Elisabeth Tamm var en märklig kvinna. Hon föddes 1880 och var nästan årsbarn med den svenska kvinnorörelsens första organiserade verksamhet men det var först när kvinnans politiska rösträtt och gift kvinnas myndighet hade uppnåtts som hon gick in i arbetet för kvinnosaken.

Tidigare var hon för ung eller hade fullt upp på godset Fogelstad i Julita socken i Södermanland, eller så arbetade hon för jordfrågor och dagspolitik. Trots att hon var vår första kvinnliga kommunalnämndsordförande, en av de första landstingskvinnorna och en av de fem kvinnor som valdes in i riksdagen efter att allmän rösträtt införts i vårt land är det inte många som vet vem hon var.

”Lisses liv och gärningar får inte utplånas och glömmas bort”, sade en av hennes vänner i slutet av sitt liv.

Det har Hjördis Levin sett till. Med hjälp av källmaterial som brev, intervjuer och tidigare forskning, både sin egen och andras, ger hon skiftande bilder av Elisabeth Tamm i En radikal herrgårdsfröken. Hon visar henne som driftig, utåtriktad och skärpt men också som osäkert gråtande, sjuk och ångestladdad.

Vem var kvinnan som styrde godset Fogelstad, kallades för patron och som donerade enorma summor till tidskriften Tidevarvet (1923–1936) och Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad (1925– 1954)?

Levin ger inget enkelt svar på det men hon ger bilder av hennes släkt och uppväxt, livet på Fogelstad och många av de projekt som hon deltog i. Hon visar ett driftigt liv, kantrat av sjukdomar.
Medborgarskolan kom att utgöra ett rum för kvinnor som bland annat Elin Wägner, Moa Martinson, Alexandra Kollontay och Siri Derkert. Kvinnor med många olika ståndpunkter.

Elin Wägner och Ada Nilsson lade fokus på konkreta frågor som sexualitet, barnafödande, preventivmedel och aborter medan Elisabeth Tamm lade fokus på kvinnofrågans lösning i ett större perspektiv.

Men SKP sorterade bort vissa kvinnofrågor och lastade över dem på SKV. Hur vissa frågor räknades, och andra inte.
Hjördis Levin är historiker, skribent och föreläsare och har framför allt fått uppmärksamhet för sin forskning om den svenska sexualmoralens och sexualpolitikens historia. En radikal herrgårdsfröken är fylld av noter och referenser. Stundtals en mycket akademisk text och kanske även en räddning av Tamm, till skillnad från den bild som Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder tidigare gett av henne, men styrkan i boken är att hon visar upp historieforskningen som den är.
Ibland känns avståndet tydligt mellan Elisabeth Tamms tid och vår och Levin ger en spretig, tvetydig bild av henne.

Det är inte lätt att rekonstruera någons liv, för det finns obesvarade frågor och luckor som kan ses som en brist i forskningen men helst som en styrka eftersom Levin inte tolkar in bryggor mellan händelser som saknar faktiskt källmaterial. Hon lägger inte heller in tonvis med tolkningar för att bevisa huruvida Tamm var lesbisk eller läkemedelsmissbrukare.
Men hon försöker få något slags grovgrepp om henne. Visa spektrat av en kvinna och en människa i den tid hon levde. Och hon lyckas.

Levin skriver in en stor del av kvinnohistorien med många kvinnor och projekt som samverkar oavsett ideologier i En radikal herrgårdsfröken. Elisabeth Tamm på Fogelstad – liv och verk. Den förändrar inte världen men Tamm, Tidevarvet och Svenska kvinnors vänsterförbund förtjänar uppmärksamhet. Och Tamms relation till Elin Wägner, var den verkligen sådan?