Författaren Margit Sandemo, extremt populär bland läsarna men avfärdad av etablissemanget, blev 94 år. Kan hennes författarskap omvärderas i ljuset av #MeToo?
En av Sveriges mest lästa och uppskattade författare gick bort förra veckan, 94 år gammal. Under sin karriär hann Margit Sandemo författa 184 romaner, varav de mest kända är de 47 delarna i serien Sagan om Isfolket. En bok tog henne sex veckor att skriva. Denna fantastiska produktivitet som var en framgångsfaktor för Sandemos författarskap, har ofta legat henne i fatet när den litterära kvaliteten i böckerna diskuteras. Detsamma kan sägas om Sandemos egen självframställning i intervjuer där hon gärna framhöll att böckerna skrevs under inflytande av andlig makt. De som vill avfärda Sandemo brukar även lite roat hänvisa till författarens visioner av döda kroppar, besök från gengångare, upplevda hot från demonliknande skuggor och möten med skyddande hjälpandar i skogen.
Men även om Sagan om Isfolket länge har varit en symbol för ”dålig litteratur” går det också att argumentera för seriens avantgardism. I Norge ansågs böckerna till exempel så farliga att de under 1980-talet brändes på bål. Anledningen var både böckernas ockulta inslag och vad Sandemo själv hävdat om deras tillkomstprocess. Och sannolikt står Sandemo, som tidigare mest fått sitt erkännande från kulturetablissemanget som ”läsambassadör”, inför viss omvärdering. Ett tecken på det är att Dramatenskådisen Julia Dufvenius har läst in Sagan om Isfolket som ljudböcker.
Vad som framför allt borde intressera dagens läsare post #MeToo är kopplingen mellan Margit Sandemos (biografiska och litterära) skuggdemoner och dödsvisioner och de övergrepp hon utsatts för. Sandemo har själv beskrivit hur hon tre gånger blev brutalt överfallsvåldtagen som barn. Första gången var hon bara sju år. Andra våldtäkten skedde när hon var nio och gav henne bestående fysiska skador. När hon i elvaårsåldern för tredje gången blev våldtagen lyckades hon försvara sig. Med en vass sten mot våldtäktsmannens huvud slog hon enligt egen uppgift så att hjärnsubstansen skvätte. Därefter rullade hon ner kroppen i ett dike.
Dessa övergrepp som länge förträngdes är i Sandemos självförståelse den huvudsakliga anledningen till att hon led av minnesförlust och i perioder låg inlagd på vad hon själv kallade ”hispan”. Överlevnadsstrategin och vägen ut ur mörkret blev fantasin. När Sandemo kom på att hon kunde överföra sina fantasier till litteratur fanns det redan 30 färdiga böcker i hennes huvud.
Först som 80-åring gick Sandemo offentligt ut med övergreppen. Såhär har det låtit i intervjuer sedan dess: ”Margit Sandemo hävdar att hon blivit våldtagen tre gånger som barn…”, ”Margit Sandemo påstår att hon dödat en man…”
Att övergreppen har skett, antyds mellan raderna, är lika troligt som att Margit Sandemo skrev sina böcker under inflytande av en mörk skuggdemon. Och berättelsen om en elvaårig flicka som faktiskt hämnas på den som våldtar henne framstår ungefär som det som Sandemo brukade säga om sina egna böcker: ”en saga för vuxna”.
_____________________________________
Prova Flamman gratis!
Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.