– Jag vill hångla, hångla, hångla, säger den sängliggande svårt sjuka kvinnan. Katarina, spelad av Malin Vispe, är tidigare klasskamrat till huvudpersonen Jana Kippu. I SVT:s filmatisering av Karin Smirnoffs succéroman Jag for ner till bror, återser de varandra under en besöksrond i den fiktiva västerbottniska orten Smalånger, dit Jana återvänt för att ta hand om sin försupna bror och kanske styra upp sitt eget liv. Hon tar ett jobb i hemtjänsten och återser, en efter en, de grannar hon växte upp med, som ömsom plågat henne, ömsom blundat för hennes och hennes brors utsatthet. Nu har de blivit gamla och förgrämda.
En som är alldeles för ung för att ligga bitter och döende är den jämnåriga Katarina. Från sin höj- och sänkbara bädd fixerar hon sin dödsångest till ett vitglödgat raseri. I sitt morfindopade huvud är hon kvar i högstadiet och löftet om romansen med Magnus, ögonblick från ungdomen som ödet gjort till höjdpunkt i hennes korta liv. Till de minnena tvingar hon Jana, för vilken samma tid utgjorde en mardröm av våld och sexuella övergrepp. De blanka utstående ögonen, den gråvita hyn, de glesa hårtestarna och de lealösa lemmarna vill inte få ro, de vill ha sex! Vid sidan av Jan Malmsjös onda präst i Fanny och Alexander och Stellan Skarsgårds förvirrade våldsverkare i Den enfaldige mördaren, sällar sig Katarina till svensk filmkanons parnass av oförglömliga antihjältar. Hennes dödsdom har inte bara gjort henne till någon att tycka synd om, utan också gett henne mandat att unna sig att ödelägga Janas liv.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Jag for ner till bror är förlagd till en evigt frusen vårvinter i nutida glesbygd där allt saknas utom timmarna i bil och hembränt. Som tittare huttrar man av att se de illa klädda invånarna pulsa i snön till och från sina vindpinade stugor. Tittaren följer Jana, spelad med sammanbitet trots, men med en genuin kärlek till den sköra lillebrodern. Att ge honom tillbaka livslusten är hennes främsta livsprojekt. Men hans dysterhet blir också en metafor för en avindustrialiserad glesbygd som samhället dragit sig tillbaka från, och lämnat efter sig ett The walking dead-zombieland och där de överlevande, eller som i det här fallet, de kvarstannade, klarar livhanken genom färdigheter i jakt, snickeri och att mecka samt en smula barmhärtighet i sällsynta doser.
Men något är det som får både romanen och tv-serien att lyfta till mer episka höjder, bortom dieselångande socialrealism. I första avsnittet tecknar sig på den svarta himlen plötsligt, som ett förebud om mirakel, ett flammande norrsken. I den här berättelsen sker det först som den blixtrande attraktionen mellan Jana och den enstöriga John och (sluta läs nu du som inte sett eller läst klart!) den förlorade dotterns återkomst. En ung kvinna som inte bara bär det antika gudinnenamnet Diana, utan som nedstiger till jorden som en inkarnation av den mamma som Jana aldrig fick.
Berättelsen skulle kunna kritiseras för vissa logiska skevheter och lösa trådar. Det förblir oklart vilket liv Jana lämnar bakom sig som leder till beslutet att återvända, hur kommer det sig att Johns övergrepp lämnas okommenterade och varför bor mamman på hem fast hon verkar hyfsat frisk? Men det är nu inte en realistisk historia. Snarast är den besläktad med en annan stor svensk författare: Selma Lagerlöf. Liksom i den äldres romaner framträder karaktärerna som arketyper vars livsöden och tragedier ingår i större berättelser om skuld, plikt, undergång och återuppståndelse. Bibelorden och korset, som Jana symboliskt inte lyckas rycka loss från väggen, är återkommande inslag i serien. Tidlösa sagor där människorna representerar mer än sina torftiga liv. Janas odyssé i Smalånger visar att underverkens tid inte är förbi. I alla fall inte på tv.
Att se de fyra avsnitten av Jag for ner till bror är hoppfullt för ny svensk drama och att nya ikoniska karaktärer kan födas fram för folket – den här gången i form av en kåt, ond och cancersjuk ung kvinna.
