LULEÅ. Mitt i stan står hon, Lady in red, damen i rött, som är namnet på Kulturens Hus i Luleå. Efter nästan 50 års politiskt tjäbbel är hon nu verklighet. Det är en inbjudande och till ytan öppen dam arkitektbyrån Tirsén&Aili skapat, klädd i åtskilliga kvadratmeter glas.
Men hon är långtifrån oomstridd. Den Luleåbaserade konstnären Mats Wikström beskriver huset som ett “konferansernas hus med lite färgglad konst” och menar att det kommer att domineras av okritisk mainstrea m-kultur. Hur Wikströms glaskula så tydligt visar den utvecklingen kan man undra, men hans oro delas i sak av författaren och musikern Mattias Alkberg, med den skillnaden att Alkberg inte bojkottar huset.

Invigningstalaren Åsa Junkka, vice ordförande i kulturnämnden, beskriver den glädje hon känner och den förhoppning hon när kring Kulturens Hus som mötesplats. Ståendes på isen i norra hamnen, i tio minusgrader, och omgiven av en ljuslabyrint, eldsprutare, dito dans och afrikanska trummor, framhåller hon trots sin eufori att kulturen aldrig kan slå sig till ro och tro att allt av vikt händer i och omkring huset.
– Vi måste också stå på taket på huset och blicka ut, säger hon.
Maybritt Lundgren, Ingrid Fredriksson och Birgitta Aronsson-Nordmark arbetar i biblioteket. De svarar unisont ja på frågan om de längtat till 12 januari och öppnandet av kulturhuset. Och nästan innan man hunnit fråga, tar Birgitta med oss på en rundvandring i bibliotekets tre våningar.

Det är ett hav av utrymme, om man jämför med det gamla stadsbiblioteket från mitten av 60-talet. Birgitta, som jobbat 15 år på “bibblan”, berättar stolt om satsningen på barnen och litteraturen som nu fått en egen avdelning. Den traditionella klassningen av böcker, typ Hce, har här ersatts av exempelvis Glödlampa=Vetenskap eller Fisk=I vatten.
Kulturens Hus har kostat Luleå kommun 370 miljoner kronor, men kommunalrådet Karl Petersen anser det vara “värt varenda krona”. Efter beslutet i kommunen för fyra år sedan har mången åsikt om bygget dryftats i slott och koja. Från, ungefär: ”va fan ska vi me he till, he finns ju ett konserhus”, till: ”å så trevligt, äntligen lite kultuuur i den här SSAB-styrda och Lule-hockey-dominerade staden”.

Elaka tungor ser det som ett monument över S-märkta politiker.
Marcus Eitzenberger extraknäcker för dagen med röd flagg i handen och dirigerar bussar och människor i korsningen utanför Kulturens Hus. Det är dag två av invigningen och folk samlas för att se kommunalrådet Petersén klippa bandet och höra honom ropa sig hes av iver över det “fantastiska som nu sker i Luleå”.
Marcus vill först inget säga, men sen kommer det: “Jag förstår inte varför man…”, ja det är inte mycket som är bra, ok byggnaden är snygg, säger han, men “varför klumpa ihop allt, och allt fanns ju redan, konserthus, bibliotek, konstens hus…”.
Marcus kritiserar också hur man i går under öppningskvällens satsning på “Ung Kultur” kunde hålla stora konsertsalen stängd och placerat populära The Sounds spelning i lilla konsertsalen som “bara” tar in 400 personer.

Undertecknad kan bekräfta att rykten om fribiljetter till The Sounds tyvärr fick ungdomar att tvärt överge Anna Jörgensdotters engagerade poesi och Daniel Boyacioglus underfundiga “haiku-punchlines”.
Konsthallens stora sal inleds med Kalix-födda Susanne Simonsson mjuka färgskiftande oljemålningar. Akvarell och vuxenserier är satsningar under våren. Anette Carlsson framhåller ateljen som “ett nav” i konsthallen. Där ska skolelever, men även vuxna, kunna prova på.

Mikael Niemi invigde biblioteket med att berätta hur han blev författare och att det hade mycket att göra med hans tid som teknikstuderande i Luleå.
Det handlar om att upptäcka nya rum inom sig, sa den av publiken att döma mycket populära författaren.
På typiskt Niemi-vis drog han en kryddad historia genom tid och rum, om hur en ung man hittar författarrummet inom sig genom obesvarad kärlek, och en man i svarta glasögon från Minnesota, USA, vid namn Bob Dylan.
Och egentligen är det först när Mikael Niemi ger Luleås bibliotekschef Britt-Inger Rönnqvist den symboliska invigningskramen, som Kulturens hus känns öppnat.