Systembolagsmonopolet i Sverige inrättades en gång i tiden för att strävan efter vinstmaximering inte skulle vara den vägledande principen vid försäljning av alkohol. Än i dag annonserar Systembolaget med sloganen ”vi är inte som andra butiker”, vilket anspelar på just detta.
Systembolaget tar alltså hänsyn till det mänskliga priset av att enbart fokusera på vinstmaximering vid försäljning av sina produkter. Men detta tycks inte gälla vid inköpen av samma produkter.

Runt sjuttio procent av priset på en billig sydafrikansk bag-in-box går via Systembolaget rakt ner i svenska statens fickor. Systembolagets inköpsrutiner, där anbud begärs in för ett vin av en viss karaktär till ett visst pris, fungerar i praktiken som en prispress. Denna prispress motverkar de etiska målsättningar som Systembolaget har. Man kan säga att man tar med den ena handen och ger med den andra. Trots att de etiska riktlinjer Systembolaget ställt upp regelmässigt bryts på vingårdarna i Sydafrika, och att situationen varit likartad under många år, så har ingen enda vinleverantör stängts av från vidare inköp.

Den 21 september anordnade därför det sydafrikanska lantarbetarfacket CSAAWU (Commercial, Stevedoring, Agriculture and Allied Workers Union) en demonstration vid de svenska och norska konsulaten i Kapstaden. Tusentals lantarbetare deltog. Syftet var att kräva att de nordiska alkoholmonopolen gör allvar av sina fina ord. Även på flera orter i Sverige, Danmark och Norge genomfördes manifestationer och demonstrationer i solidaritet med de sydafrikanska arbetarnas krav.

Det är ett underbetyg att Systembolaget och andra aktörer under så många år påstått sig bedriva ett etiskt arbete gällande arbetsvillkor och mänskliga rättigheter utan att på något verkligt sätt involvera de människor vars arbetsvillkor och mänskliga rättigheter man säger sig värna

Kraven man ställde visar med all tydlighet hur bedrövlig situationen på vingårdarna är. Det handlar om sådant som rent dricksvatten och toaletter till bostäderna, transportmöjligheter till skolor och sjukhus, rätt till facklig organisering och inte minst att användningen av bekämpningsmedel som sedan länge är totalförbjudna i EU, och som i Sydafrika hanteras av arbetare utan skyddsutrustning, måste stoppas på de sydafrikanska gårdarna. Enligt CSAAWU har man tidigare inte fått något gehör från alkoholmonopolen, trots att man överlämnat otaliga bevis för brott mot deras riktlinjer.
Det argument man hör från Systembolaget, att man inte vill stänga av vinproducenter därför att man, trots återkommande brott mot de etiska riktlinjerna, ändå ser förbättringar – det är inget lantarbetarna i Sydafrika känner igen sig i.

De små förbättringar lantarbetarna märkt av har de själva kämpat sig till genom protester och strejker. De ser inte att de fått någon draghjälp från vare sig de nordiska alkoholmonopolen eller etiska märkningar som Fairtrade. Arbetarnas egna fackliga organisationer har inte fått vara med och påverka de etiska riktlinjerna, eller delta i uppföljningen av hur de följs, hos någon av dessa aktörer.

Det verkar onekligen som att en god tillströmning av väldigt billigt vin med stora vinstmarginaler för statskassan är högre prioriterat än att ställa riktiga krav på rimliga arbetsvillkor, löner det går att leva på och mänskliga rättigheter för de lantarbetare som producerar samma vin. För att sådana krav ska få effekt måste de också backas upp med effektiva sanktioner mot de vingårdar som inte lever upp till kraven.

Den viktigaste åtgärden för en fungerande etisk certifiering är att involvera arbetarna själva och deras fackliga organisationer i arbetet. Det är ett underbetyg att Systembolaget och andra aktörer under så många år påstått sig bedriva ett etiskt arbete gällande arbetsvillkor och mänskliga rättigheter utan att på något verkligt sätt involvera de människor vars arbetsvillkor och mänskliga rättigheter man säger sig värna.