Brevskrivarna påpekar att en invasion skulle åstadkomma mer skada än nytta, att den politik USA ämnar införa på Kuba skulle möta folkligt motstånd och att den skulle skada USA:s intressen i världsdelen. De avstår från att påpeka att den skulle vara ett brott mot folkrätten, men rekommenderar att ”fredlig övergång borde förbli det grundläggande målet för USA:s politik”, alltså fortsatt ekonomisk krigföring, propaganda och undergrävande verksamhet.
Det råder ingen tvekan om att brevskrivarna delar USA-regimens syn på sin egen – och eventuellt EU:s – rätt att bestämma över underordnade länders system, inte minst att öppna dem för den internationella marknaden, och att detta också gäller Kuba. Men likafullt är deras brev viktigt för det kastar ljus över det reella hot mot Kuba som såväl internationella som svenska massmedia och politiska eliter velat mörka.
Schoris och de andras brev till Colin Powell kommer sig av det program för att återta kontrollen över Kuba som Powell lade fram den 6 maj. Där ingår till att börja med 59 miljoner dollar för att stärka propagandan mot Kuba i Europa och skapa samtycke för ett maktövertagande, om nödvändigt militärt. Dollarmiljonerna ska bland annat gå till att ordna internationella konferenser till stöd för USA:s planer på ”övergångsregering” på Kuba. Som av en händelse kommer den första konferensen att äga rum i Prag redan nu i veckan med Jean Kirkpatrick, Reagans ambassadör i FN, som dragplåster, och med en rad USA närstående latinamerikanska och östeuropeiska politiker, förutom högerextrema exilkubaner och några svenska liberaler. Engagemanget för USA:s planer har intensifierats sedan 1996, då pengarna började strömma till i allt snabbare takt från Washington för att bryta upp det europeiska motståndet mot överfallet på en självständig nation.
Av de nya 59 miljonerna är fem avsatta för en ”internationell solidaritetskampanj” som ska engagera fler utländska regeringar och organisationer till stöd för de USA-finansierade grupperna på Kuba och utomlands. De ska också förmås att avskräcka folk från att turista på Kuba. I detta avsnitt rekommenderas Reportrar utan gränser och deras kampanj vintern 2003–04 i Paris mot Kubaturism, med finansiering från källor närstående den exilkubanska Miami-maffian. USA:s ambassader runt om i världen har nu särskild personal för kampanjen, för att sprida State Departments broschyrer och samordna aktioner för att fördöma ”Castroregimen”.
Till de farligaste inslagen i programmet hör de propagandasändningar som påbörjades i augusti från ett specialutrustat militärflygplan, som dagligen cirklar runt Kuba och, med eller utan avsikt, kan skapa den provokation som behövs för att rättfärdiga ett militärt angrepp från USA.
Vad som sedan väntar kubanerna under USA-styre finns beskrivet i detalj i fjärde kapitlet i den över 450 sidor långa rapporten. Det är ett program för att återprivatisera hela landet, upplösa jordbrukskooperativen, vräka bönderna, återta flerfamiljshusen och kasta ut familjerna, avskaffa pensionssystemet och det sociala välfärdssystemet med gratis utbildning och hälsovård. USA:s ”samordnare” för ockupationen ska tillsätta domare, organisera polisen, utforma valsystemet och godkänna partierna.
USA:s upptrappade aggressioner försöker hetsa till våld och social destabilisering, understryker brevskrivarna. William D Rogers, före detta tjänsteman på USA:s utrikesdepartement, sade att Bush-regimens åtgärdsplan för Kubas systemskifte var ”skräckinjagande” och att den planerade USA-interventionen på Kuba skulle bli USA:s våldsammaste aktion i Latinamerika på över 50 år. Wayne Smith, tidigare chef för USA:s intressekontor i Havanna, konstaterade att det handlar om ett regelrätt program för ockupation.
