Flera av de svenska storföretagen har gjort rekordvinster de senaste åren. I deras kassakistor finns miljard på miljard som samlats under de goda åren. Det gör dem till attraktiva byten för uppköp och spekulanter som bara vill komma åt deras välfyllda kassakistor, men inte bryr sig så mycket om att utveckla produktionen. Aktieägarna höjer sina röster för höjda utdelningar.
Ett av dessa företag är Volvo. Företaget dominerar världsmarknaden för lastvagnar tillsammans med Scania och Mercedes. Orderböckerna har varit fyllda, produktionen har slagit rekord och vinsterna har strömmat in till bolaget. Nu kastar så kallade “riskkapitalister” lystna blickar mot företaget. Dessa moderna rövare vill plundra företaget på dess tillgångar.

Volvo är också en viktig arbetsgivare i Sverige, avgörande på orter som Göteborg och Umeå. Underleverantörer finns på en rad orter, sammantaget handlar det om tiotusentals anställda. För Volvoarbetarnas skull behövs långsiktiga investeringar i företagets produktion, inte plundrade kassakistor.
I diskussionen om Volvos framtid har ap-fonderna blivit hett stoff. Där finns en betydande del av våra pensionspengar. De fonderna agerar idag som vilka kortsiktiga spekulanter som helst. Hänsyn tas bara till snabb avkastning, inte till utvecklingen av svensk industri. Våra pensionspengar står idag för en avgörande del av det samlade börsvärdet. Om de pengarna användes för att långsiktigt trygga produktion och investeringar i vårt land så skulle löntagarnas intressen stå betydligt starkare.

I Kanada finns ett system utvecklat med löntagarstyrda pensionsfonder, de används på just detta vis. Investeringarna ska gynna produktionens utveckling och företagen ska rimliga sociala hänsyn till sina anställda. I något fall har lönsamma företag som lagts ned av spekulanter köpts och återstartats av fonderna. De ger dessutom god avkastning till pensionerna. Det är dags att kräva ökad kontroll och tydliga direktiv till de fonder som förvaltar våra, inklusive Volvoarbetarnas, pensioner.