De är mörka, våldsamma och en fara för all säkerhet. Under flera månaders tid har de somaliska rebellerna till havs, även kallade piraterna, upptagit en stor del av nyhetsflödet. Västliga fartyg har angripits av pirater och den anarki i politiken som rått på det somaliska fastlandet sedan 1991 tycks därmed ha tagit över landets vatten.
För att stävja laglösheten utanför kusten har internationella styrkor kallats in med FN:s mandat. Där ingår svenskar som redan hunnit rädda fartyg från angrepp.
Det är den enkla beskrivning som vi möts av i vanliga medier.
En stor del av förklaringen till piratattackerna är att svartfiskare tagit fasta på Somalias utsatta position och ägnat sig åt omfattande illegalt fiske. Bland svartfiskare är EU-länder samt asiatiska fartyg rikligt representerade. Så många som över 800 piratfiskande fartyg har under en period illegalt opererat i somaliskt vatten, enligt FN. Den ekonomiska skadan beräknas ligga på minst 300 miljoner dollar per år.
EU-parlamentarikern Carl Schlyter (MP) förklarar anledningen till att pirater organiserat sig och attackerat fartyg.
– Det var de gamla fiskarna som påbörjade detta. Efter den somaliska statens kollaps tömde svartfiskare vattnet på fisk. Man försökte försörja sina familjer, men ingen hjälpte dem, menar han.
Schlyter ser en lösning i att de externa styrkor som är utplacerade utanför Somalias kust förutom att bekämpa svarta pirater även bör rapportera om det omfattande svartfisket som innebär att en stor del av havsnäringen aldrig kan nyttjas av landets befolkning.
– EU måste se till så att den internationella militärstyrkan rapporterar illegalt fiske och att de som gjort sig skyldiga stängs av från ekonomiskt stöd, men också att det införs näringsförbud mot svartfiskare, menar han.
Staffan Danielsson från Greenpeace ansvarar för havsfrågor och är inne på samma spår. Han menar att en utökad kontroll av fisket är nödvändigt och säger att EU har en stor roll i frågan.
– Det är lång process att förhindra svartfisket, men framför allt ska EU städa framför sin egen dörr. Inga ägarintressen och båtar ska bidra till rovdriften. Sedan kan vi börja arbeta vidare internationellt, säger han till Flamman.
Stora pengar satsas på att stävja piratproblemet, inte minst från Sverige. Men det finns åsikter om att pengarna skulle kunna användas bättre.
– Tittar du på våra soldater som är på plats på plats i Somalia kostar det ungefär 235 miljoner kronor och det totala biståndet till landet är drygt 70 miljoner kronor per år, säger Ahmed Adam, ordförande för somaliska kretsen i Naturskyddsföreningen, till Flamman. Han menar även att svartfisket beror på frånvaron av en fungerande stat i Somalia. Samtidigt är svartfisket ett hinder på vägen för att anarkin i landet ska upphöra.
Somalia är ett utfattigt land utan en funktionell regering. Dessutom brottas man med starka ekonomiska makter från Väst. Nu står även vit militär till förfogande. Vilka problem det löser på lång sikt vet vi inte, men att ingreppen är godtyckliga vittnar många kritiska röster om.
Eller som Schlyter kommenterar till Flamman, de militära styrkorna har bara hjälpt problemen med de svarta piraterna, men inte de vita.
Då piratverksamhet är en av få vägar till försörjning i Somalia lär ett slut på kaoset ligga långt fram i tiden. Åtminstone så länge de till synes kortsiktiga prioriteringarna idag kvarstår.
