– Jag är inte jurist så jag kan inte allt kring detta, men jag tycker det finns en naivitet kring problemet. Och socialminister Göran Hägglund gör ingenting, säger hon till Flamman.
Hon menar att lagen, enligt dagens formuleringar, garanterar kvinnors rätt till abort. Men hur och var denna ska genomföras finns inte garanterat. Därför skulle det i praktiken kunna bli så, om ett privatiserad vårdgivare vägrar abort och ingen offentlig finns i regionen, att kvinnor hindras från abort.
Och nu, påpekar Carina Hägg, håller religiösa vårdgivare på att etablera sig.
– Katolska kyrkan har börjat ge äldrevård och vård i livets slutskede. Det är ett sätt att etablera sig på marknaden. Enligt katolska kyrkans reglemente ska vårdpersonal följa kyrkans budskap och inte den sekulära statens. Och nu får detta stöd från Europarådet (se artikel nedan).

Rör sig om fåtal

Göran Stiernstedt, chef för avdelningen vård och omsorg vid Sveriges kommuner och landsting, tycker inte det finns skäl för oro.
– Man kan bli upprörd av principiella skäl av den nya resolutionen som gör att vårdgivare kan vägra utföra aborter, men rent praktiskt tror jag inte det kommer att ha någon betydelse i Sverige.
Vårdgivare i offentlig regi i Sverige omfattas av svensk lagstiftning som gör att exempelvis ett sjukhus inte kan skapa en egen policy kring abort eller preventivmedel. Enligt Göran Stiernstedt gäller det även privata aktörer som etablerar sig genom upphandlingar, där landsting har möjlighet att ställa krav på verksamhetens utformning. Däremot har helt privata mottagningar möjlighet att neka att utföra aborter av etiska skäl.
– Jag tror inte de är så jättemånga, säger Göran Stiernstedt.

Inga garantier

Men Carina Hägg menar att det inte finns några garantier, ens för privata vårdgivare som driver vård genom upphandlingar.
– Den svenska lagen är skriven utifrån att vården huvudsakligen är offentlig. Om den privatiseras kan varken Socialstyrelsen eller landstinget säga att lagstiftningen måste omfatta det sjukhuset. Jag har frågat SKL (Sveriges kommuner och landsting) som tar fram upphandlingsunderlag och avtalstexter, men där har man svarat att SKL inte gör något arbete för att garantera den sexuella och reproduktiva hälsan.
– Det kanske inte har gått att förutse konsekvenserna. Men jag har kollat med Socialstyrelsen, med SKL och med socialministern – det är ju vad jag kan göra – och de har inte kunnat klarlägga att det inte skulle vara så som jag befarar. Det är väldigt oroande.
Hon tycker att det borde finnas ett gemensamt intresse, bland organisationer och över partigränser, att garantera denna grundläggande rättighet. Detta oavsett om man är för privatiseringar i vården eller ej.
Det behövs en diskussion om hur vård, omsorg och information kring sex, preventivmedel, abort och liknande ska se ut i framtiden, menar Carina Hägg.