Efter 30 år av missnöje med den islamiska republiken som skulle ersätta shahens diktatur med demokrati, har nu folkets vrede blivit synlig. Under de senaste månaderna har hela världen varit vittne till hur fredliga iranska demonstranter blivit bemötta med brutalt våld av den iranska regimen. Människornas brott var att de ifrågasatte valresultatet.
De gick ut på gatorna i miljontal för att visa myndigheterna sitt missnöje. De ställde en enkel fråga: Var är min röst? De misstänkte fusk och krävde att få veta vart deras röster hade tagit vägen. Regimens svar var tårgas, arresteringar och kulor. Omvärlden glömmer inte den oskyldiga unga kvinnan Neda vars blod forsade ur munnen när hon blev beskjuten i hjärtat på öppen gata i Teheran.
Bilden av Neda spreds trots att Ahmadinejad kastade ut utländska journalister och arresterade inhemska journalister för att hålla omvärlden ovetande om hur hans regim behandlar medborgarna. Neda blev symbolen för den kamp som fortfarande pågår i Iran och som har väkt världens solidaritet och beundran för människorna i Iran.
Omvärlden reagerade snabbt. EU-landet Italien protesterade mot den iranska regimen genom att uppkalla en gata i Rom efter Neda. Tyskland, Frankrike och Storbritannien deklarerade officiellt att de inte gratulerar Ahmadinejad som president.
Men vad gjorde EU:s ordförandeland Sverige? Sverige gav legitimitet åt den iranska regimen genom att låta sin högsta representant i Iran, ambassadör Magnus Wernstedt, delta i den högtidliga installationen av Mahmoud Ahmadinejad som president. Detta har chockat, inte bara iranier i Sverige, utan Sveriges och också andra länders politiker och medborgare.
Sveriges agerande gav en signal till Ahmadinejad att han kan bemöta medborgare i sitt land med brutalitet för att de ifrågasätter hans roll som president och ändå bli gratulerad av demokratier i västvärlden. Det är absurt. Sverige brukar föredra att vara närvarande för att observera och sedan kunna påverka i diplomatiska sammanhang, men varför skickade då inte Sverige en tjänsteman med lägre status för att åtminstone markera sitt missnöje med Ahmadinejads politik?
Det rimmar illa med Sveriges roll som EU-ordförandeland att inte våga säga ifrån när det gäller kränkning av yttrandefrihet, pressfrihet, samlingsfrihet, censur, fängelse och mord, allt det som den iranska regimen har gjort sig skyldig till.
Sverige är ett land som har tradition och rykte som försvarare av mänskliga rättigheter. Vi minns Sveriges engagemang i kampen för frihet och demokrati i Vietnam och i Sydafrika. Vi vill fortsätta att vara stolta över Sverige som vårt hemland.
