När Arbetsförmedlingen behövs som allra mest skrotas den. Därmed vältras problemet med arbetslösheten över på kommunerna som saknar nödvändiga verktyg.
Nu när flyktingar som fått uppehållstillstånd behöver hjälp till sitt första jobb och ungdomsarbetslösheten ökar läggs 132 kontor ned. Omkring 4 500 anställda på AF varslas om uppsägning för att den arbetsförmedlande myndigheten ska privatiseras. Detta är ett resultat av Januariöverenskommelsen mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna.
I frågan om Arbetsförmedlingens framtid har Centerledaren Annie Lööf spelat en huvudroll.
Gunnar Hedlund en föregångare till Annie Lööf, värnade landsbygdens folk och myntade begreppet “Sälj inte skinnet förrän björnen är skjuten”. Hedlund var partiledare i Bondeförbundet som med tiden bytte namn till Centerpartiet. Annie Lööf har tydligen inte lyssnat på det rådet, eftersom stora delar av AF redan försvunnit långt innan privata initiativ tagit över den arbetsförmedlande funktionen.
Därmed vältras problemet över på kommunerna som måste sätta till folk och pengar för att ta hand om vilsna jobbsökande ungdomar och nya svenska medborgare.
Vilka kommuner är beredda på att gå in med stödfunktionärer för privata aktörer, som ännu inte fått uppdraget att ersätta Arbetsförmedlingens huvuduppgifter?
Varför kalla Arbetsförmedlingen för Arbetsförmedlingen, när den är fråntagen sin uppgift att förmedla arbete?
