Tranan förlag har specialiserat sig på att söka upp och ge ut kvalitetslitteratur från främst Asien, Afrika och Latinamerika. I ett läge när ”globaliseringen” många gånger i praktiken innebär enfaldig kulturell likriktning är sådana initiativ lovvärda. Samtidigt med en motsvarande kinesisk samtidsantologi publiceras nu en samling med moderna persiska noveller i svensk översättning. För urvalet står författaren Amir Hassan Cheheltan. Han har också skrivit ett utförligt förord som tecknar en bakgrund till den moderna iranska litteraturen. Romanen och novellen som litterär form är sena företeelser i Iran – där den klassiska poesin haft en oöverträffad plats inom kulturen och det folkliga medvetandet.
På 20- och 30-talen debuterade flera banbrytande författare med en realistisk, ibland surrealistisk, politiskt laddad skönlitteratur. De flesta moderna författare kom att attraheras av den socialistiska och kommunistiska rörelsen, vilket både påverkade den litterära diskussionen och inte sällan deras egna livsöden. Det politiska elementet har varit oundvikligt också i senare litterär produktion, inte minst eftersom litteraturen – både den öppna och den underjordiska – blir substitut för annan idédebatt där denna begränsas av tidskrifts- och organisationsförbud. Litterära texter är många gånger minst lika viktiga som programmatiska utspel i den moderna iranska historien.
Cheheltan är inte ute efter att visa upp någon särskild litterär eller politisk utvecklingsprocess, utan mer att presentera ett representativt och samtidigt originellt urval. Det blir en bild där många av novellerna är suggestiva, kanske lite svåråtkomliga. Både av tradition och tvång är allegorier vanligt förekommande och en avhuggen stil, där mycket är outtalat dominerar. I Djavad Modjabis Döden i huvudskålen börjar en gäst hos en ensligt boende änka plötsligt höra termiter överallt, till och med inne i träden. I Goli Traqis Min själs älskade skisserar författaren den absurda och upphetsade stämning som råder revolutionsåren kring 1979 men låter ett hus, dit novelljaget strävar att komma i kaoset, representera en slags trygg punkt i tillvaron. Två av novellerna relaterar till kriget mot Irak – en ohygglig mänsklig och social tragedi som alltför sällan behandlas ur det perspektivet.
Det folkbildandet syftet i den utgivna samlingen hade kunna vara mer tydligt och bättre genomfört. Till exempel är det en mycket allvarlig brist att man missat att datera de flesta av novellerna. I en sådan volym hade det inte heller skadat om vissa saker hade förklarats i noter, eftersom de, för en publik som inte är bekant med det iranska samhället, går förlorade i vanlig översättning.
Stefan Foconi konstaterar i sitt efterord det anmärkningsvärda i att endast två hela verk av nu levande persiskspråkiga författare finns översätta till svenska. Det är ett svenskt fattigdomstecken att inte bättre ta del av modern litteratur från ett språk som talas av cirka hundra miljoner människor. Trots brister i denna novellsamling hoppas jag att den blir läst och framför allt att den uppmuntrar till nya översättningar, gärna av viktiga 1900-talsromaner.
