Det tidsskifte vi bevittnar är lika grundläggande som det för 70 år sedan.
Det menar Örjan Appelqvist, docent vid ekonomisk-historiska institutionen vid Stockholms universitet. Den finansiella krisen sammanfaller med ändrade styrkeförhållanden mellan olika industriländer och mellan råvaruländer och industriländer.
– Till exempel så kallade suveräna fonder, med utgångspunkt i arabiskt oljekapital, Singapores handelskapital, Sydkoreas bankinstitut och Kinas finansvärld går in och tar kontrollposter i amerikanskt finansliv, vilket kommer att få bestående effekter.
– Det är ett viktigt steg emot en multipolär värld, där det växer upp nya regionala kraftcentra som inom sig kan skapa helt nya utvecklingsmönster. Det är rent allmänt mer hälsosamt när det finns flera balanserande motkrafter.
– USA kommer inte att ersättas av exempelvis Kina, men USA kommer inte längre sätta spelreglerna själva.
Dessutom minskar krigsrisken, menar han.
– De nya regionala makter som växer fram, Kina, Brasilien, Sydafrika, har ingen tradition av att använda militära medel för att härska.
Det dåliga är förstås att vanligt folk drabbas. Men det inte är säkert att det blir sämre med långkonjunktur än med högkonjunktur för vanligt folk, menar Appelqvist.
– Stora delar av arbetarklassen har missgynnats också under högkonjunktur.
Stora idémässiga strider
– Det avgörande är den sociala förmågan att skapa politiska allianser när det är en sån här krasch. Om man ställer varaktiga krav på offentlig insyn och kontroll, kommer i själva verket möjlighet för långsiktigt tillväxt att öka.
Men de krafter som skulle stå för detta är mycket svaga, menar han.
– Om jag är pessimistisk, kommer utfallet för vanliga människor ha mer att göra med den frivilliga avväpning som vänstern sysslat med de gångna tio åren.
– Det är nu som de stora idémässiga striderna kommer att stå. Alla ropar på reglering men reglering för vad? På vilka villkor?
Det är avgörande om en bred politisk rörelse kräver en ansvarighet och demokratisering, menar han.
Örjan Appelqvist tror inte att krisen kommer leda till något totalt sammanbrott.
Möjlighet för vänstern
– Därför att staterna har så pass stora resurser till sitt förfogande att man kan gå in, och kommer tvingas, att temporärt nationalisera mer och mer.
– Kina, Europa, Ryssland, USA, ingen av de fyra stora spelarna har intresse av att man hamnar i en permanent ond cirkel.
– Just nu har centralbankerna vidtagit åtgärder av sådan storleksordning att de inte själva vet vad som händer.
– De är ute i helt nya farvatten och försöker bara förhindra krisläget.
– Just i det här läget betyder det en möjlighet, för alla människor med marxistiskt eller strukturalistiskt eller allmänt vänsterperspektiv, att kunna driva hem poängen gentemot marknadsliberaler. Men då gäller det att göra det också!
Vid bankkrisen 1992 såg socialdemokraterna och vänsterpartiet till att rädda bankerna och lät framför allt kvinnor inom offentlig sektor betala, påpekar han.
– Hela den befängda inställningen att man ska ha budgetöverskott i arbetslöshetstider, är något som accepterats och som minskar utrymmet för att diskutera vad vi vill ha för samhälle.
