Den 26 april träffades de nordiska kulturministrarna i Oslo. Bland annat skulle man diskutera Det kreativa Europa, ett gemensamt kulturprogram för EU-länderna. De gemensamma mål som ställs upp i programmet är; kulturell och språklig mångfald, stärkt konkurrenskraft, stärkt kapacitet att verka över gränser och nå nya publiker, stärka sektorns finansiella kapacitet och stödja gränsöverskridande policysamarbete. Låt oss bena ut målen i tur och ordning.
Kulturell och språklig mångfald: kan tolkas på flera sätt, bland annat som en markering mot den framväxande högerextremismen i Europa. Den kan också ses som en markering från de mindre länderna inom EU som har att göra med att man helt enkelt är trötta på att ständigt anpassa sig till endera tyska, franska, spanska eller engelska språken i såväl film som teater och musiklivet.
Stärka konkurrenskraften: här har vi den ständiga käpphästen i det borgerligt hegemoniska EU. Konkurrensen, här dock med den skillnaden att det är EU som ska konkurrera som kulturexportör, gissningsvis med övriga kontinenter, den framväxande kulturexporten från Kina och den ständigt närvarande från USA. Emellertid brukar denna konkurrens oftast gå ut över den konstnärliga kreativiteten eftersom denna går hand i hand med det kommersiellt gångbara.
Stärka kapacitet att verka över gränser och nå nya publiker: det finns inte mycket att säga om detta mål förutom att intentionen med ett ökat kulturellt utbyte såväl inom som utom Europa är en alldeles utmärkt idé. Hur den ska förverkligas? Det återstår att se.
Stärka sektorns finansiella kapacitet: här infinner sig den omåttligt intressanta frågan; hur? Om man ska gå från det svenska och danska receptet, applicerat av Lena Adelsohn Liljeroth och Uffe Elbaek så handlar det gissningsvis om att det privata näringslivet ska ”ta sitt ansvar”. Detta sker genom sponsring av kulturlivet. Postkodlotteriets kulturmiljon visar heller inte att näringslivet är berett att sponsra kulturen, snarare är det ett exempel som dras upp så pass ofta att det bevisar vilken ovanlig företeelse kultursponsringen faktiskt är.
Stödja gränsöverskridande policysamarbete: en gemensam kulturpolitik? Hur man tolkar begreppet policy är inte alltid helt lätt att veta men om man går efter Nationalencyklopedin är en policy ”grundprinciper för ett företags eller en organisations handlande”. Vad man kan utläsa av NE:s definition är att det handlar om grundprinciper för en gemensam kulturpolitik, ännu mer överstatlighet inom Europa gällande kulturen således.
Den stora nyheten i sammanhanget är egentligen vad man formulerar som ”Gemensamma mål för alla kulturella och kreativa sektorer”. Hur man ska tolka detta återstår även det att se men vad som kan konstateras är att man, precis som i det sista av de gemensamma målen ovan, strävar efter någon typ av gemensam europeisk kulturpolitik.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Det kreativa Europa är ett förslag som visserligen ökar kulturbudgeten inom EU, vilket i och för sig är lovvärt, men frågan är inte bara om budgeten ökar utan också till vilka ändamål pengarna ska användas till. I detta fall får jag intrycket att pengarna kommer att gå till att ”lobba” för näringslivet för kultursponsring och upprätta riktlinjer för en överstatlig kulturpolitik. Ett delbeslut om Det kreativa Europa väntas fattas på ministermötet den 10 maj.
