Brist på livsmedel och färskvatten. Fler översvämningar och andra extrema väderhändelser. Människor tvingas fly sina hem, andra dör. I spåren följer ökade konflikter, krig och hungerkatastrofer.
Nyligen presenterade FN:s klimatpanel sin nya rapport. Det är en dyster, om inte helt överraskande läsning. Dessutom verkar det som om planeten är känsligare för global uppvärmning än vad forskare tidigare trott. Effekter som man väntat sig skulle dyka upp vid två graders uppvärmning kan komma redan vid 1,5 graders uppvärmning. Tidigare forskning visar att jordens medeltemperatur riskerar höjas med närmare fem grader fram till nästa sekelskifte. Det vet man med säkerhet vore ett katastrofscenario.
Med den bakgrunden kunde man tro att klimatfrågan skulle bli en av de mest brännande frågorna i höstens valrörelse. Dessutom är den här och tidigare rapporter från FN:s klimatpanel entydiga i vad som orsakar klimatförändringarna: Människans utsläpp av växthusgaser. Den som vill driva klimatpolitik behöver alltså inte stå rådlös utan förslag på vad som behöver göras. Det är väldigt enkelt: utsläppen måste minskas. Men hittills har klimatfrågan inte lyfts särskilt mycket i debatten. Kanske för att det inte är röstvinnande att säga att hela vår civilisation står på spel om vi inte lägger om kurs. Men det är inte desto mindre sant.
Dessutom, om anledningen till att klimatfrågan inte debatteras mer är röstmaximering, är det i så fall en felaktig analys. Eurobarometern, som mäter EU-invånares attityder i olika frågor, visade nyligen att 81 procent av svenska folket tycker att klimathotet är det allvarligaste problemet i världen (jämfört med i genomsnitt 50 procent av övriga EU). Nästan lika många svenskar säger sig personligen ha försökt göra något för klimatet under det senaste halvåret. Till exempel byta elleverantör eller se över sin konsumtion. Som om inte det vore nog tror ungefär hälften av svenskarna att det kan skapas fler jobbtillfällen genom att bekämpa klimathotet och att sådana satsningar kan vara positivt för att bekämpa den ekonomiska krisen i Europa.
Världsnaturfonden har gjort en undersökning som visar ett liknande resultat: 66 procent av svenskarna vill att klimatet ska bli en valfråga.
Budskapet är tydligt. Vi vill att klimatfrågan lyfts. De flesta av oss förstår nog dessutom att de senaste årens skattesänkarpolitik inte har gynnat gemensamma klimatlösningar, som utbyggd kollektivtrafik eller satsningar på förnybar energi.
Vi vet alltså ungefär vad som måste göras. Det finns en stark opinion för att göra det. För det parti som inte bara har en offensiv klimatpolitik, utan också vågar lyfta den och driva vassa dagspolitiska krav utifrån klimathotet finns inget att förlora. Tvärtom – det skulle betraktas som de som tog strid mot det allvarligaste hotet i världen. Och det med all rätt.
