RIO DE JANEIRO Ratzinger har inspirerat till de mest hårdföra dokument om kvinnor, som katolska kyrkan skrivit, och han var ”själen” bakom påven Johannes Paulus II. Logiskt sett kan man därför inte vänta sig några förändringar, vad gäller kvinnans ställning, under den nye påven, säger sociologen Rosado Nunes.
Men valet av Ratzinger kom inte som en överraskning. Johannes Paulus II skapade ett kardinalskollegium, som liknade honom, och genom det säkerställde han att hans efterträdare skulle upprätthålla hans ”konservativa inriktning vad gäller sexualmoral, reproduktiva rättigheter och i viss utsträckning sociala frågor”, säger Nunes, som fruktar att avgrunden mellan den kyrkliga hierarkin och de troende nu kommer att bli ännu större.
Det befarar även Luiz Alberto Gomez de Souza, chef för Ceris – centret för religiös statistik och social forskning.
Trycket ökar på att kyrkan ska ta itu med frågor som våld, sexualitet, reproduktiva rättigheter och kvinnliga präster. Kardinalerna visade genom sitt val av påve att de inte klarar av att förespråka förändring just nu, enligt Gomez.
Organisationen Rörelsen för gifta präster kallar valet av Ratzinger för en ”katastrof” som kommer att skjuta fram alla diskussioner om celibattvånget för präster. Men Francisco Salatiel, teolog och före detta präst som lämnade prästyrket för att gifta sig 1978, säger att det namn som påven antagit – Benedictus XVI – kan betyda att den nye påven inte tänker gå i den gamles fotspår.
– Namnet är viktigt, eftersom Benedictus XV bröt med föregångaren Pius X:s pontifikat och stack ut genom sina ansträngningar för freden under första världskriget, säger han.
Vision för fred
Det finns därför en möjlighet att Benedictus XVI kommer att inta en ”global vision” för fred och att han kommer att vara mindre rigid som påve än han var som ansvarig för trosdoktrinen under Johannes Paulus.
Leonardo Boff, en av ledarna för befrielseteologin, som uppmanar kyrkan att vara mer politisk och verka för de fattiga, har själv drabbats av Ratzingers beslut.
Boff tystades av Vatikanen 1985 och lämnade slutligen det prästerliga ämbetet 1992. Boff säger att han som kristen respekterar utnämningen av Ratzinger, även om han har svårt att älska den nye påven.
– Jag hoppas han tänker mer på mänskligheten än på kyrkan och att han håller en dialog med andra kyrkor och med vetenskapen, säger Boff.
Den chilenske teologen Alvaro Ramis, vid Diego Medellín-centret, anser att valet av den nye påven är ”beklagligt”. Han menar att Ratzinger som kardinal visat sig vara konservativ och anti-ekumenisk.
Ramis påminner om att Ratzinger anser att frånskilda personer och politiker som förespråkar abort inte bör få ta nattvarden och att han fördömt andra religioner och sagt att katolicismen är den enda sanna tron.
Fördömde befrielseteologin
Den argentinske prästen Eduardo de la Serna, medlem i en progressiv rörelse, säger att valet av Ratzinger kan leda till en ”mycket svårt tid för de fattigas kyrka i Latinamerika”. Han påpekar att Ratziger som kardinal fördömde befrielseteologin utan att ens ha studerat den ingående.
– Ratzinger förstår inte de fattigas verklighet, till skillnad från Johannes Paulus II, som kom från ett fattigt land, säger de la Serna som tillägger att man får hoppas på att Ratzinger kommer att ändra sig som påve.
Nilton Giese, talesman för det latinamerikanska rådet för kyrkor, CLAI, baserat i Ecuador, hoppas att Ratzinger som påve kommer att förändras och förstå att han nu tillhör hela det katolska folket som kommer att lyssna på honom.
Giese säger att nu inte är rätt tidpunkt att bedöma vad den nye påven kommer att göra. Men om Joseph Ratzinger håller fast vid den linje som gjort att han motsatt sig kvinnliga präster och straffat dem som förespråkar befrielseteologin så kan det få oöverskådliga konsekvenser för katolska kyrkan.
