När jag första gången hörde talas om idéerna för ett musikens hus här i Uppsala blev jag entusiastisk. Betydligt mindre städer kunde visa upp sådana hus, men Sveriges fjärde största ort stod utan. Mycket märkligt, och mycket hedervärt att några tog tag i saken och ville uppföra en byggnad för allehanda musikaliska ändamål. En rad olika platser föreslogs, och priset tycktes kunna bli på rätt sida om human gräns.
Men så blev det långbänk in absurdum, och när sedan projektet började bli verklighet, så hade mycket förändrats. Plötsligt skulle man riva de visserligen fallfärdiga, men fullt upprustningsbara kulturbyggnaderna i kvarteret Gerd, sedan skulle man bygga ett dyrare hus än tidigare tänkt, och experterna påpekade snart den tilltänkta tomtens olämplighet: inga parkeringsplatser finns (såvida man inte vill totalkvadda fina Vaksala torg), och tomten är alldeles för liten (stora evenemang måste även fortsättningsvis hållas i universitetsaulan, och varför inte?)
Därtill har nu priset skjutit i höjden. Uppsalas skattbetalare får pynta med långt över en halv miljard, som skuldsätter befolkningen för åtskilliga år. Generationer? Den offentliga sektorn kommer att få se verksamhet skäras ned, detta i ett läge då den redan går på knäna.
Jag hade inte varit så himla förvånad ifall en bred borgerlighet slutit upp bakom detta projekt, men här är det hör och häpna tvärtom. Bakom musikens palats står socialdemokratiska arbetarpartiet och vänsterpartiet. Dessa två partier (tillsammans med folkpartiet) vill åsidosätta vården och skolan för en koloss till skrytbygge.
När jag skriver detta är det måndag och förslaget ska klubbas. Det kan komma att skickas på återremiss, men det innebär troligen att klartecken ges i mitten av april. Oavsett vilket är jag stum av förvånad inför detta förlorade vänsterpartistiska verklighetsfotfäste. Man kan bara hoppas att flertaliga v- och s-ledamöter slänger partipiskan åt sidan.
Härom veckan var jag på demonstration i ärendet. Jag hade väl aldrig trott att jag skulle applådera en moderat. Men den här gången gjorde jag det.
