Eko-eko-gruppen kom 2013 ut med en delrapport som på ett bra sätt sammanställde forskning inom framför allt klimat- och miljöområdet och även gjorde en grundlig omvärldsbevakning och en genomgång av den politiska kartan. Sedan dess har ingenting hänt. Jag efterlyser dialogen inom Vänsterpartiet.
Här är några tankar från mig.
Mer och mer arbete utförs utomlands och därmed utanför vårt lands kontroll och taxeringsmöjligheter. Arbete är därför ett illa valt taxeringsobjekt då det är flyktigt. Teknikens landvinningar minskar även behovet av arbetskraft här hemma. Och kapitalets vinster ökar ytterligare. Det enda tillförlitliga taxeringsobjektet i en föränderlig värld är själva marken.
Fastighetsskatten bör komma tillbaka i form av en produktionsskatt. Det skulle innebära att en skogsägare betalar skatt vid avverkning, utifrån produktion av vindel, vattenkraftsel och så vidare. Företagare betalar skatt utifrån den produktion som sker på området – oavsett antal arbetade timmar. Hyresvärden betalar skatt utifrån sina hyresintäkter.
När det gäller konsumtionen (mervärdesskatten) borde vi våga vara mer progressiva och gynna det som är hälsosamt eller önskvärt. Det kan handla om ekologisk mat eller förnybar energi, kollektivtrafik (hållbart resande) eller återbruk och reparationstjänster.

Att bankerna fritt kan skapa pengar, trolla fram dem ur intet, är vansinne. Men i vårt samhälle helt normalt. Att låta staten göra detsamma är såklart det enklaste sättet att demokratisera pengaskapandet. Det skulle innebära att staten har möjlighet att göra de investeringar som krävs för en omställning av samhället i grunden.
En omvandling av det ekonomiska systemet skulle ta makt från dem med pengar och ge den makten till dem som inga pengar har. Det skulle i praktiken vara solidariskt och miljömässigt klokt då det skulle gynna investeringar som inte i första hand ger kortsiktig vinst.
Skatterna behöver balanseras med bidrag och jag har förundrats över vänsterns avoga inställning till basinkomst/medborgarlön. Visst kan det verka onödigt slöseri att ”ge bort” pengar till den som redan har. Och det är möjligt att systemet skulle behöva finslipas. Men våga tänk tanken!
En medborgarlön skulle göra det möjligt för den enskilde att arbeta sex timmars arbetsdag. I praktiken är det också arbetsgivaren som betalar det – med sin produktionsskatt. Det är en viktig reform för de som i dag inte orkar arbeta fram till pensionen. De betalar med en utsliten kropp och låg pension. En medborgarlön skulle också göra det möjligt för fler att utveckla och arbeta med sådant som de själva finner intressant. Livet är mer än ett arbetsslaveri i produktionsfabriken. Livet måste vara värt att leva också.
Och när vi ändå tänker nytt; varför inte ransonering av sådant som är ohållbart? Varför skulle de rika ha rätt att skita ner – bara för att de anser sig ha råd?

En förändring av skatte- och bidragssystemet är nödvändigt. Vi måste få ett system som gynnar de som gör ”rätt” val utifrån ett ekologiskt och socialt perspektiv. Därför är det nödvändigt att inte bara räkna kronor och ören i boksluten. Vi måste räkna på miljöförstöring, användandet av naturresurser och sjukskrivningstal för att till fullo se landets och regionens bokslut.
I dag kan till exempel gruvindustrin utvinna malm och frakta från landet – nästan gratis. Samtidigt blir Sverige som land fattigare eftersom det de fraktar iväg är en del av vårt naturkapital.
För en trovärdig eko-eko-politik krävs att samhällets strukturer möljliggör för den enskilde att  minimera sitt ekologiska fotavtryck så att alla människor får en teoretisk möjlighet att leva på det här jordklotet.