Opinion 07 februari, 2011

Om våra problem – och andras

Richard Turpin skriver om Vänsterpartiets framtid.

Att Alliansen vann ännu ett val är så allvarligt att det kommer få ödesdigra konsekvenser för Sveriges framtid inom en rad skilda områden. Det visar också att en krympande politisk sfär har fått de krafter som traditionellt hävdat politikens betydelse som instrument för samhällsbyggande ytterligare marginaliserats. Ju mer makt som rinner ut ur de demokratiskt valda församlingarna, desto större blir misstron mot politiken som sådan. Därför är det nödvändigt att återerövra politikens klassiska arenor och kanske ännu viktigare, att finna nya.

Men för att detta ska vara mödan lönt måste vi börja med att pröva våra tankar om hur vi vill att världen skall utvecklas. Här följer en samling frågor, påståenden och förslag.

 

1. Klimathotet och socialismen.

a) När ett så gott som enat forskarsamhälle gör gällande att vår värld så som vi känner den närmar sig en kollaps bör ju detta vara avgörande för ett politiskt parti som har anspråk på den framtid som kanske inte ens kommer… Vi vet att tilltron till kapitalismens innovationsförmåga är så stark att den låter stora delar av opinionsskapare, alltså media och politiker, invaggas i den fromma förhoppningen att företagens genier kommer att lösa detta överhängande problem. Vi däremot delar ju inte denna barnsliga tro på att marknaden skulle fungera rationellt då dess väsen stavas profit. Däremot är vi ju klassiska utvecklingsoptimister. Kanske är det en inte främmande tanke för marxister att människan både formas av och formar världen hon verkar i och att denna världs resurser är ändliga och människan en biologisk varelse som verkar i ett skört biologiskt sammanhang. Marknaden kan inte tillåtas ta hand om utvecklingen av det skälet att den är oförmögen att göra det. Till passerade stadier kan vi inte gå. Slutsatsen måste vara att endast planering, omfördelning och politisk järnvilja räddar oss från undergången. Socialismen är med andra ord det självklara steget i vår strävan att överhuvud ha kvar den värld som vi vill föra från nödvändighetens rike till frihetens.

Inga andra än vi kan säga det, därför att alla andra är liberaler och sålunda icke rustade att ingripa. Det gäller även Miljöpartiet. Vi måste visa att vår väg är den enda möjliga och avslöja miljöpartiet som icke trovärdigt i sin paradgren.

Invändningen att alarmism inte vinner val kan utan vidare avfärdas om alarmet tjuter. Endast om vi kan göra trovärdigt att forskarna har fel kan invändningen beaktas.

 

b) Om vi vet att världen vi verkar i är i omedelbart behov av akuta insatser måste vi fråga oss hur det ska gå till. Är det troligt, möjligt, att nationella parlament och internationella organisationer kommer att kunna / hinna fatta beslut och genomföra dessa i tid? Är det troligt / möjligt att överkonsumenterna frivilligt kommer att överge sin ohållbara hållning? Är det troligt att den så kallade konsumentmakten kommer att globalt uppnå en sån grad av medvetenhet att den på allvar kan avsluta den ystra shoppingfesten? Om inte? Kan vi föreställa oss ett scenario som heter KRIG om de allt knappare resurserna? Om ett sådant scenario är möjligt, hur ska det undvikas? Finns det någon annan väg än omfördelning och noggrann hushållning av vår världs tillgångar? Måste världen månne styras genom diktat? Om så är fallet, vem ska säga det? Om inte, vilka alternativ föreslås då?

 

2. Håll i hop, en regeringsparoll – inte en oppositionsparoll

Vårt samhälle föses fram mot splittring, ojämlikhet och växande sociala motsättningar. En planerad och pågående likvidering av gemensamma resurser och privat tillägnande av dessa skapar ett samhälle där inga kontrakt med giltighet mellan medborgaren och det offentliga kan skrivas. I stället för att föra fram en paroll som snarare Anders Borg kunnat underteckna borde vi hotat de mellanskikt som alla påstår sig värna genom att bulta in i huvudet på dem att det även ligger i deras intresse att inte spränga sönder det samhälle där också detta lattefolk, dessa lättingar, ingår. De har inte mycket att vinna på trasig infrastruktur, ökat socialt våld, trasiga skolor med slutkörda lärare för fattiga och hela skolor med sprudlande lärare för rika, vaktbolag som patrullerar innerstad och villaområden, sönderslagna kroppar och brinnande stadsjeepar, vanmakt, rädsla, hat. Sluta dalta med dem, helt enkelt.

 

3.Socialism för de bekväma.

Avslöja myten om livspusslet som en irrelevant fråga en opraktisk och resursstark klass lyft upp på en dagordning där de väsentliga frågorna som hamnat hamnat på övrigt lyder: sänk arbetstiden – så att städning, matlagning och umgänge blir möjligt, bygg ut och gör gratis kollektivtrafiken – så att bortklemade barn härdas genom att själva ta sig till hockey, fotboll, ridning, bygg ut barnomsorgen så att daghem är öppna alla dygnets timmar, öppna klasser för barn som har kvälls och nattarbetande föräldrar, återinför samhälleliga monopol på elektricitet, telefoni så att tid och pengar kan användas till viktigare saker än omständliga val av profiterande leverantörer, trygga en värdig äldreomsorg så att samvetet inte gnager, avskaffa ett pensionssystem som tvingar blivande åldringar att spekulera bort sina pengar på börser som snart tillhör historien, etc, etc, etc.

 

4. Ett parti för loosers?

Vi ensamma för de undanskuffades, osynliggjordas, sjukas, fattigas talan – vi är det enda kristna partiet, får man lätt får sig. Men är det så bra? Harm som leder till dådkraft är betydligt mer attraktivt än prat och snyft. Istället för att ständigt vädja till de privilegierades döva öron kunde vi praktiskt mobilisera våra kompetenta, godhjärtade och solidariska medlemmar och upprätta en organisation, en röda hjälpen, ett system av medborgarkontor, som ger läxhjälp i utsatta områden, om nödvändigt tar strid mot myndigheter, avvärjer vräkningar, ger begränsade, räntefria lån… besöker fängelser. Så arbetar framgångsrika rörelser i Holland, Palestina, Libanon, Latinamerika. Fattas det pengar? Skaffa fram dem då.

 

5. Den goda liberalismen i den farliga socialismen

Gör klart för väljarkåren att VP inte endast är Riksdagens enda socialistiska parti. Det är även parlamentets enda liberala parti! Ensamma hävdar vi att det svenska folket är medborgare i första hand och inte som de övriga, vilka gör gällande att nationen befolkas av kunder och skattebetalare. Vi ensamma hävdar medborgarnas integritet gentemot övervakande, avlyssnande, spejande repressiva icketransparenta myndigheter. Vi slåss för det fria ordet mot mediamonopolen. Vi vill inte att skolan ska spionera på elever för SÄPO:s räkning. Vi ensamma slår vakt om medborgarnationens självbestämmanderätt gentemot supermakten på dekis. Vår regering kommer inte expediera beställningar av CIA, Vita Huset och transnationella konglomerat. Vår regering kommer inte att be om propagandahjälp från vacklande imperium!

 

6. Ryck av Sverigedemokraterna den blågula fanan!

Kan man bevisa sin kärlek för sitt fosterland mer än att vilja dess invånare det bästa? Varför kan vi inte hantera nationalismen när Che och Ho Chi Minh kunde det? Hävdar inte vi bäst det nationella oberoendet inte bara för andra nationer utan även vår egen? Varför skulle inte vi vara stolta eller åtminstone medvetna om våra mödrars och fäders gärningar och missgärningar? Varför kan inte de vadmalsklädda finnas med när vi talar om att historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp? Varför skulle inte vi känna sorg över förfädernas umbärande, lidanden och död, glädje åt deras tapperhet och uthållighet? Avslöja hyckleriet och okunskapen hos Sverigedemokraterna när de påstår sig vara ensamma mot etablissemanget och i sin kanon infogar just forna tiders etablissemang vilkas namn de knappt kan uttala! Låt oss göra klart att fosterlandskärlek är inkluderande och inte exkluderande.

Vill inte även vi att det svenska språket ska leva och utvecklas? Om inte, vilket annat språk ska vi tala, läsa och skriva? Ta kamp mot anglifieringen av det akademiska livet – kräv att avhandlingar ska på skrivas eller översättas till svenska, tyska, franska också. Och varför inte kinesiska och arabiska med? Ta över universiteten! Ta studielån och doktorera!

Även om vi kan hålla för troligt att även vår kultur liksom alla andra kommer att försvinna in i historiens dunkel behöver vi väl inte påskynda processen om inte något väsentligt kan vinnas därmed?

Inse att SD:s väljare snarare är rädda än onda och defekta. Om många skräms av att det samhälle de lever i förändras utan att de har något inflytande däröver, så låt oss då tala om det! Sluta upp med att låtsas vara moraliskt överlägsna och de sannaste företrädarna för humanism och tolerans utan bli det istället!

 

7. Den revolutionära feminismen – paradigmskiftet

Inse kraften i parollen: Krossa de patriarkala strukturerna. Kan det betyda något annat än kamp för kommunismen? Betyder inte det att barnen är hela samhällets käraste angelägenhet och inte i första hand föräldrarnas? Betyder inte det att vi kan skippa könskvoteringar till bolagsstyrelser eftersom deras syfte är att maximera vinst genom utsugning av andras arbete för att ge den till dem som inte arbetar? Betyder inte det att sexualiteten frigörs från ägandets och juridikens bojor, förlorar sin nyttoaspekt och blir en källa till ren glädje och rekreation? Betyder inte det att familjeförmögenheterna och arvsrätten avskaffas?

Betyder inte det att privategendomen avskaffas?

Betyder inte det slutet för de samhällen som utvecklats kring privategendomen och som under mäns ledning och administration inte bara lett till producerandet av nyttigheter utan till slaveri, svält, krig, och lidande i ett förskräckande antal årtusenden?

Betyder det något annat än att de manliga dygderna som varit rådande ända in till denna sista tid äntligen skall träda tillbaka och ersättas av något nytt och bättre? Betyder det slutet för den demokratiska centralismen?

 

8. Ordet.

Om vi inte är kommunister, är vi då inte heller för förverkligandet av ett samhälle som bygger vidare på det som hela den grekiska politiska och moraliska filosofin kretsade kring, Jesus predikade, apostlarna levde, kyrkofäderna höll som

det enda riktiga, klostren försökte genomföra, och alla politiskt tänkande filosofer av rang förhållit sig till och planeten behöver?

Inte det? Bra, då vet vi.

Om vi inte ansluter oss till historiens mäktigaste idéström, vad ansluter vi oss då till?

 

9. Lågande blickar hos de verkliga förlorarna

MUF översvämmade landet i ett par månader innan valet. De var unga, friska, chicka och lyste av tillförsikt. De såg likadana ut. De rörde sig i flock. De tänkte likadant. De var unisona i sin hyllning till individen. Avslöja dessa individualister som uniforma flockmänniskor av sorgligaste sort! Gör klart att flockindivider inte kan mäta sig med socialistiska personligheter, att de extravaganta, normbrytande, excentriska ungdomarna är revolutionärer som hyllar det av personligheters arbete skapade gemensamma bästa!

 

10. Eld i berget

Ha beredskap på och påskynda socialdemokratins sprängning vid marsch höger om. Studera die Linke.

 

11. Krig i vår tid

Var beredda på att landet är NATO-anslutet innan mandatperiodens slut. Då värnplikten avskaffats, styrkorna befinner sig utomlands, kommandona sker på amerikanska, ministrar varnar för ryssen och landet faktiskt inte kan försvaras – mobilisera redan idag opinion mot att liera Sverige med en nation vars ekonomi inte kan existera utan krig. Och överväg alternativ.

 

12. Företagaranda

Uppmana våra medlemmar och sympatisörer att studera socialistiskt företagande, grunda medlemsägda företag som tar upp kampen om upphandlingarna – starta socialistiska bemanningsföretag. För fram tanken på löntagarfonder igen.

 

13. Vi slår alla parlamentets partier i deras paradgrenar – från mittenvänstern till mittenhögern

Vi förstår vad begreppen social och demokrati betyder, miljön behöver oss bättre än miljöpartiet, vi står kristendomens dygder närmast, vi tror inte att livet levs bäst med ett samhälle där all offentlig och informell makt koncentreras till städer medan där åkrar plöjs och skördas, malmen bryts och älvar rusar i turbiner maktlösheten breder ut sig, vi är de enda som tar liberalismen på allvar, vi bygger ett samhälle där personligheter och excentriker kan utvecklas därför att vi återinvesterar det skapande kapitalet i människan, vi försvarar bäst Sveriges objektiva intressen och vill ensamma utveckla folkhemmet.

 

14. Ha politiker i partistyrelsen och inte skotträdda

Välj en partistyrelse där åtminstone någon har den lilla gnutta insikt, fantasi och politisk fingertoppskänsla som krävs för att lista ut vad det hade betytt att för några dagar ansluta sig till Ship to Gazas frihetsflotta! Just i valtid!

Kultur 14 juni, 2025

Folket som den israeliska litteraturen vill glömma

Tvångsförflyttningarna av palestinierna skildras på olika sätt i i den israeliska litteraturen. Foto: AP.

Om Israel ska göra upp med sin historia måste glömskan först konfronteras på allvar. Theo Vareman reflekterar över hur 1948 skildrats i palestinsk och israelisk skönlitteratur.

Nyinflyttad i London stod jag en dag vid hylla O i bokhandeln på Gower street och hade framför mig merparten av Amos Oz författarskap. Det var som att träffa en gammal vän. Oz – fram till sin död Israels mest erkända författare – är en av dem jag ständigt återvänder till. Dels tilltalas jag av melankolin hos de ofta sökande, förvirrade huvudpersonerna, dels är han en mästare på att skildra barnets perspektiv, även under dramatiska historiska skeenden. Jag lämnade bokhandeln med kortromanen Panter i källaren från 1995.

Läsaren får följa Proffy, en tolvårig pojke i Jerusalem under året som leder fram till Israels grundande. Kampen för ett eget land letar sig in i Proffys och hans vänners lekar, något som kompliceras av att Proffy samtidigt blir vän med en brittisk soldat som vill bättra på sin rostiga hebreiska. I slutet av boken blir leken allvar, när FN meddelar sin delningsplan för Palestina och drömmen om en judisk stat plötsligt tycks inom räckhåll.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 14 juni, 2025

Kvinnor som skrattar är inte kannibaler

Paris Hilton talade med en mörk alt som del av sin varumärkesförflyttning. Foto: Chris Pizzello/AP.

Anne Carson rannsakar synen på ljusa röster genom historien. Skojigt, tycker Hanna Johansson om den nyutgivna essän ”The gender of sound”.

Mot slutet av The gender of sound, en essä som första gången publicerades i en samling 1992 och som tidigare i år kom i en tunn, snygg nyutgåva av Silver press, håller Anne Carson ett tal till naivitetens lov. Eller, så här: hon förutspår att hon kommer att få kritik för sitt spretiga sätt att besvara den fråga som essän uppehåller sig vid: ”Hur påverkar våra föreställningar om kön hur vi uppfattar ljud?”

Carson är professorn i klassiska språk som blivit berömd för sitt säregna, poetiska sätt att förhålla sig till antikens källor. I The gender of sound vänder hon sig också dit. Aristoteles föreslog att kvinnors ljusa röster är ett bevis på deras inneboende ondska, eftersom modiga varelser – som lejon, eller tjurar – gör djupa, mörka läten. Ju tyngre testiklar, fortsätter han, desto djupare röst; de fungerar som ett slags lod för stämbanden. I litteraturen är kvinnors ljud okontrollerade och kaotiska: högljudda skrik, vilda skratt, ylanden, gäll klagosång, utrop av smärta eller njutning. De är verbalt inkontinenta, fjolliga, skvallriga. Ofta påtalas likheten mellan kvinnans mun och kvinnans kön, vars läppar bör hållas slutna. I Odyssén ber Telemachos vid ett tillfälle sin mamma Penelope att hålla käften. Under hellenismen hände det att röstövningar ordinerades för att bota fysiska och psykiska besvär hos män, medan en kvinna som använde sin röst för mycket ansågs kunna drabbas av menstruationsrubbningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 13 juni, 2025

V-profilen om Järvaveckan: ”Lobbyister har tagit över”

Magdalena Andersson talar först till folket i Gaza och sedan till de församlade under Socialdemokraternas dag på Järvaveckan. Foto: Liz Fällman.

Årets Järvavecka är den tionde i ordningen. Mohamed Nuur, lokal V-profil, ser skeptiskt på utvecklingen för både veckan och politiken i stort.

– Jag får lite av en tvångstanke att skriva ”Kuken” på den, säger Ung vänster-medlemmen vid klistermärkesbordet om Sverigeflaggan på den USA-Sverige-pin hon hittat på marken. Troligen har någon från Amerikanska Handelskammarens granntält tappat den.

Utöver dem är Vänsterpartiets monter på Järvaveckan omringade av Tibble Gymnasium, samt läkemedelsföretagen Astra Zeneca och Chiesi Pharma. Överallt syns loggorna för huvudsponsorerna: Axel Johnson-gruppen och Gålöstiftelsen. Väderprognosen över Spånga IP är polisdrönare och spridda regnskurar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 13 juni, 2025

Allan är homosexuell – ska utvisas till Ryssland

Allan, 41, har förts till förvar – i väntan på att utvisas till det homofoba Ryssland. Foto: Privat / Mikhail Metzel/AP

41-årige Allan flydde till Sverige för att slippa kriga för Putins hbtq-fientliga regim. Nu skickas han tillbaka, då Migrationsverket menar att han motsatt sig deras arbete. ”Medan jag sitter inspärrad är de som hanterat mitt fall lyckliga, fria, och förbereder sig antagligen för midsommar”, skriver han till Flamman.

– Jag är väldigt förvirrad, superstressad nu, säger Allan, 41.

Han kan inte prata länge, men tackar för samtalet. Uppkopplingen är sprakig, och mobilen är lånad. Hans egen blev tagen när han fördes till Migrationsverkets förvar. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 13 juni, 2025

Budgetsaneringen på 1990-talet räddade välfärden

När dåvarande statsministern Göran Persson fyllde 50 år, fick han en stickad mössa av Johan Lönnroth. Foto: Claudio Bresciani/Scanpix/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Leonidas Aretakis skriver i Flamman (29 maj) under rubriken ”Magdalena Andersson är fast i fel epok”: ”Kritiker menar att de svenska Socialdemokraterna på 90-talet sålde ut välfärden till nyliberalismen, medan finanshökar som Magdalena Andersson menar att budgetsaneringen snarare räddade den. Nu är partiet där igen.”

Att socialdemokratin blivit nyliberal är en myt som lanserats av vänsterns konspirationsteoretiker.

Jag tolkar Leonidas så att han instämmer med de angivna kritikerna. Men de hade fel. Nyliberalerna ville montera ned välfärdsstaten. Fredrik Reinfeldt var en kort tid påverkad av dem då han lät publicera Det sovande folket 1993.

Men att socialdemokratin blivit nyliberal är en myt som lanserats av vänsterns konspirationsteoretiker.

Om vi (jag var med) inte hade fått ordning på de offentliga finanserna – budgetunderskottet låg över tio procent av BNP och Maastrichtskulden låg på 80 procent av BNP 1993 – hade Sverige hamnat i samma situation som Grekland under eurokrisen. Budgetsaneringen fick en dålig fördelningsprofil då S dumpade oss i V – som gjorde upp med dem om en budgetsaneringsplan med bland annat värnskatten hösten 1994 – och genomförde saneringen ihop med C åren 1995 till 1998. Men saneringen var nödvändig.

Läs mer

Anderssons misstag är att hon håller fast vid orimligt strama budgetregler i ett läge då vi är nere på en skuldnivå på 30 procent och vi har behov av ett stort grönt investeringspaket liksom kraftigt ökade statsanslag till kommuner och regioner.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 13 juni, 2025

Norge får ny drogpolitik: ”Avkriminalisering light”

Bjørn Dahl, politiker för anarkistiska Samfunnspartiet, rökte en holk i valstugan på Karl Johan redan 2017. Foto: Vidar Ruud/NTB.

En majoritet i norska Stortinget, inklusive Arbeiderpartiet, har röstat igenom ett nytt lagpaket som ska bemöta droganvändare med lägre straff och mer hjälp. ”Även i Sverige är S den största nöten att knäcka”, säger Karin Rågsjö (V) – som tycker att reformen kunde ha gått längre.

I förra veckan röstade fyra norska partier – Høyre, Sosialistisk Venstreparti (SV), socialliberala Venstre och socialdemokratiska Arbeiderpartiet – för en ny ”rusreform”.

– Vi har länge varit en del partier i Stortinget som jobbat för en avkriminalisering av mindre mängder narkotika, säger Torgeir Knag Fylkesnes (bilden), SV:s rättspolitiska talesperson, till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 12 juni, 2025

Skolskytten i Österrike följde nazistkonton på X

Bilden som 21-åringen lade upp innan masskjutningen, en bild på honom från en e-sportsturnering, samt en detalj ur det fastnålade inlägget hos ett av de få konton han följde. På den sistnämnda bilden syns nazistsymbolen ”svarta solen” och den fascistiska filosofen Julius Evola.

Ett konto på X kopplas till skytten som mördade tio personer i österrikiska Graz. En bild postad minuter innan dådet refererar till två tidigare skolskjutningar – och i skyttens flöde blandas våldsamt innehåll med roterande hakkors.

I tisdags mördades tio människor på en gymnasieskola i österrikiska Graz. Den misstänkte gärningsmannen, en 21-årig tidigare elev, ska ha dykt upp på skolan runt kvart i tio på förmiddagen. Därefter gick han in på en toalett och tog fram sina vapen, ett par skyddsglasögon och ett headset.

Några minuter innan klockan slog tio hördes de första skotten. Mindre än tio minuter senare hade 21-åringen tagit sitt liv på en av skoltoaletterna, efter landets värsta massmord i modern historia. Sju av de dödade var flickor och flera av offren hade utländsk bakgrund, främst från europeiska länder.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä 12 juni, 2025

Min bittra kamp mot kaffedemonen

Kjartan Slettemarks bilder med president Nixon hänvisar till att Gevalia köpts upp av General Foods, som var inblandat i USA:s napalmtillverkning under Vietnamkriget. Som krigsmotståndare skulle man hellre dricka grönt te. Foto: Pontus Lundahl/TT.

När priset på kaffebönor passerade 200 kronor kilot bestämde sig Henrik Sahl Johansson för att bryta sig loss från de bönsvarta bojorna. Fyra dagar senare huttrade han över en kopp snabbkaffe.

En söndag i maj slutar jag dricka kaffe. Jag känner mig som Michael Douglas i inledningen av filmen Falling down: jag kliver ur min kaffedrivna bil mitt på motorvägen, tar med mig tomma kopp och promenerar in mot det samhälle som inte bryr sig om det omvända förhållandet mellan kaffepris och kritikerarvoden.

Fast det här utspelar sig på Hemköp och består, på ytan, av att jag går fram till kaffehyllan, noterar att priset på bönor stigit en bra bit över 200 kronor kilot, och där och då bestämmer mig för att bryta med kaffedemonen. Arvid Nordquist kan ta mitt liv, men han kan inte ta min frihet att själv välja vad jag dricker till vetelängden.

Vi får se vem som viker sig först – kaffeimperiet eller jag. Det vore ju synd om något skulle hända med den där lilla kartellen ni har ordnat så fint.

Fergie från Black Eyed Peas sade en gång att kokainet var den pojkvän hon haft svårast att göra slut med. Och medan jag – lätt rusig efter mitt uppror i matbutiken – går hemåt i vårsolen tänker jag att det är samma sak för mig och kaffe. Även om det är mer som att bryta med en sjukpensionerad, excentrisk faster. Och det borde ju inte vara svårt. Men det ska visa sig bli mycket svårt, för att inte säga outhärdligt.

För även om jag inte tänker så ofta på den där fastern – särskilt inte på det sättet – har hon alltid funnits där, i glädje och i sorg, på morgonen och på kvällen, med sin lite för varma hand i min. Man saknar inte kaffepaketet förrän det reser sig upp och lämnar skafferiet, som det heter.


Jag minns med fotografisk exakthet ögonblicket då min stormiga kärleksrelation med kaffe inleddes. Jag var två år gammal och familjen hade åkt till Yucatánhalvön för att bo i något jag minns som en vacker hacienda, men som troligen var ett vanligt mexikanskt motell.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 11 juni, 2025

Vem har rätt om Gaza – Håkan Hellström eller Moderaterna?

Bilden som skickades till Flamman från bolaget Tro & tvivel. Foto: Pao Duell.

I lördags tog jag med min dotter på demonstrationen i Stockholm en sväng. Människohavet tog aldrig slut, och jag läste senare att det var runt 30 000 demonstranter. Jag har faktiskt inte sett så stora solidaritetsuttryck sedan Irakkriget.

Samma helg närmade sig frihetsflottiljens båt Madleen, med Greta Thunberg ombord, Gaza och blev bordad av den israeliska flottan. Flamman har också rapporterat om en grupp aktivister som marscherar till Gaza via Egypten.

Så hur har högern reagerat på det eskalerande israeliska våldet i Gaza sedan vapenvilan avslutades den 18 mars?

Regeringen har strypt stödet till Unrwa. Som rutinerade biståndsskribenten Staffan Landin har förklarat i Flamman, svamlade man inte bara fritt om Hamas – man försökte dessutom begrava en Sida-rapport som visade att FN-organet fortfarande gjorde nytta för palestinierna.

Men medan biståndsminister Benjamin Dousa sticker huvudet i sanden med förvirrade ursäkter är hans kamrater i partiet och på ledarsidorna desto mer öppna i sitt stöd till Israel.

Civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin kallar demonstranterna framför riksdagshuset för ”ett gäng oborstade gaphalsar”. Svenska Dagbladets ledarskribent Daniel Schatz avfärdar Sida som ett ”aktivistkontor” och hans kollega Peter Wennblad avfärdar Greta Thunberg som som en ”selfie-aktivist”. Samtidigt vidarebefordrar riksdagsmoderaten Fredrik Kärrholm pressmeddelanden rakt av från Israels ambassad där hjälpskeppet till Gaza beskrivs som ett pr-jippo.

Helgens märkligaste Israelstöd kom dock från den moderata riksdagsledamoten Katarina Tolgfors, som på X jublade över att Håkan Hellströms konsert på Ullevi var så befriad från solidaritet med Gaza: ”Inte en palestinasjal i sikte. Bara musikglädje. Gött mos!”

Flammans nyhetsredaktör mejlade då stjärnans bolag Tro och Tvivel, för att fråga om flaggor och sjalar var förbjudna på konserten. Som svar fick han en bild på en man i folkhavet som gör V-tecknet – med en Palestinasjal runt halsen (se bilden ovan).

Dessa ynkliga reaktioner kan jämföras med Emmanuel Macron, som kallade blockaden av nödhjälp för ”skamlig” och krävde att de sex omhändertagna franska medborgarna fördes tillbaka ”omedelbart”. Storbritanniens premiärminister Keir Starmer bad också om en snabb återlämning, och passade på att kalla den humanitära situationen i Gaza för ”förfärlig och oacceptabel”.

Men Sveriges regering ligger närmare Donald Trump än dessa centrister. Den hysteriska tonen antyder däremot att de – om än vagt – skäms över att ha stått på fel sida om historien.

Samtidigt som de äntligen bestämmer sig för att agera. ”Nu tar Sverige en ledande roll”, säger utrikesminister Maria Malmer Stenergard, som i går skickade ett brev till EU:s utrikeschef Kaja Kallas med en uppmaning om sanktioner mot enskilda ministrar i Israels regering som uttryckt extrema åsikter samt stödjer den olagliga bosättningspolitiken.

Och när det kommer till den israeliska regeringen är det nog påkallat att tala om ”oborstade gaphalsar”.

Jag skriver detta på tåget till Malmö, där jag ska prata på en vänster-aw med ungdomsledaren Nicolas Lunabba och vänsterpartisten Anfal Mahdi. På Rex klockan halv sju, hoppas vi ses där!

Allt gott,
Leonidas

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 11 juni, 2025

Kristerssons havspolitik är ett bottennapp

Handlarna förbereder fisken på marknaden i Dakar, i ett Senegal som drabbats hårt av utfiske från internationella trålare. Foto: Grace Ekpu/AP/TT.

Överfiske, plaster och dödliga migrationsrutter – behovet att skydda haven är stort. Men på FN:s havsavtal saknas ännu en liten kråka: Ulf Kristerssons.

”Havet tog sängen och väggarna”, säger Fatou Samba och pekar på stenbråten längs stranden i senegalesiska Bargny. ”Snart tar havet resten också, detta hus som mina förfäder har byggt.” (The Guardian, 7/4)

Svårast var dock när hennes 22-åriga son lämnade fiskebyn för Madrid. President Bassirou Diomaye Faye har bett landets unga att stanna i landet, och lovat att trappa upp jakten på flyktingsmugglare, ”dessa illusionsförsäljare, dessa dödens köpmän”.

Ändå flyr fler än någonsin. I fjol dokumenterades över 10 000 dödsfall på väg från Västafrika till Spanien, vilket gör sträckan till en av världens farligaste migrationsrutter. Lokalt kallas den Barsa wala Barsakh, Barcelona eller döden.

Anledningen till att de ger sig av är – åtminstone delvis – brist på fisk. Enligt den nya rapporten The deadly route to Europe av Environmental Justice Forum, som även finns som kortfilm, finns det nämligen ett nära samband med utfiskning och flykten till Europa.

Jättelika trålare från bland annat Spanien och Kina har utarmat fiskepopulationen, i synnerhet småfisk som sardinella, ansjovis och makrill. I ett land där fiskenäringen fortfarande i dag sysselsätter tre procent av befolkningen, och där fisk utgör fyrtio procent av det animaliska proteinintaget, ser många inte någon annan utväg än att fly.

Utfiskning är bara ett av många problem som drabbar haven.

Europa bidrar alltså direkt till den matkris som får unga senegaleser att riskera livet för att ta sig hit. En brutal påminnelse om hur koloniala mönster lever kvar i vår tid.

Problemen som drabbar haven är många. Därför arrangerar FN den 9–13 juni sin havskonferens i Nice. ”Djuphaven får inte bli vilda västern”, sade generalsekreteraren António Guterres i sitt öppningstal under måndagen.

Och även om tankarna snabbt leds till den israeliska militärens olovliga gripande av Greta Thunberg på öppet hav, syftar han på ett annat vattendrama. Haven hotas nämligen inte bara av överfiske, utan även försurningens ”tickande bomb” (Guardian, 9/6), accelererande uppvärmning (ESA, 17/4), uppsugandet av 20 miljoner årliga ton plaster (UNEP, 26/5), samt kapplöpningen efter metaller och fossilgas i havsdjupen.

Den senare har fått ny fart sedan april 2025, då Donald Trump skrev under en exekutiv order som instruerar landets myndigheter att snabba på brytandet av kritiska metaller – inte bara på amerikanskt utan även internationellt vatten – för att ”säkra nationella intressen”. I bakgrunden finns handelskriget med Kina, som i sin tur anklagar USA för att kringgå internationell rätt.

Läs mer

Under havskonferensens första dag dundrade Emmanuel Macron att djuphaven, Grönland och Antarktis ”inte är till salu”, till stormande applåder. Brasiliens president Lula da Silva krävde i sin tur krafttag för att stoppa den ”giriga kapplöpningen” mot botten.

Behovet av global samverkan är alltså stort. Därför hoppas FN nu få igenom ett globalt havsavtal, som ska skydda den biologiska mångfalden i internationella vatten, som utgör två tredjedelar av världens havsyta men bara skyddas till en procent. Men sedan offentliggörandet i juni 2023 har bara 50 av de 60 länder som krävs ratificerat avtalet.

Gissa om Sverige har gjort det. (Svaret är nej.)

Men kanske hinner vi. Havet väntar ju artigt. Det tar sängar, väggar och fiskbestånd i sin egen takt. Och i Senegal? Där återstår ännu två alternativ: Barcelona eller döden.

Diskutera på forumet (0 svar)