1. Gapet mellan näringslivet och kulturen är den öppna käften hos en hungrig hyena. Ändå måste den undersökas.

2. Den som undersöker käftens bägge käkar ska på var sida finna ett grundmurat förakt.

3. Näringslivets förakt för kulturen antar formen av likgiltighet och skam. Den svenska börs-vd som läser en stor roman bör hålla tyst om sin upplevelse inför den egna kretsen. Själen är privatsak.

4. Näringslivets kärlek till kulturen i Frankrike, England och Tyskland antar formen av stolthet. Den tyska börs-vd som inte sett den senaste stora uppsättningen av Goethes Faust bör skämmas.

5. Skillnaden mellan torftigheten hos de svenska, skamsna, icke-andliga företagsmänniskorna och de kontinentala, bildade, stolta, kulturälskande dito kommer sig av: a) specialiseringen inom svensk utbildning, där varje person som gör karriär inom näringslivet har pluggat på handels och/eller civilingenjörsutbildning, medan näringlivsanställda i länder som Tyskland, Storbritannien och Frankrike har studerat humaniora, innan de specialiserat sig; b) jante-lagen, normen att inte göra sig märkvärdig; c) folkhemmets likriktande mellanmjölk.

6. Föraktet för näringslivet inom kultursfären antar formen av likgiltighet och ilska. 9 av 10 samtidspoeter upplever sig vara antikapitalister, därav de dystra samhällsvisionerna.

7. 9 av 10 samtidspoeter anser att bevisbördan ligger hos näringslivet. Världsherraväldet av plantager, pråmar, oljeplattformar, franchisekedjor och finansiell handel som ödelägger planeten och dess människor – och som driver på en brutal ojämlikhet – är inte skapat av dikter, romaner eller konstmusik.

8. Vad kulturen kräver från näringslivet är en övertygande vision om en ekonomi som inte förintar jordens levande mångfald eller driver klimatet till livshotande tillstånd eller låter åtta personer äga hälften av alla pengar.

9. När samtidspoeter påtalar kapitalisternas bevisbörda blir stämningen sådär.

10. 9 av 10 samtidpoeter som uttalar sin misstro möter från näringslivet följande reaktion: ”Men säg vilket system som är bättre då! Sovjet eller?” och/eller ”sådana som dig går ju inte att anställa, du har ingen aning om hur företagande fungerar.”

11. Varje antagande om att konflikten mellan näringslivet och kulturen går att lösa genom trevlig stämning missar något väsentligt.

12. Det väsentliga är ilskan och skammen.

13. Det väsentliga är att göra avkall på privilegier.

14. Det väsentliga är att tänka bort finanskasinon, fossilbränslen och friheten att äga allt.

15. Det väsentliga är att erkänna hur illa det är ställt. För att komma till en plats där samhället aldrig tidigare varit, måste det tillåtas bli dålig stämning.