Den 6 juni publicerade Lorena Delgado Varas en video i sociala medier där hon anklagar Flamman för att publicera en ”oetisk” artikel. Hon säger att Flamman påstår att hon ”uppmanar till att inte rösta på rödgröna partier, inklusive Vänsterpartiet”.
”Det stämmer alltså inte”, förklarar hon, och beskriver publiceringen som en ”hittepå-artikel”.
Vad som inte stämmer är dock innehållet i hennes video.
Den artikel hon kritiserar utgår från en annan video, som riksdagsledamoten publicerade den 21 maj. Där förklarar hon att hon valt att ”gå med” i kampanjen Folkets röst.
– Det är dags för partierna att ta antirasismen på allvar. Och det är dags att lyssna på de röster som har tystats länge, säger hon.
Talespersonen Fayyad Assali har varit tydlig med att Vänsterpartiet i nuläget inte uppfyller kraven
Flamman har tidigare skrivit om kampanjen, som syftar till att sätta press på partierna till vänster. I skrivande stund har den drygt 1 200 underskrifter, med ett mål på 300 000. Bland de tio punkterna märks: För svarta och bruna människors rättigheter. Mot sionism och för sanktioner mot Israel. För en dekolonial klimatpolitik.
Talespersonen Fayyad Assali har varit tydlig med att Vänsterpartiet i nuläget inte uppfyller kraven. Därför såg Flamman det som intressant att Lorena Delgado Varas, som också är styrelsemedlem i partiet, backar en kampanj som om det var val i dag skulle uppmana sina följare att inte rösta på partiet.
Flammans artikel mötte reaktioner. På Bluesky skriver Jonas Sjöstedt att budskapet är ”huvudlöst dumt, och att en högerseger skulle innebära en fortsättning på ”den svenska passiviteten inför Israels folkmord.”
Partiprofilen Ali Esbati beskriver initiativet som ”helt självcentrerat och sekteristiskt på närmast parodisk nivå.”
Hur Lorena Delgado Varas själv motiverar att stötta en sådan kampanj har vi inte fått svar på. Hon har nämligen vägrat svara på våra frågor.
Vi har sökt henne via telefon, sms och sociala medier. Vi skickade frågorna mer än en vecka innan artikelns publicering, och erbjöd då möjlighet att svara skriftligt. Där ingick en fråga om huruvida hon stödjer kampanjens uppmaning att inte rösta på partier som inte uppfyller kraven. Hon har alltså haft gott om tid att återkomma med ett svar på hur hon själv ser på strategin.
Inför artikeln upprepade talespersonen Fayyad Assali också att Vänsterpartiet är långt ifrån att uppfylla kraven:
”Vad gäller V och kravlistan så finns det en lång väg att gå både vad gäller rasismen och framför allt islamofobin samt kravet om att ta avstånd från sionismen.”
Det enda som är ’oetiskt’ i sammanhanget är folkvalda politiker som duckar frågor av allmänt intresse
Ändå har också Folkets röst kritiserat Flammans publicering. I ett inlägg de medpublicerat på Instagram beskrivs de artikeln som ”desinformation”. I texten hävdas att det inte står någonstans ”att Folkets röst uppmanar till att rösta blankt. Vad som dock står är att man genom att skriva under kravlistan ställer sig bakom att vi röstar kollektivt beroende på vad partierna svarar”.
När vi har skrivit om Folkets röst har vi varit noga med att framställa kampanjen på rätt sätt. I ett mejl i samband med lanseringen i början av april frågar Flammans reporter om det stämmer att kampanjen bygger på att kollektivt rösta på det parti som bäst uppfyller kraven på listan.
Kampanjens kommunikationsansvariga skickar då följande förtydligande:
”Nästan! Om inget parti lever upp till kraven så kommer inget parti att vinna vårt förtroende och därför inte få våra röster. Det är alltså inte det parti som uppfyller kraven bäst, eftersom vi inte accepterar ’det minst dåliga alternativet’ längre.”
De skriver alltså själva att de kommer att uppmana människor att inte rösta på något parti, ifall inget av partierna uppfyller kraven. Vilket de anser att Vänsterpartiet inte gör i nuläget.
För att sammanfatta får Flamman alltså kritik för att ordagrant presentera en offentlig kampanj, samt det lika offentliga stödet till kampanjen från en riksdagsledamot. Information som de själva vill att allmänheten får del av.
Det enda som är ”oetiskt” i sammanhanget är folkvalda politiker som duckar frågor av allmänt intresse – och sedan framställer sig som offer, trots att de fått all möjlighet i världen att ge sin syn.