MILANO. Vem utlöste regeringskrisen i Italien?
– Det var de ”starka krafterna” i det italienska samhallet. Vatikanen som historiskt har ett reellt inflytande i landet. Prodis regering har blygsamt lagt fram ett paket med reformer för att reglera partnerskap för de parförhållanden som inte följer kyrkans äktenskapsnormer. Det gjorde Vatikanen väldigt agressiv.
– Den andra kraften är USA. Italien har länge varit en lojal allierad till USA och har utöver Natobaserna sex USA-baser. Problemet uppstod när Prodis utrikespolitik inte lydde Bush, exempelvis drog man tillbaka trupperna från Irak och fördömde USA:s krig, även bombningarna i Somalia fördömdes, dessutom stärks banden med Kina, Indien och Brasilien. I valet till FN:s säkerhetsråd avstod Italien som enda EU-land att rösta emot Venezuela.

Nej till stridsflyg
– Sedan har vi konflikten i Afghanistan, Italien har trupper i Afghanistan, överenskommelsen i regeringsalliansen är för närvarande att de italienska trupperna ska vara kvar men inte delta i strider. De ska kunna försvara sig men inte strida. USA har bett Italien att delta med stridsflyg men vi har sagt nej.

Vem vinner på krisen?
– Det är centerkrafterna i regeringen. De förstärker nu sina positioner medan vänstern befinner sig i ett svårt lage.

Varför kommer regeringskrisen just nu?
– Min analys är att regeringskrisen inte var nödvändig. Det som utlöste den var en debatt om utrikespolitiken, men det var egentligen ingen specifik händelse. Det var en acckumulation av problem och interna strider. Två kommunister i senaten, den ena från Rifondazione och den andra från PDCI deltog i protest mot utrikesministern D´Alema inte i en omröstning. Men bakom krisen fanns också senatorerna på livstid och två senatorer som gick över till högerblocket.

Hur kommer ni att agera framöver?
– Rifondazione kommer att rösta för Prodi och sitta kvar i regeringen. Vi deltar i regeringen med en minister, Paolo Ferrero, som ansvarar för sociala frågor, och vi har en vice utrikesminister. Rifondazione vill att de italienska trupperna i Afghanistan ska tas hem, men i regeringskoalitionen måste vi komma överens.

Norge har haft en liknande regeringskris på grund av de norska trupperna i Afghanistan.
– Just det. Det är ett mycket svårt lage och till skillnad från Irak har kriget i Afghanistan ett FN-mandat. Därför har vi föreslagit en internationell konferens med deltagande av områdets länder och EU.
Utrikespolitiken kommer fortsätta att skapa inre stridigheter. Vi vill att Italien ska stå för multilateralism och att regeringen öppnar för en diskussion om de utländska militara baserna i Italien.

Hur ser ni på en forsatt medverkan av Rifondazione i regeringen?
– Rifondazione vill att Prodi ska följa reregeringsprogrammet. Arbetslösheten och migrationspolitiken måste prioriteras. Därför envisas vi med de sociala frågorna, för om man inte gör någonting kommer det bli omöjligt för oss att sitta kvar i regeringen.

Gör det någon skillnad att ni deltar i regeringen?
– Det är svårt att säga, vi har suttit i regeringen i endast tio månader. En första utvärdering är i så fall valet i maj. Tack vare oss stoppade regeringen privatiseringen av vattnet. Det var en viktig seger. Men vi från parlamentet kommer inte kunna åstadkomma något utan stöd och engagemang från gatan. Samma sak är det med baserna i Vicenza, lyckas vi mobilisera tillräckligt stöd kan vi blockera beslutet trots att Prodi är för baserna.