”Ojämn skörd” skriver Erik Åsard, professor i Nordamerikastudier. ”Verkligheten hann ifatt förändringarnas man”, skriver Martin Gelin i SvD på årsdagen av Barack Obamas tillträde i det Vita Huset.

När Barack Obama valdes 2008 stod hoppet i zenit. Med ett rekordhögt deltagande från svarta och latinamerikaner fick Obama 10 miljoner fler röster än John McCain och vann presidentvalet med den största marginalen sedan 1984. Med Obamas tydliga fokus på förändring kom valet så nära man kan en folkomröstning om att fortsätta på den gamla vägen eller att förändras. Ändå är resultatet inte en helomvändning. Många är nu besvikna.
För den som följt Obama sedan valdagen är det uppenbart att misslyckandet inte kan tillskrivas det vanliga regeringsmisstaget att dra sig tillbaka från debatten. Obama har närmast totalt dominerat debatten med ständiga stadshus-turnéer ut i landet och krevader av tv-intervjuer före viktiga strider.
Inte heller beror det på brist på ambitioner. Lämnar vi utrikespolitiken därhän står Obama fortfarande för en med amerikanska mått progressiv linje och administrationen har ett högt tempo. Så fort man närmar sig den lagstiftande processen kan man däremot se mycket stora problem. Obama har trots sin försiktighet och kompromissvilja helt enkelt inte makten över många av de viktigaste besluten.

Sjukvårdsreformen. Obamas viktigaste vallöfte var sjukvårdsreformen. I dagarna har demokraterna just förlorat sin ”filibustersäkra” 60-40-majoritet i senaten. Framtiden är nu osäker för hela reformen.

Klimatet. Obama lovade väljarna att USA skulle ta ledningen i klimatfrågan. Men han kom till Köpenhamn bakbunden av att flera demokrater med stöd från olje- och kolbolag gjort det omöjligt att fatta snabba beslut om att lägga om politiken i senaten.

Lobbyisternas makt. Obama lovade att begränsa lobbyisternas makt över politiken. Högsta domstolen fattade i veckan ett beslut i rakt motsatt riktning – att staten inte har rätt att begränsa lobbyisternas bidrag.

Enligt den amerikanska konstitutionen ska den verkställande makten (presidenten), den lagstiftande makten (parlamentet, till råga på allt uppdelat i två kamrar) och den dömande makten (domstolsväsendet) vara strikt uppdelade och bevaka varandra. De tre väljs också på olika perioder, och högsta domstolens ledamöter sitter på livstid, så det kan i praktiken ta mer än ett decennium att få majoritet i hela systemet.
Det kallas för maktdelningsprincip och presenteras ofta som en maktkritisk tanke: som om makten kunde ”hållas i schack”. I själva verket är det oftast just den politik som folk röstat för, som i fallet Obama, som hålls i schack medan den ickevalda makten i storföretag och byråkrati obehindrat kan fortsätta staka ut kursen för landet. Systemets tröghet är byggt på en kalkyl: De rika och välutbildade ger aldrig upp kampen om sina intressen. Men fattiga och outbildade som samlats kring progressiva program skingras om resultaten uteblir, eller om det politiska systemet är för komplicerat.

Mycket tyder nu på att Obama begriper att han måste växla in på ett mer konfliktfyllt spår. Om nyckelordet 2008 var förändring, ”Change” blir ordet 2010 kämpa, ”Fight”. Obama söker förtroende för att genomföra allt som inte gått igenom. Han inledde året med att lova att genomföra sjukvårdsreformen trots allt. Nu inleder han valkampanjen med att kräva ”pengarna tillbaka från Wall Street”. Det bådar gott: amerikaner lutar, precis som de flesta folk åt vänster när ekonomi och fördelning kommer på tal. Segerkampanjens general David Plouffe är också tillbaka, och han har en rad vettiga idéer (se Washington Post, 24/1) om hur höstens val skall vinnas.
Obama har siktat på att, liksom Ronald Reagan bli en president som skiftar politiskt paradigm i landet. Det går, som vi konstaterat, inte på ett år. På sätt och vis är det faktiskt först nu som vi ser om Obamas projekt är möjligt eller om USA:s politiska system helt enkelt blivit obrukbart för att ta emot signaler från majoriteten.
Om det senare är fallet, ska vi inte känna oss allt för överlägsna. Det är trots allt mer eller mindre samma system som vi just installerat i EU.

/Aron Etzler