– Man borde ha gått in och markerat. Akademisk frihet handlar inte bara om innehållet i verksamheten, utan också om att vi ska kunna bedriva den på ett rimligt sätt.

Rektorn valde att inte agera kring händelserna. ”Av ängslighet”, menar Ahlbäck Öberg.

I stället togs fallet upp först efter att en student anmält det till disciplinnämnden.

I disciplinnämnden beslutades att Christian Petersons inlägg på nätet visserligen kan framstå som kränkande, men inte är så pass omfattande att de motiverar disciplinerande åtgärder. Inte heller att han gett filmat föreläsare och kursdeltagare bedömer de som tillräckligt för påföljd.

Rektorn Jerker Moodysson, som även är ordförande i disciplinnämnden, ansåg dock att ett annat beslut borde tagits. Han säger att det bygger på en förlegad tolkning av regelverket som bygger på en kammarrättsdom 2005 som slog fast att disciplinpåföljder bara i undantagsfall får utdelas på grund av vad någon yttrat på nätet eller sociala medier.

– År 2005 fanns Lunarstorm och Bilddagboken (dåvarande sociala plattformar, red. anm.), det var ett helt annat samhälle, säger han till Universitetsläraren.

Tobias Hübinette är inne på en liknande linje.

– Regelverket är ålderdomligt och utgår från en typisk klassrumssituation. I det här fallet handlar det om en distanskurs. Christian har i hög utsträckning agerat i en digital miljö, en värld som många i dag relaterar till mer än den fysiska, säger Tobias Hübinette. Han har förståelse för att det varit svårt för universitetet att agera på något annat sätt inom det rådande regelverket, även om han gärna sett att Christian Peterson stängts av.

Shirin Ahlbäck Öberg menar att händelserna i Karlstad visar på en inbyggd sårbarhet i den svenska organiseringen av universiteten och högskolorna. Svenska lärosäten räknas som förvaltningsmyndigheter, vilket är unikt bland västliga demokratier.

– Det tysta kontrakt som funnits om ett tydligt avstånd mellan den akademiska verksamheten och politiken har börjat upplösas. När jag studerar hur man skriver om det här i olika utredningar och i riksdagstryck förr och nu så ser jag stora skillnader.

Ett exempel är ”autonomireformen” från 2011, då regeringen Reinfeldt avvecklade fakultetsnämnderna, en tidigare lagreglerad nämnd som hade som syfte att skydda den akademiska verksamheten från yttre påverkan på universiteten, och vars majoritet bestod av akademiker som valdes underifrån.

Följden blev större makt hos universitetsledningarna, inte minst hos högskolestyrelserna vars majoritet utses av regeringen.

– Före autonomireformen hade vi själva den yttersta beslutanderätten. Reformen bäddade för idéer från näringslivet eller politiken om hur organisationer bäst ska organiseras, och en annan, mer toppstyrd idé om vetenskaplig verksamhet.

Hade en annan styrning av universiteten kunnat förhindra den situation som Tobias Hübinette har hamnat i?

– Det är svårt att säga, men det som har hänt är exakt det jag har varit orolig för. Det blir viktigare för universiteten att göra rätt i förhållande till hur man tolkar lagstiftningen, snarare än att förhålla sig till ett akademiskt etos. Det stör mig jättemycket.

Tobias Hübinette instämmer med Shirin Ahlbäck Öbergs om att akademin förändrats.

– Den stora berättelsen om den svenska högskolan och akademin är att den har fått mindre autonomi och mer politisk styrning. Tidigare fanns en bild av att akademin var en självständig värld som stod utanför politiken.

Flamman har sökt Karlstads universitet, som meddelat att Jerker Moodysson inte kan medverka på grund av tidsbrist.