Peter Thiel har en poäng om Antikrist

Miljardären Peter Thiel lär vara det närmaste vi kommer en Antikristgestalt i vår tid. Ändå är det han som gång på gång använder ordet för att svartmåla sina motståndare.

Han är inte bara grundare av Palantir, Pentagonleverantören vars AI-system används i USA:s och Israels angrepp mot Iran. Han är också besatt av sin rädsla för en totalitär världsstat som skulle blockera vetenskapliga och teknologiska framsteg.

De som vill reglera teknikbolagen framställs därför som ondskans förebud:

”Sättet som Antikrist tar över världen på är att man oavbrutet talar om Armageddon. Om existentiella risker som måste regleras. Då blir det som får politiskt genomslag att vi ’måste stoppa vetenskapen, vi måste bara säga stopp’.”

Antikrist är alltså inte i sig katastrofen. Enligt Thiel är varningarna för kärnvapenkrig, klimatförändringar och AI i stället verktyg för att kuva en ”rädd befolkning”.

Men varför drar han ens in Antikrist i diskussionen?

Peter Thiels märkliga syntes av kristen konservatism och radikal libertarianism har en specifik bakgrund. Hans familj levde ett tag i Sydafrika och Sydvästafrika (dagens Namibia) under apartheid, och han växte upp i en tyskevangelisk miljö där han tidigt fascinerades av Antikristfiguren.

I dag ser han den som mer än en metafor. Han använder den ständigt för att angripa personer och institutioner som utger sig för att stå för fred och stabilitet, samtidigt som de förespråkar en världsregering som ska ”stoppa vetenskapen”. Inte sällan nämner han Greta Thunberg.

Argumentet är enkelt: auktoritära ledare träder inte fram som tyranner, utan som garanter för trygghet som utnyttjar vår sårbarhet. Genom att övertyga människor om att domedagen är nära, får de dem att byta ut sina friheter mot trygghet. Detta utbyte är vad Thiel kallar ”Antikrist”.

Positionen är tydligt libertariansk, men också motsägelsefull.

Antikrist är inte bara globalisering och reglering av teknologin, utan även den nesliga 'oviljan att låta miljardärer tjäna mer pengar'.

Trots sin fixering vid ”totalitarism” återkommer Peter Thiel gång på gång till ståndpunkter som skaver mot den egna frihetliga ideologin. Han hånar ”zombieliberalism” och ”lama libertarianska abstraktioner”, och föredrar i stället gamla tiders råa antikommunism där ”man kunde göra ganska dåliga saker, eftersom kommunisterna var så mycket värre”. Han hyllar underrättelsetjänsten CIA under 1960–80-talen som en handlingskraftig ”rebellstyrka jämfört med utrikesdepartementet”, som han menar var infiltrerat av kommunister.

Här blir staten till både fiende och räddning samtidigt.

Hans syn på makt blir därmed dubbel. Det amerikanska imperiet är på en och samma gång Antikrist själv och ”den naturliga kandidaten till katechon”, kraften som håller tillbaka Antikrist. Både världsstatens ursprung och dess underjordiska motståndsrörelse.

Så vad är det konkret som gör staten till Antikrist?