De senaste dagarna har tusentals ryska pensionärer, krigsveteraner och andra demonstrerat över hela Ryssland. I spontana protester mot regeringens förändringar av bidragssystemen, från den första januari i år, har människor gått ut på gatorna på allt fler orter, från S:t Petersburg och Moskva till Tatarstan och flera städer i Sibirien. Reformerna liknar dem som genomförts, trots ett stort folkligt missnöje, på andra håll i Östeuropa, i enlighet med Världsbankens rekommendationer.

President Vladimir Putin skyller ifrån sig – men gör nu vissa eftergifter. Missnöjet tycks dock inte minska. I februari, när de första knappa ersättningarna ska betalas ut, kan protesterna komma att stärkas ytterligare.

Med undantag för händelserna i Beslan i höstas, är det länge sedan folk gått ut på gatorna i Ryssland i en sådan här omfattning, och det anses allmänt som att dessa protester är den största motgång president Putin råkat ut för under sin andra presidentperiod. Moscow Times skriver att detta ses som särskilt allvarligt som protesterna kommer från landets 40 miljoner pensionärer.
De utgör en grupp som i stor utsträckning stöttat presidenten för hans löften om stabilitet, och inte brytt sig om kritik som handlat om hanteringen av Jukosaffären eller Tjetjenienkriget.

Även den opposition som finns kvar i Duman har motsatt sig reformen, och kritiserar den nu kraftigt. Moscow Times skriver att kommunistpartiet, som röstade emot reformen redan när den antogs i höstas, säger nu att den kommer att begära misstroendevotum mot regeringen.
Det spekuleras i att premiärminister Michail Fradkov kommer att offras som syndabock.

De sociala välfärdssystemen i Ryssland har tidigare i stor utsträckning behållit samma form under Sovjettiden.
Grupper som pensionärer, krigsskadade och Tjernobyloffer, har haft rätt till bland annat kostnadsfri kollektivtrafik, subventionerat boende, el, telefon och medicin. Reformen innebär att dessa sociala förmåner omvandlats till kontantersättningar, som dock långt ifrån kompenserar de ökade kostnader som följer när subventionerna tas bort. Handhavandet av reformen läggs dessutom ut på lokala myndigheter, med ofta mycket knappa resurser, och i till exempel S:t Petersburg har borgmästaren efter protesterna redan backat från vissa av försämringarna.
Putin skyller nu på andra. På regeringen, för att den skulle ha genomfört reformen på fel sätt, på regionerna, som i sin tur anklagar centralmakten, och på Jeltsin-regimen och tidigare Duma-majoriteter, för att de tillåtit utplundringen av Rysslands naturtillgångar, samtidigt som de beviljat omfattande subventioner. Putin menar att Ryssland inte har råd att upprätthålla det gamla systemet.

Men detta är inte helt lätt att motivera när Ryssland, tack vare oljeinkomsterna, har ett stort överskott i statsbudgeten. Och medan liberala och internationella kommentatorer ställt sig positiva till reformen som ett led i liberaliseringen av Ryssland och ”övergivandet av socialismen”, visar opinionsmätningar att det folkliga missnöjet med reformerna är stort.