Alla människor är sammansatta, men en del mer än andra. Mohanda Gandhi, historiskt känd som Mahatma, tillhör tveklöst de sistnämnda.
Om denna paradoxernas man har finlandsfödde, uppvuxen i Sverige men numera boende i Bangalore, södra Indien, Zac O’Yeah skrivit biografin Mahatma! Eller konsten att vända världen upp och ner.

En fängslande berättelse, och den första på svenska av betydelse om Indiens “landsfader” som föddes samma år som Suez-kanalen byggdes i Egypten, 1869, och dog, mördades, den 30 januari 1948, det vill säga för 60 år sedan.
Mahatma Gandhi, yngste son till furstedömet Pomandars premiärminister, både skapades av historien och skapade historia.

Egensinnig är bara förnamnet för att beskriva ett karaktärsdrag hos mannen vars kamp fick den tidens dominerande imperiemakt att lämna “juvelen i kronan”, som britterna kallade det Indien de redan under tidigt 1800-tal la under sig, låt vara först via East India Company, för att sedan bli ett staligt intresse.

Mohanda var inget ljus i skolan, och karriären som advokat var under tidiga år heller inget att yvas över för den spenslige pojken från den högststående baniakasten på kathiwarhalvön i västra Indien. Och så fortsatte det bra många år, över en resa till London hösten 1888, och ändå tills en äldre bror en dag fick nog och skickade iväg honom till – Sydafrika.

Åren i Sydafrika blev år då han inte bara kunde tjäna egna pengar och som jurist hjälpa utsatta svarta människor och folk av indisk härkomst, eller med nya ögon kunde skåda imperialismen ”in action”, fast lite på avstånd. Vad som formade tillvaron där till ett livets universitet var att han fick känna barbariet in på egen hud och skåda godtycket och rasismen i vitögat.
Utan att överdriva kan man dela upp Gandhis liv i ett före och ett efter Sydafrika.

Många av de idéer om ickevåld och ickedeltagande visavi den brittiska kolonialmakten som han började propagera för och själv tillämpa efter hemresan till Indien sommaren 1914, föddes där.
Zac O’Yeah återkommer regelbundet till Gandhis memoarer för att försöka bekräfta det han själv genom samtal och idogt resande anat eller rent av kommit fram till. Och metoden att försöka resa i biografipersonens fotspår, varvat med intervjuer och inläst kunskap fungerar bra.
Det är en mäktig lärdomsresa författaren tar läsaren på, kronologiskt berättad i fyra kapitel enligt hinduisk filosofi om livets fyra faser.
Författaren hyser beundran för huvudpersonen och tillägnar i förordet till biografin “alla dem som, ofta i skymundan, stretar på i Mahatma Gandhis anda”.

Det innebär inte att den biograferade är placerad på piedestal under 526 sidor. Inte alls. Och att läsa om denna paradoxala och stundtals, faktiskt, obegripliga person kan verkligen få känslorna att svaja. Som till exempel när han stödjer textil- och indigoarbetarnas kamp i hemlandet, men samtidigt värvar soldater till det imperium han bekämpar.
Överhuvudtaget retar sig undertecknad på Gandhis svårighet att helt släppa tron på, som han säger, den trots allt goda brittiska närvaron i Indien. Man skulle gärna velat ta ett längre samtal över en kopp vatten, kanske i “hennes majestäts hotell”, som den undanglidande upprorsmakaren kallade fängelserna.
Saltmarsch. Spinnrock. Ickevåld. Vegetarian. Indier. Smal man med runda glasögon och vitt höftskynke.

Det är ord och en beskrivning som, tror jag, gememe man och kvinna skulle hitta om frågan skulle ställas vad de ser framför sig om man säger Mahatma Gandhi.

Knappast att han under senare delen av livet framför allt drevs av viljan att bli en brobyggare mellan den indiska subkontinentens hinduer och muslimer. En kamp som också blev hans död.

Sextio år senare är det få som på djupet känner till hans tankar och visioner. Och för att skingra tidens historiska dimma kring mycket som sagts och fortfarande tros om Mahatma, den “stora anden”, har Zac O’Yeah skrivit en bok som förtjänar att kallas vad den är: Ett praktverk väl värdig den märkliga personlighet det velat berätta om.