Sonen Pedro och hans kompis Carlos befann sig den 1 juni i Kronlundsparken. Carlos hade precis sprejat dit en ”tagg” när en civilklädd polis dök upp. Pojkarna började springa men hanns upp efter att åtta polisbilar omringat parken och delar av ett villaområde ringats in.
Carlos, som vid gripandet bara var 14 år, trycktes ner med ansiktet mot asfalten när han på spanska frågade Pedro ”Que vamos a hacer”? Vad ska vi göra?
– ”Vad pratar ni om?” skrek polisen och kastade ner mig mot asfalten på parkeringsplatsen, berättar Carlos och visar. Pedro trycktes upp av två polismän mot en parkerad bil. Runt om stod åtta polisbilar i vad som såg ut som en Hollywoodaction, minst 16 poliser mot tonåringarna.
För femtonåringen blev upplevelsen med poliserna, den upphetsade stämningen och hoten mot killarna, ett psykologiskt eldprov.
– Man kan säga att jag våldtogs med ord. Jag visste inte vad de fick göra eller säga till mig och vad jag kunde svara. Jag visste helt enkelt inte vilka rättigheter jag hade. De menade att ”din framtid är förstörd”, inget körkort och med DNA-provet skulle alla slags ”misstag” medföra att jag skulle ”åka dit”. Men jag hade inte sprejat en enda fläck och det vet de eftersom det inte finns några vittnen. Men mitt i denna stress och förtvivlan erkände jag, säger Pedro.
JO-anmälan
För Huber Lopez blev det en chock när han fick ett telefonsamtal från polisstationen i Södertälje. Han åkte ner och där berättade sonen att han känt sig pressad att erkänna men att han var oskyldig. Polisen sa att de skulle bege sig till hemmet där han ämnade gå in i lägenheten för att beslagta sonens dator, som han misstänkte hade bilder av graffitimålningar.
– Jag frågade om han hade rätt att bara gå in mitt hem utan tillstånd från åklagaren. Han svarade ”Sådant existerar bara i franska filmer”. Jag trodde att svenska poliser var seriösa, att han hade rätt. Men jag kände att något var fel för han hotade min son hela tiden om ”en förstörd framtid” och ”via DNA-provet kommer vi hålla koll på dig hela tiden”, säger Huber Lopez.
Dagen efter gjorde Lopez en anmälan till Justitieombudsmannen. Med den förändrades attityden markant. Lopez gick till polisstationen några dagar senare och möttes av idel vänliga poliser. JO hade ringt upp Södertäljepolisen och ställt frågor om hur tillslaget gått till.
– Jag blev jätteförvånad när alla vänliga poliser hälsade mig välkommen.
Nervös polis
Men ett ljus gick upp för Lopez när polisutredaren, Maria Härkeman, berättade att JO hade ringt upp henne och ville ha alla papper och uppgifter i fallet. Polisen hade nog inte hade räknat med att en politisk flykting skulle våga eller ha kunskap att göra en JO-anmälan.
Mobiltelefonen överlämnades ett par dagar senare men datorn har fortfarande inte lämnats tillbaka. Pedro säger att inte har några fotografier över graffiti på sin hårddisk. Han understryker gång på gång att han aldrig sprejade någonting den eftermiddagen.
Carlos har fått ”övervakning” från socialen och uppger att han känner en kombination av rädsla och hat mot polisen. Huber Lopez är orolig för sin sons psykiska hälsa.
– Pedro är hemma hela tiden, är rädd för poliser och tänker på DNA-testet och tror att alla brott i framtiden ska härledas till honom, säger hans pappa.
Politisk flykting
Huber Lopez kommer från Colombia men flydde till Sverige med sina syskon efter att hans äldste bror kidnappats. Brodern torterades och anklagades för att samarbeta med vänstergerillan Farc. Familjen fick politisk asyl i Sverige 1997.
– Jag trodde på den svenska polisen tidigare. Men det gör jag inte längre för polisen gör vad den vill, precis som i Colombia.