I lördags var det åttiotalsnatt på SVT. Från klockan 21.15 på kvällen till söndag morgon sändes dels en del reportage och klipp från åttiotalet, men framförallt visade man konserter och konsertfilmer med åttiotalets riktigt stora artiser. Depeche Mode, U2 och Madonna för att nämna några exempel.
Jag är väldigt förtjust i SVTs maratonsändningar. Tidigare har man visat hårdrocksnatt och Elvis Presley-natt. Jag vet inte om det är så många som orkar ta sig igenom alla tolv timmar, men det bidrar också till charmen. SVT kan välja bort fokuseringen på tittarsiffror och istället göra någonting roligt och bra. Visserligen sänds ju det mesta på tider då SVT i vanliga fall inte alls sänder någonting, men ändå.

Med åttiotalsnatt lyckades SVT få till en bra blandning av tokiga klipp med töntiga kläder och frisyrer och de riktigt löjliga artisterna, med giganterna – där mycket av musiken och artisterna håller än idag. Genom att visa Live Aid-galan visade man dessutom en mer nyanserad bild än vad man vanligtvis brukar ge av 80-talet. Det var ju inte bara yuppies, Ratata, axelvaddar och egoism, det fanns en hel del annat också. Som alltid är verkligheten mycket mer nyanserad än vad historiebeskrivningarna – och det egna minnet ger sken av.