Som litterär region skiljer sig Skåne markant från resten av Sverige. Här finns en stark pionjäranda, en tro på att nya saker är möjliga bortom de stora sammanhangen i Stockholm. Tankar från det akademiska Lund blandas med influenser från det mer proletära Malmö. Och någonstans i närheten finns Köpenhamn med sin väsentligt annorlunda atmosfär, på en gång rymligare och mer intolerant. I denna kulturmix lever och frodas en växande mängd skånska förlag, poesiscener och tidskrifter.
Ariel, med bas i Tollarp utanför Kristianstad, är ett lokalt och kosmopolitiskt kraftcentrum som driver både förlag, uppläsningar och tidskriften Ariel, vilken nu är inne på sin åttiosjätte (!) årgång.

På sistone har Ariel i såväl böcker som tidskriftsnummer introducerat ny baltisk poesi för en svenskspråkig publik.
Det började med litauisk och lettisk poesi – och nu har turen kommit till Estland och poeterna Kristiina Ehin, Aare Pilv och Elo Viiding, alla födda på 70-talet. I nya numret av Ariel presenterar de varandra i essäform samt bidrar med dikter i skönklingande svensk översättning av Peeter Puide.
Mest spännande av dessa tre är kanske lärde Tartu-poeten Aare Pilv, som bidrar med ett knippe stillsamma och mycket vackra sommardikter. Här är en av dem:

våra dagars antal
är som sammet
mjuka att röra vid se
i julinattens famn

Nya Ariel innehåller även annat än estnisk poesi. Exempelvis bidrar författaren Krister Gustavsson med en välskriven essä om den nyaste svenska poesin – och kritiken av den. Han sammanfattar och analyserar den poesidebatt som ägt rum i Sverige de senaste åren. Det handlar om språkmaterialism, om metonymier istället för metaforer och om fristående dikter som ersätts av mer omfattande storformer. Fram träder bilden av mäktiga och rätt inskränkta litterära kotterier; man måste skriva enligt vissa kriterier för att få uppmärksamhet i de stora tidningarna. Detta konstaterar Gustavsson stillsamt nyanserat och utan spår av bitterhet.

Som helhet är Ariel ett i sin mångfald och särart nödvändigt forum.
Genom att vara öppen för litteratur som ligger utanför standardfokus räddar redaktören Mikael Nydahl mycket som annars skulle förbli osynligt för svenska läsare. Det är värt mycket.