Tony Johansson skriver spänningslitteratur om deportation och migration, frågor som är så moraliskt laddade att de till och med splittrar familjer.
Han hade aldrig skrivit skönlitteratur, men en dag satte han sig ner och tänkte ”nu ska jag pröva detta”. Tre år senare utkom Tony Johansson – till vardags ledarskribent och kanslichef för Socialdemokraterna i Region Skåne – med den politiska thrillern Den tredje passageraren (2014). Med utgångspunkt i Sveriges skandalösa utvisning av två tortyrhotade egyptier i december 2001 var debutromanen både känslomässigt gripande, spännande och intelligent.
– Avvisningen av egyptierna hade jag gått omkring och varit förbannad på i tio år innan jag började skriva boken. Hela frågan om terrorismen och uppluckringen av folkrätten, att angreppskrig helt plötsligt kunde kallas självförsvar. Sånt som man trodde var rena 1984 blev plötsligt verklighet, säger Tony Johansson.
I uppföljaren Smugglaren från i år får vi åter möta lokaljournalisten Erik Larsson som tar stora risker för att avslöja missförhållanden, och den orädda feministen My Englund vid Landskronapolisen. I boken har det blivit hösten 2015, och samtidigt som Erik Larsson skriver på en reportagebok om flyktingkrisen spolas en sargad kropp upp på stranden i gränskontrollernas Skåne.
– Sammanfallen i Mellanöstern är en konsekvens av den amerikanska krigföringen, IS framväxt är en konsekvens av Iraks och Afghanistans sammanbrott. På så sätt hänger de två böckerna ihop. Den nya migrationspolitiken var också något som jag gick omkring och var upprörd över, och det var jag ju inte ensam om precis, konstaterar Tony Johansson.
Det är inte samhällskritik om 99,5 procent av befolkningen redan tycker att det som skildras är vidrigt
Den som vet att författarens bror är före detta migrationsminister Morgan Johansson får svårt att inte tänka på det, när Erik Larsson i boken ryker ihop med sin bror om just flyktingpolitiken. Erik menar att Sverige bär skuld för att människor drunknar i Medelhavet, medan brodern upprepar att vi faktiskt inte kan ta emot alla.
Med den scenen ville Tony Johansson visa att migrationspolitiken inte är vilken fråga som helst, utan av en så djupt moralisk karaktär att den till och med splittrar familjer. Dialogen mellan bröderna var också ett sätt att sammanfatta den europeiska debatten, en debatt som han menar har blivit väldigt snäv.
– Det som för tre eller fyra år sedan var normalt att tycka, det vill säga att vi inte ska begränsa anhöriginvandringen och att vi inte ska splittra barnfamiljer, är ju numera lite exotiskt. Trots att det är den traditionella socialdemokratiska hållningen. Det som har skett är en förändring gentemot den traditionella hållningen, inte tvärtom. Och det borde man som parti erkänna.
En tredje bok i serien om Erik Larsson och My Englund är nästan klar, även den inom den realistiska och samhällskritiska deckartradition där Sjöwall & Wahlö, Henning Mankell och Leif GW Persson är föregångare. Tony Johanssons drivkraft har hela tiden varit att påverka genom skrivandet, och då måste man välja ämnen som utmanar läsaren. Han menar att mycket av den populärlitteratur som beskrivs som samhällskritisk sällan är det egentligen.
– Det är inte samhällskritik om 99,5 procent av befolkningen redan tycker att det som skildras är vidrigt, avslutar han.
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.