I den rojalistiska yran inför kronprinsessans bröllop trängdes normalt publicistiskt tänkande undan, även hos public service-medierna. Det mesta kring kungahuset skildrades okritiskt och uppsluppet. Men för den nu aktuella skandalboken Carl XVI Gustaf – den motvillige monarken verkar snarast det motsatta gälla hos Sveriges radio. Beröringsskräck.

Public service–medieras uppdrag sägs vara i allmänhetens tjänst. Riktigt vad som menas med det är inte alltid lätt att veta. Att det finns ett intresse hos allmänheten för kungligheters bröllopsbestyr råder det inga tvivel om. Men hur mycket och med vilka journalistiska metoder skulle Sveriges television och Sveriges radio uppmärksamma spektaklet?
Ja, på SVT:s sajt Det kungliga bröllopet fanns en blogg signerad Ebba von Sydow. Där fick vi exempelvis veta att Charlotte Casiraghi, dotter till Monacoprinsessan Caroline, fick sin första klänning designad av Karl Lagerfeld och att hon gärna mixar med märken som Gucci och Tod’s. En av många bloggposter som överskred gränsen för textreklam och som förmodligen inte accepterats om det inte varit för att fördämningarna helt hade brustit. Sverigesradio.se hade sin rojalistiska motsvarighet i Kungahuset. En sajt som skadade SR:s förtroende ytterligare då de anställde en av Daniel Westlings närmaste vänner som reporter.
Journalisten Tove Meyer avstängdes med omedelbar verkan från sitt arbete som researcher på P3:s Morgonpasset för att hon varit med och skrivit Carl XVI Gustaf – den motvillige monarken. Inte bara jag blev förvånad över den plötsliga finkänsligheten.
– Sveriges radio måste ge en trovärdig och hållbar förklaring till det här, sa Jesper Bengtsson ordförande för den svenska sektionen av Reportrar utan gränser till tidningen Journalisten.

Tove Meyers chef, Robert Frisk, menar dock att hon sitter på dubbla stolar och att det skulle kunna innebära en intressekonflikt. I klartext: Att avslöjandena i boken borde kommit Sveriges Radio till del. Men det konstiga är att Meyers arbetsgivare hela tiden känt till arbetet med boken och att det är först efter två och halvt år, när den skulle släppas och det började glunkas om ”skandalbok”, som de drar öronen åt sig.
Nej, jag är inte odelat positiv till det pågående drevet mot kungen. Nog finns det säkert en del påstådda överträdelser av makt och myndighet, exempelvis saker Säpo nu anklagas för, som är viktiga att belysa. Men en hel del av det som rapporterats är bara snaskigt. Det är helt i sin ordning om public service-medierna försöker avstå från det senare. Men varför satt de inte på lika höga hästar när bröllopshysterin härjade som värst?

Ok. Daniel Westlings bästis petades till slut, men hur kunde man ens komma på tanken att anställa honom? Svassandet kring ”kungabröllopet” hade ju redan slagit alla rekord vad gäller övertramp i kravet på opartiskhet. Men en medarbetare som utanför redaktionen bidrar till en bok som delvis är kritisk till statsöverhuvudets liv och leverne…
Jag tycker allt att det verkar som om våra public service-kanaler har minst två publicistiska måttstockar vad gäller olika mediehajper kring kungahuset.