Det skulle vara sextioårsfest för Annika Hagström. Jag var i Paris men Gun Kessle var där för att gratulera och hylla från oss. Sedan minglade hon bland andra gratulanter.
Per Wästberg kom fram. Han ville vara vänlig. Groll från den tid när han i kampen mot lögnen ville utesluta oss ur PEN-klubben för olämpliga yttranden var glömt. Eller i vart fall sopat under mattan.
– Jag såg i Dagens Nyheter porträttet av dig framför bokhyllan, sade Gun. Ja, du har där samma barnpornografi som jag.
Per Wästberg förstod inte och Gun förklarade.
– Balthus, menar jag.
Per Wästberg förstod fortfarande inte. Balthus, Balthasar Klossowski de Rola, var ju en av det tjugonde århundradets stora konstnärer. Utställningar såväl på Museum of Modern Art som på Centre Pompidou; hyllad av poeter och filosofer.
Visst stod monografier över honom i hans bokhylla som i vår. Pär Wästberg var ju en bildad europeisk intellektuell som vi. Med en sådans bibliotek. Ja, Balthus är en skicklig målare och tecknare i den stora traditionen. Men också en med ett monomant intresse för prepubertala flickor som oskuldsfullt visar könet sitt inför konstnären/publiken (voyeuren, gluttaren).
En del bilder – så som den berömda målningen från 1934: Gitarrlektionen (med de olika dåtida och senare variationer Balthus utförde i olika material) är därtill direkt pornografiska. Barnpornografiska i den stora brittisk/franska artonhundratalspornografiska traditionen. (Att som Ingela Lind i Dagens Nyheter 30 oktober 2001 inför den bilden direkt associera till ”Piéta, Maria med den korsfäste Jesus” kräver en konsthistorisk förgiftning av ovanligt slag.)
Varför sade Gun nu detta om straffbarheten till Per Wästberg och varför skriver jag det? Inte för att fördöma Balthus som var en intressant konstnär vars motivval säger mycket om hans tid och miljö.
Gun och jag har rätt mycket om och av honom. Gitarrlektionen har jag därtill haft – och fascinerats av – sedan 1948 då Paul Éluard publicerade den som lös helsidesteckning i sin påkostade stora praktbok ”Voir” (som jag köpte på Nordiska Bokhandeln där jag hade ett löpande konto).
Men enligt Brottsbalken 16:10.5 straffas den som innehar pornografisk bild av person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av bilden eller omständigheterna kring den, är under 18 år med fängelse i högst två år.
Det finns två undantag. Båda är dock kautschukskrivna: Förbudet gäller inte den som tecknar, målar eller på något annat hantverksmässigt liknande sätt framställer en sådan bild om bilden inte på något sätt görs tillgänglig för andra (eller tas med i den egna flytten utanför gränserna).
Det är det så kallat konstnärsundantaget. Men skrivningen är sådan att om Balthus ännu levat och därtill verkat i Sverige skulle han – då han målade och tecknade för publik – formellt sett kunna dömas. Det andra undantagets skrivning är än mer kautschuktöjbart.Så här lyder det: Även i andra fall skall en gärning inte utgöra brott, om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.
Det är den skrivningen som tycks rädda Gun och mig och Per Wästberg. Vi är intellektuella och arbetar med konst. Gun är till och med konstnär som tecknat modell och skrivit om konstnärer som Andrée Rouveyre (FoN 2/88) med formintresse för unga modeller. Men undantagen är kautschukskrivna och lagen mer moralstyrd än legalistisk.
All historisk erfarenhet säger att staten och de makthavande vid behov utnyttjar sådana med moraliskt patos skrivna lagar. Tag exemplet Roger Casement. Inte bara som nu Irlands store nationelle hjälte och martyr utan i hela den civiliserade världen före Första världskriget en människorätternas hjälte. Med all respekt för Per Wästbergs insatser gjorde Roger Casement med sin blå bok om Anglo-Peruvian Amazon Co:s utsugningspolitik en än mer världshistorisk antikolonial och antiimperialistisk insats. Men sedan tog Roger Casement som patriotisk irländare därtill ställning för Irlands frihet från brittiskt förtryck.
Inte bara i ord. Han organiserade väpnat befrielsekrig. Greps av de brittiska ockupanterna den 24 april 1916. Men han var en hjälte. En världsberömd hjälte. Den ryktbarheten tycktes skydda honom. För att kunna komma åt honom lät den brittiska regeringen då sprida anteckningar ur hans dagbok. Roger Casement visade sig i dessa ha varit homosexuell. Det var ett straffbart brott (dödsstraff från Henrik VIII buggery-lag till dess Criminal Law Amendment Act 1885 fastställde straffet till upp till två års straffarbete).
Även om det bland den brittiska överklassen (public school-gossarna) var ett känt och spritt beteende (liksom nu bland europeiska intellektuella att besitta böcker om sådana konstnärer som Balthus). Alltså kunde britterna hänga Roger Casement den 3 augusti 1916.
Nu aktualiserar jag exemplet: Per Wästberg har under senare tid tagit stark och i många kretsar uppseendeväckande ställning för Palestinas folk.
För detta har han angripits från sionistiskt håll. Antag nu att läget i Palestina skärpts och de mer extrema sionisterna också i Sverige blir desperata när kriget runt hela västra Asien utvidgas samtidigt som Göran Persson och hans regering utsätts för Förenta staternas allt hårdare krav på uppställning på det godas sida efter en kommande Bush juniors tveksamma men dock valseger.
Då blir Per Wästberg ett hot. Kanske inte ett lika stort hot som en gång Roger Casement men dock ett hot.
I det läget kunde det gå Per Wästberg illa.
Han besitter i sin bokhylla vad tjänstvilliga åklagare och domare då – som de anstända brittiska juristerna 1916 – kunde påpeka vara något varje anständigt moralisk medborgare vet måste vara straffbart.
Det vore oss alla tryggare om det inte infördes moraliska kautschuklagar.