Rörelsen 13 december, 2023

Program för en frihetlig socialism

Foto: Vänsterpartiet.

Stig Henriksson och Johan Lönnroth presenterar ett alternativt förslag på partiprogram för Vänsterpartiet.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Vi har tre huvudinvändningar i sak mot programkommissionens förslag till nytt partiprogram för Vänsterpartiet.

Vi saknar en tydlig definition av socialismen och vägen dit. I det socialdemokratiska partiprogrammet heter det: ”Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.” Och i Vänsterpartiets nya programförslag heter det: ”Att slå in på en socialistisk väg framåt handlar om att organisera arbetet på bättre sätt, för att bygga ett samhälle där vi kan leva friare liv.” 

Frånsett just ordet socialism skulle nog alla riksdagspartier, inräknat SD, hålla med om båda programmens beskrivningar av vad socialism innebär. Det finns också i övrigt slående likheter mellan S-programmet och V-förslaget. Om Vänsterpartiets kongress i maj antar programkommissionens förslag finns inte längre något tydligt antikapitalistiskt parti i Sverige.

Vi tror på den frihetliga socialismen, att de arbetande människorna gradvis och underifrån erövrar ägandet och makten från kapitalisterna. Det är det enda sättet att bygga socialism på ett långsiktigt hållbart sätt. Vi är för ett omfattande statligt ägande. Men att på allvar utmana kapitalismen via staten i en parlamentarisk demokrati, där en ny majoritet åter kan privatisera det som förstatligats, är inte möjligt.

Partiets gröna profil måste bli tydligare. Programförslaget målar upp en falsk motsättning mellan miljö- och klimatpolitik och individuellt ansvarstagande. Båda behövs. Positiva förändringar på detta område har alltid skett genom politiska beslut som backats upp av individer och rörelser som tagit eget ansvar. Vi saknar i likhet med Bertil Bartholdson i hans reservation en skrivning om vikten av biologisk mångfald.

Programförslagets skrivning om ”att hålla fast vid alternativet att Sverige kan lämna EU” innebär att vi fortsätter att vela i frågan om EU-medlemskapet. Vi måste kunna svara entydigt ja eller nej då vi får frågan om vi vill ha kvar Sverige i EU eller inte. Vi vill kunna svara entydigt ja. Och vad menas med skrivningen om ”orimliga begränsningar av medlemsländernas rätt att genomföra den politik de vill”? 

Visst har EU på vissa områden – som arbetsrätten och de ensidigt inflationsbekämpade centralbankerna – på ett orimligt sätt begränsat det nationella självbestämmandet. Men på senare tid har EU tagit stora steg för att luckra upp förbudet mot statsstöd. Och är vi verkligen emot EU:s delvis överstatliga klimatpolitik, som i dag pressar högerregeringen att göra mera? Är vi emot besluten om att jaga skatteflyktingar och stänga skatteparadis? Eller EU-parlamentets beslut om jämställdhet och rättigheter för sexuella minoriteter, som våra kamrater varit drivande i att ta fram, och kraven på Ungern att följa rättsstatens principer? Visst har EU stora demokratiska brister. Men om vi inser det måste vi också kunna tala om hur vi vill förändra EU tillsammans med övrig europeisk vänster. 

Programmet är också alldeles för långt och språket alldeles för akademiskt. Bara för att ta ett exempel förekommer begreppet ”struktur” i olika betydelser på 30 ställen i programförslaget. Tror medlemmarna i programkommissionen att någon som saknar akademisk utbildning kan förstå denna bitvis svårbegripliga text?

Att hoppas att kongressen skall anta vårt förslag till program är kanske mycket begärt. Men kanske kan en rejäl diskussion om för- och nackdelar med de två förslagen leda till rejäla förbättringar av programkommissionens förslag?

Läs hela förslaget på nytt partiprogram här:

Frihetlig socialism

Vänsterpartiet verkar för frihetlig socialism. Den byggs gradvis genom att de arbetande äger allt mer i företagen, har allt större makt över verksamheten och skaffar sig större kunskaper om företagens tekniska och ekonomiska ledning. Den byggs också genom att allt fler samhällssektorer undandras vinstmaximeringens principer till förmån för samhällsnytta. Kooperativa och andra företagsformer som bygger på självförvaltning ska befrämjas av lagstiftningen. De som arbetar i ett företag ska ha förköpsrätt vid försäljning. Medarbetarna ska få uppleva glädjen över att tillsammans med arbetskamraterna skapa de varor och tjänster som människor behöver.

Vänsterpartiet är anhängare av ett omfattande statligt, regionalt och kommunalt ägande. Det gäller inte minst inom bank och finans, skola, vård, omsorg, bostad, elnät, järnvägar och annan infrastruktur. De offentligt ägda företagen ska ha politiskt beslutade ägardirektiv så att de utvecklas på ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart sätt. Även inom offentligt ägda företag och verksamheter ska de som arbetar känna att de har makt över sitt eget arbete. Tillitsbaserad styrning ska ersätta de styrformer som okritiskt hämtats från de kapitalistiskt ägda företagen och som lett till byråkratisering, tillväxt av kontrollapparater, förstörd arbetsglädje och sämre arbetsresultat. 

Storbankernas oligopol bör utsättas för ökad konkurrens från statligt ägda banker, kreditgarantiföreningar och fristående sparbanker.

Vi vill ha en stark lagfäst arbetsrätt som värnar inte bara dem som arbetar i yrken med starka fackföreningar utan också dem som i dag arbetar i de gigföretag där ägarna vägrar ta sitt fulla arbetsgivaransvar. En effektiv och lokalt förankrad statlig myndighet bör finnas för att säkra en god arbetsmiljö. 

Finans- och penningpolitik ska bedrivas med hög sysselsättning och låg arbetslöshet som övergripande mål. Den ekonomiska politiken ska också säkra en låg inflation och starka offentliga finanser. 

Feminism och jämlikhet

Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. Kvinnor och män ska ha lika mycket makt och lika mycket lön för likvärdigt arbete. De ska dela på ansvaret i både förvärvs- och hemarbete. Vänsterpartiet vill samarbeta med kvinnorörelser och rörelser för sexuellt likaberättigande. Vi är för kortare daglig arbetstid eftersom det befrämjar jämställdhet, personlig utveckling och samhällsengagemang

Traditioner, kulturmönster eller religioner får inte begränsa den enskildes rätt att själv välja partners, familjetyp och livsstil.

Skillnaden mellan stad och land samt mellan de större städernas förorter och centrala delar måste minska vad gäller samhällsservice. Segregationen måste bekämpas genom en social bostadspolitik, Skattesystemet ska vara progressivt både sett till inkomster och förmögenheter.

Miljö och klimat

Vänsterpartiet är ett grönt parti. Vi bygger vår politik på forskningen och vi samarbetar med miljö- och klimatrörelsen. Klimatomställningen är vår tids ödesfråga. Utsläppen av växthusgaser måste på kortast möjliga tid ner till noll. Det ska på vägen dit bli dyrare att släppa ut växthusgaser. Det ska också bli dyrare att producera miljöskadliga varor, och i vissa fall bör de helt förbjudas. Vi verkar för att förnybara energikällor ska ersätta fossila bränslen. Det ska bli billigare att producera fossilfri energi och miljövänliga produkter. Kärnkraften ska avvecklas.

De rika länder som historiskt stått för det mesta av utsläpp av växthusgaser måste betala merparten av det som krävs för att skydda de fattiga länder som drabbats mest av temperaturökningen och miljöförstöringen. 

Vi måste alla ändra vår livsstil och bli mer klimatsmarta och miljömedvetna. 

Den biologiska mångfalden måste säkras. Det kräver ett långsiktigt perspektiv på alla politiska nivåer. Naturen ska vårdas och det naturliga kretsloppet värnas. Tillgången på sötvatten måste säkras. Fiskebestånden måste vara ekologiskt hållbara. 

Vi vill säkra tillgången på naturskog. Att bevara och vårda skogen är viktigt för både klimatet och för att säkra biologisk mångfald. En miljövänlig skogspolitik går att förena med produktiv användning av skogsråvarorna. Försurningen av haven, spridningen av skadliga kemiska ämnen och ökenspridningen måste upphöra. Sverige ska gå i spetsen i arbetet för att säkra mänsklighetens överlevnad. 

Utbildning, vård och omsorg

En bred och väl fungerande grundutbildning är samhällsbyggets fundament. Gymnasieskolan ska vara både yrkesförberedande och allmänbildande. Utbildning och forskning vid universitet och högskolor ska vara fri att formas av lärare och studenter. 

Verksamhet som i huvudsak finansieras av skatter ska i första hand drivas i offentlig regi. Även kooperativt och ideellt ägande inom skola, vård och omsorg ska vara möjligt. Aktiebolag och privata ägare drivna av vinstintresse ska inte få förekomma. 

Vi slår vakt om det regionala och kommunala självstyret. Antalet regioner ska bli färre, och regionaliserade statliga myndigheter ska ha samma geografiska indelning som regionerna. 

Vi vill ha generösa socialförsäkringar. Arbetslösa, sjuka, barnlediga och de som lämnat arbetslivet ska kunna känna sig trygga med att inkomsterna räcker för ett värdigt liv. 

Brottslighet ska bekämpas genom en lokalt förankrad polis, som samarbetar med socialtjänst och skola i närområdet. Rättsväsendet ska vara politiskt oberoende. Kriminaliteten ska bekämpas genom i första hand socialt förebyggande åtgärder som börjar redan i förskolan och stärks i grundskolan. Kriminalvården ska vara humanistiskt inriktad och sträva efter återanpassning av de dömda. 

Demokrati, makt och frihet

Vi vill ha ett starkt civilförsvar, med en allmän och lika värnplikt för kvinnor och män. Sverige ska arbeta aktivt för nedrustning. Sverige ska ansluta sig till traktaten om avskaffande av kärnvapen. 

Vi slår vakt om den parlamentariska demokratin med dess yttrandefrihet och föreningsfrihet. Kulturen är en viktig del av yttrandefriheten. Vi behöver ett mångfaldigt kulturliv, som berör, lyfter, ifrågasätter och flyttar gränser. 

Vi vill att alla förtroendevalda på alla nivåer ska ha arvoden och förmåner som gör att de lever ett materiellt liv som inte är på en väsentligt högre nivå än genomsnittet av väljarna. 

Vi vill avskaffa monarkin till förmån för republik. 

Alla sorters diktaturer är oacceptabla. Tillsammans med andra demokratiska krafter verkar vi för att avskaffa dem. Inget land har rätt att agera som regional eller global supermakt. Vi verkar för upplösning av Nato och alla andra militärallianser. Sveriges försvar ska skydda oss från angrepp och utanför landets gränser enbart delta i militära insatser beslutade av FN. 

Vänsterpartiet är ett antirasistiskt parti som bejakar ett öppet samhälle med kulturell mångfald. Vi vill ha en generös asylpolitik, men en reglerad arbetskraftsinvandring för att förhindra lönedumpning och andra sätt att utnyttja rättslösa.

Vi är ett internationalistiskt parti. Vi bekämpar all slags nationalism. Vi är en del av en gränslös rödgrön och feministisk rörelse. 

Vänsterpartiet arbetar tillsammans med andra vänsterkrafter i Europa för att EU ska demokratiseras och öppenheten i beslutsfattandet öka. Den felkonstruerade monetära unionen, med sin ensidiga inriktning på inflationsbekämpning, påverkar också svensk ekonomi negativt. Tillsammans med andra progressiva krafter i EU verkar Vänsterpartiet för en grundläggande fördragsförändring så att fler jobb och låg arbetslöshet i stället prioriteras. EU ska också reformeras för att minska klyftorna mellan fattiga och rika i Europa. 

Den inre marknaden ska inte vara överordnad hänsyn till miljö och sociala villkor. Vi vill att EU ska vara en ledande kraft i det globala klimatarbetet. EU ska också verka för att minska det gränslösa kapitalets makt, stänga skatteparadisen och tvinga de internationella företagen att betala skatt där de producerar. Kollektivavtalen ska värnas. EU ska också stifta lagar som tvingar gigbolagen att ta sitt fulla arbetsgivaransvar. Vi vill tillsammans med andra europeiska vänsterkrafter bygga om EU i grunden till ett välfärdssamhälle på europeisk nivå. 

Vänsterpartiet verkar tillsammans med andra globala vänsterkrafter för ett demokratiserat FN med en bättre parlamentariskt förankrad generalförsamling och ett säkerhetsråd som speglar nutidens geopolitiska läge i stället för den från 1945. Vi vill att den internationella domstolen i Haag ska omfatta alla nationer och kunna inte bara döma dem som begår krigsbrott utan också dem som systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter. 

Den internationella valutafonden och Världsbanken ska demokratiseras, så att deras styrelser mer baseras på befolkning än på rikedom. De båda ska aktivt delta i arbetet mot skatteflykt och för valutabalans. Världshandelsorganisationen ska verka för en rättvis handel och för att stoppa handeln med ekologiskt och socialt skadliga varor. FN-organet ILO ska säkra rimliga arbetsvillkor och fackliga rättigheter. Världshälsoorganisationen ska få mer makt i arbetet för att bekämpa pandemier, och samtidigt göras mindre beroende av de stora läkemedelsbolagen. FN-organet Unesco ska befrämja världskulturen. 

I takt med att diktaturerna demokratiseras blir det möjligt att bygga gränsöverskridande demokrati. På lång sikt är målet ett direktvalt världsparlament. 

Opinion 09 mars, 2026

Står klimatet i vägen för miljöpartierna?

Cem Özdemir från Allians 90/De gröna sträcker upp lillfingret under partiets valvaka i Stuttgart, Tyskland, söndagen den 8 mars 2026. Foto: Bernd Weißbrod/dpa/AP/TT.

Färgstarka ledare som Cem Özdemir i Tyskland och Zack Polanski i Storbritannien har nått framgångar för sina gröna partier – genom att prata om allt annat än klimatet. Är det bara så gröna partier kan vinna?

”Med dig känner jag mig lätt som en fjäder”, sjunger 30-åriga Madeleine Juno i låten som strömmar ur högtalarna. ”Mitt hjärta dansar, mitt hjärta dansar.”

Cem Özdemir hade knappt avslutat sitt segertal innan basen drog igång. Hans Gröna parti hade precis tagit hem valet i tyska delstaten Baden-Württemberg med 30,2 procent av rösterna, och nu väntar fortsatt styre i den grönsvarta koalitionen tillsammans med konservativa CDU. Socialdemokraternas hjärtan däremot lär behöva blodförtunnande, då deras stöd halverades till 5,5 procent.

Vad kan förklara framgångarna för ett grönt parti i en tid där ordet ”klimtatåtgärder” blivit ungefär lika attraktivt som en sällsynt hudsjukdom?

Väljarna accepterar klimatåtgärder som bäddats in i en bredare berättelse som även väger in andra värden.

En ledtråd kommer från hans 77-årige partikollega Winfried Kretschmann, som avgår som ministerpresident efter 15 år som delstatens politiska landsfader.

– Vi har väckt starka förväntningar […] om att det ska handla om delstatens bästa, inte om partiintressen. Det är så jag vill leda delstaten.

För några år sedan oroade sig många gröna för om en muslimsk vegetarian kan vinna ett val i den konservativa södern. Men det visade sig vara fullt möjligt, även om partiet backar ett par procent. Frågan var i stället om man kan vinna som grön. Under kampanjen tonade Cem Özdemir ned sin partitillhörighet och underströk hur konservativ och kompromissvillig han var. Enligt flera analyser fokuserade han mer på sin person än på sina idéer.

”Jag tillhör inte vilka gröna som helst. Jag tillhör de württembergska gröna, jag tillhör de Winfried-Kretschmann-gröna”, förklarade han. Det fick Christoph Hickmann i Der Spiegel att dra slutsatsen: ”De gröna vann inte valet.”

I Storbritannien ser vi en omvänd framgångssaga. Där fick Green party nyligen ett genombrott genom att vinna lokalvalet i Labourfästet Gorton and Denton i Manchester. Även där tonade den gröna kandidaten Hannah Spencer ned klimatfrågan för att i stället lyfta fram sin bakgrund som rörmokare och kritisera Labour från vänster. I kampanjen lovade hon att ”pressa ned kostnaderna, höja lönerna och få in välbehövliga investeringar i vårt samhälle.”

Även nationellt har partiet brutit fram genom att prata om välfärd, nedskärningar och Gaza, snarare än om spetsiga klimatåtgärder. Vilket får mig att undra: kan gröna partier bara vinna på att profilera sig som antingen vänster eller höger, och smussla undan klimatet?

En del tyder på det. De gröna i Tyskland är fortfarande traumatiserade efter 2013, när man befann sig i fritt fall trots att klimatfrågan stod högst på dagordningen. Särskilt stor uppståndelse väckte förslaget om en ”Veggie day”, som tolkades som ett angrepp på landets stolta grillkultur – inte minst av tabloidtidningen Bild. Efter valet kämpade partiet hårt för att de skulle sluta ses som ett ”förbudsparti” och steg åter i opinionen.

Sverige verkar bekräfta mönstret. Miljöpartiet nådde sina bästa resultat när klimatfrågan fanns i bakgrunden, men sjönk till 4,4 procent (2018) och 5,1 procent (2022) när Greta Thunbergs klimatrörelse svepte över världen. Där ligger man kvar trots att grön energi diskuteras flitigt, och att FN-rapporterna blir allt mer apokalyptiska.

Frågan är vilken slutsats man ska dra. Försvinner de grönas nisch när klimatfrågan tar mycket plats? Eller skapar deras förslag en ännu starkare motmobilisering från höger – om bensinpriser, kött och kärnkraft?

Så verkar vara fallet enligt en ny studie av två Umeåsociologer. De menar att den rena klimatförnekelsen i dag har ersatts av ett mer subtilt ifrågasättande av åtgärderna. Forskarna kallar det ”fördröjningsdiskurser”, som att andra länder borde gå först eller att klimatpolitiken slår orättvist. Sådana resonemang minskar enligt forskarna stödet för klimatpolitik, trots att människor accepterar vetenskapen.

Problemet är alltså enligt detta synsätt att människor även väger in annat:

Läs mer

– Detta innebär att riktade motargument som bemöter de mest problematiska fördröjningsdiskurserna kan vara avgörande för att öka allmänhetens stöd för kraftfulla klimatåtgärder, säger en av forskarna, Joakim Kulin.

Sanningen lär vara den motsatta. Väljarna accepterar klimatåtgärder som bäddats in i en bredare berättelse som även väger in andra värden – i Storbritanniens fall orättvisor och folkmord, i Baden-Württembergs fall industri och stabilitet. Att avfärda alla sådana hänsyn som smygförnekelse idiotförklarar inte bara väljarna, utan håller klimatpartierna kvar i marginalen just när de behövs som mest.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 09 mars, 2026

Vänsterpartiet kräver frysta hyror: ”Sticker i ögonen”

Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar (V) och ekonomisk-politiska talespersonen Ida Gabrielsson (V) håller pressträff om förslag om frysta hyror på Riksdagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Frysta hyror kommer att vara ett krav under eventuella regeringsförhandlingar i höst, uppger Vänsterpartiets ledning under en pressträff på måndagen.

– Det är en orimlig orättvisa att hyresgästerna ska bära kostnaden medan fastighetsägarna gör rekordvinster, säger Nooshi Dadgostar.

Enligt förslaget ska hyrorna ligga kvar på dagens nivå under en period. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 09 mars, 2026

Jag saknar hashtagaktivismen

Hashtaggen #metoo blev till en global feministisk rörelse mot sexuella övergrepp. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Häromveckan släpptes Forum för levande historias stora rapport. Den visade att intoleransen bland svenska skolungdomar har ökat sedan förra gången studien genomfördes 2013. 

Tillbakagången är historisk: tidigare kartläggningar har visat att skolelever sedan början av 2000-talet blivit allt mer positiva till minoritetsgrupper. 

Nu tycks den utvecklingen ha avstannat.

Frågan är då: hur organiserar vi motstånd på sociala medier på nytt? 

Givet normaliseringen av rasismen i det offentliga samtalet i Sverige – liksom i resten av Europa – är det inte konstigt att dessa ständiga normförskjutningar också påverkar stora delar av den yngre generationers föreställningar och värderingar. 

Retoriken om vilka krav ”vi” ska ställa på ”dem” är en verbal våldsamhet som sår frön till radikalisering och som riskerar att utmynna i verkliga våldshandlingar. Bland de värsta exemplen finns Peter Mangs i Malmö 2003-2010, Anton Lundin Pettersson i Trollhättan 2015, Theodor Engström i Almedalen 2022 och Rickard Andersson i Örebro förra året.

Men vad är det som saknas i dag som fanns 2013 när trenden såg ut att gå åt andra hållet, mot större tolerans? 

Bland annat hashtagaktivismen.

Om något kännetecknade förra årtiondets politiska samtal var det hashtagkampanjer i sociala medier, i synnerhet det som då hette Twitter. Bland exemplen finns #pldebatt, #sverigebilden #regeringen #klimatpol och #avgå. Ibland resulterade det i att en bred folklig opinion gjordes synlig. Det ledde i sin tur vidare till större organiserade kampanjer, däribland #jagärhär som började som en mobilisering för att bekämpa hat och hot i kommentarsfält och främja saklighet.

Hashtaggar blev en förekommande strategi inom stora delar inom den feministiska rörelsen. Bland kända exempel märks #inteerkvinna som spreds under februari 2016 där kvinnor bjöd motstånd mot högerextrema mäns attacker mot ensamkommande flyktingbarn. Hashtaggen var ett sätt att markera mot användningen av kvinnor som förevändning för rasistiskt motiverade attacker eller för den delen att ”skyddas” från våldsverkare. 

En annan klassiker är #knytblus som uttryckte solidaritet med dåvarande ständiga sekreterare Sara Danius i samband med krisen i Svenska Akademien våren 2018. Knytblusen blev en symbol mot patriarkalt våld inom akademiska och litterära kretsar. Internationellt märks vittnesmålsbaserade, varav den med störst genomslagskraft var #metoo.

Men numera tycks hashtagaktivismen försvunnen.

Läs mer

Känslan av ett världsomspännande simultant samtal där en hashtag kunde dominera världsflödet under några dygn är som bortblåst. 2010-talets nätkultur var mer centraliserad, medan 2020-talet är betydligt mer algoritmstyrd och fragmenterad då vissa övergett Twitter/X och gått över till Bluesky, Mastodon och Threads.

På Tiktok sprids politiska budskap genom format, ljud och virala trendspridningar. På Reddit sker mobilisering i underforum. På Instagram används stories och karusellinlägg. I inget av dessa forum samlas samtalet under en gemensam tagg på liknande sätt som tidigare. 

Frågan är då: hur organiserar vi motstånd på sociala medier på nytt? 

För vi kan bara inte låta denna oroande utveckling fortgå. I det avseendet kan jag till viss del sakna hashtagaktivismen när den var som störst förra decenniet. Visst hade den sina brister, men den förmådde åtminstone snabbt synliggöra motstånd och – inte minst – få en att känna att man inte var ensam.

Diskutera på forumet (1 svar)
Nyheter 08 mars, 2026

De stöttar Irans regering: ”Vänstern har fallit för grymhetspropaganda”

Den iranska flaggan med ”tulpanen” hölls upp av flera deltagare i fredagens demonstration. Flaggan, vars centrala emblem är en stiliserad variant av ordet ”allah”, infördes efter den islamiska revolutionen 1979. Foto: Florian Schroetter/AP & Antiimperialistisk aktion Stockholm/Instagram.

Gruppen Antiimperialistisk aktion går ut med sitt fulla stöd till Irans auktoritära regering – och uppmanar övriga vänstern att göra detsamma. ”Att ifrågasätta den iranska regeringens legitimitet och kräva dess fall under angreppet gör imperialismen en tjänst”, säger talespersonen Tesfaye Woubshet Ayele till Flamman.

”Bekämpa USA-imperialismen”, löd texten på den stora banderoll som frontade fredagens demonstration genom centrala Stockholm. 

Tåget arrangerades i protest mot USA:s och Israels bombningar av Iran och mordet på landets statsöverhuvud Ali Khamenei, som styrt Iran auktoritärt sedan 1989. I tåget höll flera av deltagarna i den variant av den iranska flaggan som infördes efter revolutionen 1979. Även porträtt av Khamenei hölls upp av deltagare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 08 mars, 2026

Sergels skulpturer drabbar mig som viagra

”Faunen” har just vaknat. Ett verk Sergel påbörjade som 30-åring i Rom. Foto: Nationalmuseum.

Att Nationalmuseum öppnar en utställning med ärkeklassicisten Sergel låter som Tidö-fjäsk. I själva verket var han en nyskapande snuskrebell som förkastade auktoritär stelhet och som ständigt sökte de de mänskligaste konflikterna och begären.

Han föddes som nepobaby i närheten av Hötorget, var granne till Gustav III:s favoritmålare och spåddes att ta över efter pappas jobb som ”pärlstickare”, ett hantverksyrke för karlar, alltså broderare. Genom att hänga över axeln i målarateljén blev han en skicklig tecknare och banan som kunglig hovleverantör var som snitslad. Tajmingen för svenska konstnärer var perfekt, när hovet äntligen började storsatsa på inhemsk produktion och sponsra utbildningsresor söderut. 

Ändå fick Sverige underbarnet Tobias Sergel (1740–1814) något de först inte efterfrågat. Sedan älskades han ihjäl, vilket fick till följd att han än i dag är okänd internationellt. Till sist blev han belönad med att få ge namn åt det mest sterila och skitiga torg en huvudstad kan straffas med. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 08 mars, 2026

”Jag vill inte att Ukraina bara ska förknippas med krig”

Konstnären Alexandra Ravskaja kom till Sverige från Odessa i december 2022 och är aktuell i grupputställningen Drömmar och hopp på Södertälje konsthall – samt på Flammans omslag med verket ”Flyglarm”, från 2023. 

Berätta om när du och din man Alexander gömde er undan Rysslands bombningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 07 mars, 2026

SVT: s ”Mammor” får mig att aldrig vilja föda barn

Mammor gör det än mer rimligt att förbli barnlös, menar skribenten. Foto: SVT.

Efter allt tjat från politiker om att vi unga kvinnor föder för få barn hoppar SVT på kärnfamiljstrenden med serien Mammor. För det är såklart vårt fel. 

Med ett gäng influerare hoppas SVT kunna nå unga kvinnor och – antar jag – inspirera dem till att skaffa barn. Jag som varken är särskilt intresserad av barn eller influerare, klickade mig ändå in på serien när jag låg hemma sjuk häromveckan. Fråga mig inte varför. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 07 mars, 2026

Lapidus är för kär i sina stereotyper

Brottslingen och hans advokat. Ann Heberlein hade önskat mer av en modern advokatserie. Foto: SVT.

Advokaterna är snygga, kontoren dyra och kvinnorna schabloner. Jens Lapidus juristthriller Hundarna gör inget nytt av en uttjatad miljö.

Det görs inte tv-serier om alla yrken. Hur ofta kretsar en komedi runt en förskollärare? När utspelar sig ett drama på ett kommunkontor i en mellanstor stad, med kommunikatörer och strateger i bärande roller? Hur många thrillers utspelar sig i hemtjänsten på landsbygden?

Filmer och tv-serier om läkare och advokater i storstan går det däremot 13 på dussinet. Nu har SVT släppt ännu en advokatserie, Hundarna, efter en idé av juristen och författaren Jens Lapidus. Lapidus slog igenom med Snabba cash för 20 år sedan och har därefter skildrat gängkriminaliteten, ur de kriminellas perspektiv i flera böcker.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 06 mars, 2026

Ann Heberlein – du är förlåten!

Författaren Ann Heberlein gästade Flammans tv-program Grillen.

Har du sett att Ann Heberlein är ny skribent i Flamman?

Hon har skrivit med den äran – om överklasshedonism, Epstein och Gisèle Pelicot.

I går intervjuade jag henne i vårt tv-program Grillen, där hon förklarade varför hon är besviken på den moderata regering som hon själv röstade fram. Fram till 2024 var hon stabschef för Moderaterna i region Skåne och hon har skrivit flera böcker, senast Moraliskt kapital.

Där citerade hon oväntat nog Flamman flera gånger, inte minst vårt temanummer om 2014 års identitetspolitiska yra. Hon skriver där att det i dag framför allt är högern som vill vinna status genom att signalera (ond) moral – nu senast genom irrationella och hjärtlösa tonårsutvisningar.

Jag vågar dessutom påstå att en ångerfull text av en borgerlig skribent som Ann Heberlein gör större skillnad än tio Tidökritiska texter i vänsterpressen.

Många har glatts över hennes texter. Men en handfull av er har också grymtat. Ska man verkligen förlåta någon så enkelt för att ha röstat på Tidöregeringen? Andra menar att hon borde ha förstått vilken rörelse hon stödde. ”Hur kunde Ann Heberlein inte se högerns lögner tidigare”, undrar Lotta Ilona Häyrynen i Dagens ETC. ”Det här var nämligen visst vad ni röstade på. Vi har förklarat det för er hela tiden.”

Jag har flera invändningar mot det resonemanget.

Hur stängd man ska vara inför möjligheten att man själv har fel ibland?

Och hur ska man bli fler om man inte låter människor ändra sig? Inga jämförelser i övrigt men jag skulle trycka texter av en nazist som ändrat åsikt. Hur intressant vore inte det perspektivet för våra socialistiska (och andra) läsare?

Om vänstern ska vinna måste vi släppa instinkten att mästra. När någon vill ansluta borde vi i stället dra fram en stol och säga: ”Välkommen, berätta vad du har varit med om.”

Jag vågar dessutom påstå att en ångerfull text av en borgerlig skribent som Ann Heberlein gör större skillnad än tio Tidökritiska texter i vänsterpressen. Som hon säger i Grillen uttrycker hon något som många högerväljare också tänker, men ännu inte vågat säga. En majoritet av deras väljare tycker att utvisningarna har gått för långt, nu när konsekvenserna av hastigt genomdrivna reformer har blivit tydliga.

Visst kan man säga: ”Vad var det vi sade?” Men ännu bättre är kanske att säga: ”Så fint att ni tänkt om, nu fixar vi det här tillsammans.”

Läs mer

I nästa Grillen gästas vi av Fredrik Kopsch, en annan avhoppare som rentav sagt att han inte längre kan kalla sig höger. Det misstänker jag att han fortfarande är, men hans perspektiv i nya boken Utvisad är intressant.

Håller du med mig om förlåtelse? Har du förslag på gäster till Grillen?

Glöm inte att prenumerera, om du inte redan gör det.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 06 mars, 2026

Regeringen pressas om tonårsutvisningar: ”Måste gå från ord till handling”

Annika Hirvonen (MP), migrationspolitisk talesperson för Miljöpartiet, och Tony Haddou (V), migrationspolitisk talesperson för Vänsterpartiet vid pressträffen för tre veckor sedan. Foto: Henrik Montgomery / TT

Efter Åkessons utspel om tonårsutvisningar är det hög tid för riksdagen att rösta om ett stopp, menar Annika Hirvonen (MP) och Tony Haddou (V). ”Vi släpper inte det här”, säger Annika Hirvonen till Flamman.

– Nu får det räcka med ord, säger Tony Haddou, migrationspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Tillsammans med miljöpartisten Annika Hirvonen lägger han i dag fram en så kallad ”motion av särskild händelse”. Målet: att få riksdagen att ”så fort som möjligt” stoppa de uppmärksammade tonårsutvisningarna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)