JT LeRoys författarskap är ett under. Enligt alla tankar om arv och miljö borde inte en så tidigt kränkt människa kunna utveckla en litterär talang.
LeRoy har mycket emot sig. Hans uppväxt, vilken han detaljerat beskrivit i sina böcker och i flera intervjuer, präglades av prostitution, sexualiserat våld, religiöst tvång och tunga droger.
Det är svårt att inte bli berörd när man hör om hans liv som transsexuell barnprostituerad längs USA:s motorvägar. LeRoy har en lidandets auktoritet; man kommer inte undan hans smärta, den vädjar till ens mest grundläggande medmänsklighet vare sig man vill det eller inte.
Samtidigt är denne San Fransisco-författare också ovanligt begåvad och stilistiskt skicklig. Få har en så klockren känsla för dialoger, bisarra personporträtt och skrämmande men färgsprakande miljöer. LeRoy, om någon, förtjänar epitetet litterärt underbarn.
Blott 23 år gammal har han redan en imponerande produktion bakom sig. Förutom de hyllade självbiografiska böckerna Sarah och The Heart Is Deceitful Above All Things har han också hunnit skriva manus till Gus Van Sants film Elephant (vilken belönades med Guldpalmen i Cannes). Sedan debuten med Sarah har LeRoy blivit undergroundstjärna och gay-ikon, med tusentals fans över hela världen.
Just nu håller regissörerna Steven Shainberg och Asia Argento på att filmatisera hans två första böcker. Dessutom kommer en tredje bok snart ut på det amerikanska förlaget Viking. I Sverige ligger vi lite efter.
Men 2001 tog i alla fall det lilla innovativa independentförlaget Alela Böcker mod till sig och gav ut debutromanen Sarah på svenska. Det blev en succé, både bland läsare och kritiker. För inte så länge sedan var LeRoy på besök i Stockholm och talade om sina böcker och sitt liv. De som var där glömmer honom aldrig.
Nu har Modernista, ett annat nytt och framsynt småförlag, släppt Hjärtat är bedrägligast av allt, en utmärkt översättning av The Heart Is Deceitful Above All Things. Det är en självbiografisk novellsamling, skriven innan debutromanen Sarah. Den JT vi möter här är yngre och mer oskuldsfull. Han släpas USA runt av Sarah, sin prostituerade tonårsmamma.
Hon är en märklig och skrämmande gestalt. Jag ser henne framför mig där hon sitter i den amerikanska natten och kör mot ett blinkande Las Vegas. Sarah är docksöt, storbystad, har lösögonfransar och bär kortkort kjol från Victoria’s Secret. Ett offer för knark och prostitution, visst, men samtidigt också en blond Medusa, en figur som får Askungens styvmor att framstå som snäll.
Ständigt plågar Sarah sonen, tvingar honom att snatta mat och utsätter honom för sina nya, nästan alltid våldsbenägna pojkvänner. I bakgrunden finns hennes egen tragedi, som även blir JT:s: de strängt religiösa och bestraffande morföräldrarna och den desperata längtan efter manlig bekräftelse.
Mitt i detta kaos överlever JT. Han klär ut sig till flicka och utvecklar tidigt masochistiskt homoerotiska drag.
Det är en smärtsam läsning. Samtidigt kan man inte låta bli att beundra och fascineras av en människa som överlever så mycket, och dessutom gör det med förståndet och iakttagelseförmågan i behåll. Trots övergreppen och drogerna förmår LeRoy se och skildra alla de människor han möter på bakgårdar och parkeringsplatser.
Det är alkoholiserade lastbils-chaufförer, avdankade punkare, tolvåriga crackmissbrukare, skenheliga präster och pojkvänner med pedofil läggning, det vill säga alla som det offentliga amerikanska samhället inte vill kännas vid. LeRoy skildrar dessa människor klarsynt, ömt och vardagligt. Det är vackert gjort.
Jag hoppas att berömmelsen inte kommer att förgöra detta ömtåliga författarskap.
LeRoy har fans som en halvstor popstjärna, ett eget rockband och filmbolagen rycker i rättigheterna till hans böcker. Kanske kommer kändisskapet att stå i vägen för böckerna. Eftersom det här är ett författarskap långt utöver det vanliga vore det synd. Med bara två böcker i bagaget har LeRoy med sällsam kraft visat att världen på en gång är bottenlöst nattsvart och förunderligt skön och skimrande. Mycket mer kan man inte begära.
