Den parlamentariskt sammansatta kommittén lämnade i förra veckan sitt slutbetänkande till regeringen och justitieminister Thomas Bodström.
Statligt ägda bolag, där staten har ett dominerande inflytande, ska omfattas av samma offentlighetsregler som offentliga instanser; och de anställda ska också ha samma meddelarfrihet och rätt att läcka.
Offentlighetsprincipen skall gälla flera olika statliga och kommunala ägandeformer såsom aktiebolag, stiftelser och handelsbolag.
Samtidigt ges regeringen rätt att utfärda vissa undantag från regeln – dock inte om det handlar om monopolföretag.
Men kommittén berör inte vad flera offentliga fackförbund efterlyst sedan flera år; att på samma sätt reglera meddelarfriheten för anställda inom upphandlad verksamhet och entreprenader eller när det gäller ideella organisationer, friskolor eller större halvoffentliga organisationer som Kommunförbundet.
Här gäller ännu att lagen om företagshemligheter går före möjligheten att läcka uppgifter till medier.
– Det är en central fråga, det handlar om skattebetalares pengar som används utan tillräcklig insyn och kontroll, säger Alf Lindberg, Journalistförbundets representant i utredningen.
Under Brita Leijons tid som demokratiminister fanns ett intresse för sådana frågor, och ansvaret fanns någorlunda samlat inom regeringskansliet.
Men nu ligger frågan mellan departementen och har bollats mellan olika instanser, fortsätter Lindberg.
– Det är ett sätt för dem att begrava de här frågorna, och bara ett av många tecken på att regeringens intresse är oerhört svalt.
– Av tidigare förslag från Offentlighets- och sekretesskommittén har det hittills inte blivit så mycket, konstaterar Lindberg.
Kommittén har också diskuterat utrikessekretessen; där regeringen ges möjlighet att inte lämna ut uppgifter som i sig borde vara offentliga, men där de skulle riskera att störa relationen till andra stater om de lämnas ut. Utredningen vill ersätta ”störa” med ”skada” och ställa högre krav på motivering från regeringens sida.
Regeringen har kritiserats, även försiktigt från utredningen, för att ha använt utrikessekretessen schablonmässigt i EU-sammanhang. Exempelvis nekades Flamman insyn i motiven bakom EU:s terroristlista med just utrikessekretess som argument.
Mattias Håkansson