Vårt Europa bygger murar. Kring detta motto hade partiledningen utformat Jimmie Åkessons EU-valturné i tio städer med medföljande DJ. Det skulle vara fest och unz-unz på torgen. Festivalen Sweden Rock skulle användas som fotomöjlighet att marknadsföra Åkesson bland folket, med dalahästar, hårdrocksriff och pyroteknik. Kommunikationsavdelningen spenderade betydande summor på spektakulär reklam med tapetserade tunnelbanetåg och skärgårdsbåtar i Stockholms innerstad.
Men efter Kalla faktas granskning kastade partiet om sin valkampanj. Partiet bemötte granskningen genom att gå aggressivt på offensiven. Åkesson höll ett Youtubetal till nationen om att Sverigedemokraterna var utsatta för en påverkansoperation från TV4. I mediekanalen Riks ägnades valkampanjen åt att bemöta granskningen med egna motinslag. Dagen innan valet skickade partiet ut sms till tusentals människor med uppmaningen att inte låta TV4 vinna. Kulturkriget hade helt tagit överhand, partibudskapet föll omkull.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Koncentrationen av resurser har skapat en koloss på lerfötter med två huvuden
Att Sverigedemokraterna är ett toppstyrt parti är ingen nyhet. Men det är ett parti med två toppar, och två olika ledningsgrupper. Det tydliggjorde Kalla Faktas inslag om Sverigedemokraternas trollfabrik. Kommunikationsavdelningen uppbyggd kring Joakim Wallerstein arbetar självständigt, lyfter sina egna frågor och driver sin egna agenda.
25 procent av de lokala avdelningarnas partibidrag betalas in till riksorganisationen. Koncentrationen av resurser har skapat en koloss på lerfötter med två huvuden: en stor administration och ett kommunikationskansli som styr med varsin järnhand. Men hur fungerar en sådan organisationsstruktur att använda som ett valmaskineri?
Svaret fick vi i EU-valet 2024, då huvudena glömde bort sina fötter och den blågula jätten snubblade. Därför blev det också det första valet som Sverigedemokraterna förlorade röster i.
”Frågorna man fått när man stått på torget har sällan handlat om politik, utan om våra konton på Facebook” berättar Skåndedistriktets ordförande Mikael Eskilandersson till Sydsvenskan (10/6). Partiet har backat från att vara störst i 19 skånska kommuner 2019 till nu 13 stycken. De tappade 15 000 röster i den region som varit partiets starkaste.
Förklaringen till haveriet är enkel. Det beror på att Sverigedemokraterna inte är ett folkrörelseparti. De har aldrig byggt en egen folkrörelsestruktur. Partiet har inga möteshus och bokkaféer, inga självständiga föreningsverksamheter, inga studiecirklar.
Förklaringen till haveriet är enkel. Det beror på att Sverigedemokraterna inte är ett folkrörelseparti.
Visst finns det embryon. Föreningen SD Motor dyker upp på Classic Car Week i Rättvik. Partiet har försökt bygga upp sin egen årliga sommarfestival i Sölvesborg. Håller vårtal på Långholmen. Studentikosa baler med Konservativa förbundet och oxdans med kulturföreningen Gimle. Men mer än så är det inte. Deras försök att bilda ett eget studieförbund blev ett fiasko, för ingen var intresserad. Det går inte att leva sitt liv i Sverigedemokraterna, så som en socialdemokrat kan leva sitt liv i arbetarrörelsen. De finns inte närvarande i civilsamhället.
Det här blir ett problem under val. Vilka är det som ska knacka dörr eller ringa runt och prata partiets politik med osäkra väljare? Medlemmar måste kunna träffas, engageras och motiveras. De måste veta vilket politiskt budskap som gäller i valrörelsen. Nu kunde de inte ens bemanna valsedelsutdelningen utanför vallokalerna. I partiets flaggskepp Sölvesborg gjorde partiet inga andra satsningar än att ha en bemannad valstuga.
När Sverigedemokraterna själva pratar om sig som en folkrörelse menar de en digital rörelse. Det är anonyma människor som sitter hemma och tittar på Markus Allards tirader i Riks eller kallar vänstern för antisemiter i kommentarsfält. De möts aldrig fysiskt, de är isolerade från varandra, sin partibok till trots.
Partiet förlitade sig helt på en centraliserad valkampanj och en kommunikationsavdelning som ska locka väljarna via nätet. Men att köpa reklamkampanjer och driva en trollfabrik skapar inga möten med väljare. Hur mycket tiktokaren SD-Waifu än trollar kan han inte ge partiets politik ett ansikte för den osäkre väljaren utanför vallokalen.
