sig till vänster, som är vänstersossar eller högervänsterpartister om du så vill.
Det var just den gruppen som V lyckades fånga 1998, när Socialdemokraterna samarbetade med Centerpartiet. Men det är inte säkert att Vänsterpartiet kan lyckas lika bra som då, säger Bjereld. Det har skett ett skifte sedan 1990-talet till höger i väljarkåren.
– Det har aldrig varit så många som ansett att de står till höger som i årets VALU.
En annan faktor är partiledarskapet.
– Man skall inte underskatta Gudrun Schymans popularitet. Jag tror inte att Lars Ohly klarar samma sak.