Häromdagen dagen skrev Borzoo Tavakoli en tankeväckande artikel i DN och konstaterade bland annat att Sverige fortfarande är fantastiskt. I vilket annat land finns ett rasistiskt parti som har ”nolltolerans mot rasism”? Jag har vänner som inte tycker att vi ska klistra etiketter som fascism och rasism på Sverigedemokraterna (SD). Själv är jag tveksam till att partiet är fascistiskt, men har kommit fram till att rasism är en riktig etikett.
Jag talar här om partiet, dess ledning och framträdande medlemmar, inte om väljarna. Historiskt har SD starka rötter i nazistiska och antisemitiska miljöer och inte heller i dag är det ovanligt att sådana åsikter ventileras i SD-kretsar. Ändå skulle ju viljan kunna finnas att avlägsna sig från detta rasistiska förflutna? Nolltolerans mot rasism låter ju kraftfullt. Men är det troligt att ett parti som är uppenbart rasistiskt på några år totalt omvärderar sin ideologi och blir antirasistiskt?
Att partier ändrar åsikt i enskilda sakfrågor sker hela tiden, men att partier byter ut sina grundvärderingar strider mot all logik och erfarenhet. Detta har inte heller skett. Sverigedemokraterna har inte bytt ideologi från rasism till antirasism. De har bytt sin anti-semitism mot framför allt anti-islamism. Kärnan i SD-rasismen är vaktslåendet om det egna folket, svenskarna, som hotas av människor som inte är svenskar. Detta hot utgjordes tidigare av judarna, nu är det framför allt muslimerna. Det avgörande är att det finns några som hotar det föreställda enhetliga folket med sedvänjor och tänkesätt som avviker från det som är svenskt. Denna kärna i tänkandet är oförändrad, hotet kan däremot ta sig olika uttryck.