Nästan tjugo år har gått sedan Johan Lundberg kallade tidskriften OEI för en ”intolerant maktbas” i litteratursverige. Anna Hallberg, hans huvudfiende, var då en ung poet, men har nyligen valts in i Svenska Akademien. Hur såg egentligen kraftfältet kring OEI ut, och vilka ingick i kotteriet? Vi dyker ner i 00-talets blomstrande poesiepok, när Lyra var tonårspoet på internet, Mikaela läste litteraturvetenskap för Johan Lundberg och Agri beställde böcker från OEI editör till Kurdistan. Var “språkmaterialismen” en marginalföreteelse eller helt central? Bör kritiker bedöma verk av författare de umgås med? Och hur kunde den starka aversionen mot tydliga diktjag senare gå över i 10-talets autofiktion och identitetspolitik?

Personlig premiumfeed för [email protected]