När tillfälle kom att fara till Aten grep jag begärligt chansen att byta snön mot gräs och blommor. Premiärdagen därnere bjöd på häftigt vårregn och generalstrejk. Busschaufförer, tunnelbanans anställda och otaliga andra grupper strejkade till försvar av sina pensioner.
Tunnelbanan är ett förnämligt bygge. Vit marmor, skinande rent överallt, ingen intrampad skit i rulltrapporna, inget klotter någonstans. Atenarna är civiliserade.
Athina som stan heter på modersmålet har gott om höga kullar. Själv bodde jag på en av branterna vid Akropolisklippan. Först en rejäl uppförsbacke, därefter 111 trappsteg dit upp där jag slafade. Efter ett antal upp- och nedstigningar mådde benen prima.
Dyrt är det i Grekland. Köper man en kopp kaffe kostar den upp till fyra euro, 38 kr. Vilket förstås beror på att kronan är så lite värd. För till exempel schweizare är det betydligt billigare. Efter andra världskriget var svenska kronor och schweizerfranc lika mycket värda, nu kostar en franc sex kr! Men många svenskar tror fortfarande att Sverige är bäst och avstår snällt från att slåss på allvar för högre inkomster. Ett nytt stort museum byggs i Makrigiani, stadsdelen söder om Akropolis. Där ska bland annat Parthenontemplets världsberömda reliefskulpturer i marmor visas. På engelska kallas de sedan 200 år för The Elgin Marbles efter lorden som stal dem och sedan sålde dem till British Museum i London för en imponerande summa.

Brittiska myndigheter har försvarat den pågående stölden med att skulpturerna är så utomordentligt väl omhändertagna i British Museum – som om marmor skulle vara särdeles ömtålig! Dessa reliefer hade faktiskt klarat mer än två årtusendens väder och vind innan de stals. Nu bygger grekerna ett bättre museum än det brittiska för att bryta det envetna motståndet. Förhandlingslösningen är att skulpturerna ”lånas ut” till det nya grekiska museet.

Vad det handlar om är att britterna fruktar ett prejudikat. Lämnas konstverken tillbaka utan bevarad brittisk äganderätt så kommer andra plundrade nationer också att begära sina konstskatter åter. I så fall blir det rätt tomt i British Museum och i Louvren i Paris och många andra ställen.
Alla vet naturligtvis att det brittiska fikonlövet om ”utlåning” inte ändrar faktum. När konstverken återvänt till Aten kommer de att stanna för gott där de hör hemma.
Själv gick jag länge i en park och njöt av de blommande körsbärsträden före returen norrut.