De flesta länder har svårigheter att göra upp med sina respektive förflutna. Svensk åsiktsregistrering och kastrering är bara ett av tusentals exempel. Än tydligare blir detta i Baltikum.
Jag återvände häromveckan från en resa i två av dessa tre länder (Lettland och Litauen), och vid två tillfällen blev jag påmind om hur de själva inte blir påminda om vad som hände för sisådär sextio år sedan.
I centrala Riga huserar det storartade Ockupationsmuseet. På ett mycket illustrativt sätt visar man upp Molotov-Ribbentroppakten, den första ockupationen (Sovjetunionen 1940–41), den andra (Nazityskland 1941–44) och den tredje (Sovjetunionen 1944–91).
Ett besök där borde vara obligatoriskt vid varje Rigabesök (åtminstone ens första), för här klargörs sannerligen vilken skit det lettiska folket utsatts för i så oerhört många år.

Dock, en sak som väckte min nyfikenhet var hur man skulle tackla förintelsen av Lettlands judar, ett företag där de lokala slaktarna var minst lika blodtörstiga och djävulska som de inträngande.
Jag kom fram till förintelseskylten, och där, i en halv bisats stod det: Ockupationsstyrkan fick med sig en handfull otäcka letter på sina massmordaktioner. Punkt slut. Detta kan jämföras med den svenska baltutlämningen, som ägnas en hel skylt, vilket är helt vettigt med tanke på den historiens skamlighet, men ställt i proportion till det ohyggliga som letter själva deltog i, så…”en handfull otäcka typer”? En smula mer kunde skrivits om detta mörka kapitel i den lettiska historien.
Några dagar senare befann jag mig i Litauen. Dryga två timmars bussfärd från huvudstaden Vilnius, alldeles i närheten av staden Druskininkai, ej långt från vitryska gränsen, ligger en liten by som heter Grutas. Denna by var till häromåret totalt okänd för omvärlden, förutom det fåtal som vandrade i det närbelägna naturreservatet.
Nu besöks platsen av tusentals gäster som lockats av Gruto Parko, ett skogsparti dit markägaren Viliumas Malinauskas – mångmiljonär på svamp! – fraktat mängder av statyer från Sovjeteran. Nu står de där, 13 leninar, två stalinar, tre dzerzhinskis och mängder av andra statyer, reliefer, målningar, vaser och annat smått och gott från en svunnen tid.

Intressant och fascinerande park, fast personligen ryggade jag tillbaka när jag såg Marx och Engels på samma plats, och att dessas ideologi på informationsskyltarna sågs som i princip direkt skyldig till terror och deportationer.
Än mer ryggade jag tillbaka när jag kom fram till den plats där man ställt upp minnesmärket för de sovjetiska partisanerna. Här står att partisanerna attackerade ”litauiska soldater”. Litauiska? Nog var det väl ändå mot Nazityskland sovjetarmén kämpade, och inte mot Litauen? Staten Litauen fanns ju inte vid tillfället.
Jag läste vidare på skylten, och blev informerad om att många av de våldsfixerade partisanerna var judar. Judar? Vad i all världen har deras religiösa/etniska tillhörighet med saken att göra? Och ifall den nu absolut måste preciseras, då skadar det inte att nämna det faktum att judarna i princip hade att välja mellan partisanrörelsen och gaskammaren.

Minst sagt jättepaff tog jag en måltid bestående av traktens svamp i omelett och litauisk öl, med parkens tidning som lektyr. Rätt oförargligt blad med många bilder och hyllningar till brukspat-ron, fram tills det är dags att återge historia.
Jag citerar: ”On June 15, 1940, 150 thousand soldiers of the Red Army occupied Lithuania. Lithuania lived under the Soviet occupation until 1990”. Snabböversättning: Litauen var ockuperat av Sovjetunionen från 1940 till 1990.
Hallå?! Missat nåt? Kanske eventuellt missat flera år av nazitysk ockupation? Kanske råkat missa det litauiska deltagandet vid nazistiskt massmord, lika blodtörstigt som i de övriga baltiska staterna?
Jag åkte från Grutasparken med en lite dålig smak i munnen, och det berodde inte på omeletten.
Med denna text vill jag definitivt inte vältra nåt agg över de baltiska staternas folk. Det som är gjort är gjort, och även jag torde ha obehagliga personer bland mina förfäder. Men det är nåt sjukt när man tystar ner hela historiska skeenden, och på sin höjd nämner den egna skulden i en halv bisats.
När jag kom hem möttes jag av nyheten att Finland kastade tretusen judar i Gestapos händer, mot sexton som tidigare sagts…