– Det finns skam i att visa sig behövande, i att inte få det att gå ihop. Man vill så gärna, in i det sista, försöka klara sig själv.
Jag slår mig ned mittemot Helen Lidman och bredvid en maffig basfiol, innanför de tunga träportarna till Templet. Kyrkan på Östermalmsgatan 69, mitt i ”Övfres” finkvarter, är Frälsningsarméns äldsta lokal i Stockholm, som sedan 1887 erbjudit ”soppa, tvål och frälsning”.
– Då var det här stans absolut fattigaste område, jag har hört det beskrivas som favela-artat.
I januari för två år sedan fick Helen Lidman anställning här, som ansvarig för det sociala arbetet. Hösten innan kom hon hit för att få äta sig mätt.
– Jag hade det själv tufft ekonomiskt, och tog emot både själsligt och materiellt stöd härifrån. Det var en stor lättnad att kunna lösa de där sista månaderna innan jag började jobba här, men att be om hjälp satt långt inne. Efter det väcktes en längtan hos mig att göra något tillbaka, inte ur skuld utan tacksamhet.
Varken Helen Lidmans hälsa, företag eller privatliv gick ihop mot slutet av 2022. Hon fick stöd från Försäkringskassan och barnbidrag, men ingen a-kassa. Hjälp från Socialtjänsten sökte hon knappt, då hon visste att hon troligen inte skulle få någon.
– Jag kan inte säga något annat än att det var Guds kall för mig att komma hit.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
