Efter mer än 50 års folklig kamp vann vi rösträtt, parlamentarism och det offentligas demokratisering. Den av oss alla direkt valda församlingen var statens ledande organ, ansvarigt endast inför folket och baserad på den grundlag den själv efter offentlig diskussion stiftat.
Sedan ett kvartssekel tar en borgerlig strategi bit för bit ifrån oss det vunna. Den offentliga sfären upplöses.
Skolor säljs ut till underpris – i strid med lagen. Privatskolor ges mer pengar per elev än kommunala skolor.
Vårdcentraler privatiseras och vårdens innehåll och syfte korrumperas av kommersiella aspekter.
Universitet och högskolor underordnas, i det man kallar Bolognaprocessen, storkapitalismens intressen. Det fria, kritiska och skapande tänkandet får maka åt sig till förmån för en flack ändamålsenlighet anpassad efter näringslivets behov av kontrollerbara specialister.
Medborgaraspekten i utbildningen trängs tillbaka av den kapitalistiska arbetsprocessens specifika krav på funktionalitet. Från första skolåret ska lärandet trängas in i ett betygssystem, som strider mot pedagogisk vetenskap, och som under studiernas gång alltmer försvårar förståelse av sammanhang. Det tidigare klassiska målet om social fostran till självständighet och medborgerligt ansvar ersätts med individens anpassning till en föregiven ekonomisk verklighet.
De politiska institutionernas struktur och roller förändras. De av medborgarna valda organen trängs undan av byråkratiska och icke direktvalda strukturer. Centralbanker blandar sig i ekonomisk politik. I EU-strukturen trängs parlamentet mellan Kommissionen och Ministerrådet. Och högst upp sitter jurister och beslutar i rent politiska frågor.
Tre gånger har borgerliga regeringar skapat stora statliga budgetunderskott. Det är ingen slump, ty ingen klasskamp är så effektiv som att den vägen tvinga fram nedmonteringar och kommersialisering av viktiga samhälleliga strukturer. Slutligen har vi den nya aspekt, som Mikael von Knorring i förra Flamman belyste: folket kontra cybervärldens jättar och kontrollmekanismer. På alla dessa fronter måste vi gå till strid. Piratpartiets framgångar ger lärdom – men pekar också på att det måste till ett parti med en politisk helhetssyn för att motståndet långsiktigt ska ha framgång.