Reclaim Pride vill svartmåla Israel för landets positiva inställning i hbtq-frågor. I själva verket bygger nätverkets analyser på konspirationsteorier, rasistiska stereotyper – och egen rosatvätt.
Nätverket lyfter en satsning från Israel som ville förklara hur fritt och öppet landet är. Kampanjen syftade till att förbättra bilden av Israel och grundade sig i en undersökning bland européer från 2003. Över hälften hade svarat att Israel är det största hotet mot fred på jorden.
En sådan attityd till Israel grundar sig inte i reella förhållanden i konflikten. Det är i stället tydligt att Israel övertagit rollen som syndabock efter judarna. I Nazitysklands propaganda utmålades judarna som det största hotet mot fred på jorden. Efter Förintelsen blev detta tabu, men det dröjde alltså inte många år innan beskyllningarna skrevs över på den judiska staten i stället. Som antirasister borde det vara givet att problematisera denna oproportionerliga hets mot det enda landet i världen som är judiskt. Graden av motstånd kopplat till en konflikt tycks inte bero på hur allvarlig konflikten är, utan om fienden är judisk eller inte.
I Gaza är det olagligt med samkönade relationer mellan män. Fler än nio av tio tycker att homosexualitet inte ska vara accepterat i samhället.
Tesen att den israeliska ambassadören deltar i Pride för att ”distrahera och avleda uppmärksamhet” är också en sunkig konspirationsteori. Anklagelsen innebär att israeliska judar innerst inne inte skulle kunna vara för mänskliga rättigheter, utan att de lömskt bara utger sig för at vara det. (Israels ambassadör, Ziv Nevo-Kulman, är förresten öppet gay.) Parallellerna till hur judar historiskt sett beskrivits som ondskefulla, lömska och manipulativa kunde inte vara tydligare.
I själva verket är hela definitionen av rosatvätt feltolkad av Reclaim Pride. RFSL förklarar rosatvätt som att det ”innebär att profitera på regnbågsflaggan utan att arbeta aktivt för hbtqi-personers rättigheter på något annat sätt”. Israel arbetar aktivt för hbtq-frågor. De ligger i topp på Gay Happiness Index, och i en kategorisering från internationella hbtq-organisationen ILGA (där bland annat RFSU och RFSL ingår) hamnar Israel i den näst bästa kategorin.
Är det något som exemplifierar pinkwashing, då är det snarast att koppla samman hbtq-frågan med Palestina. Här har Reclaim Pride valt att rosamåla ett samhälle där hbtq-personer inte har några lagar som skyddar dem mot diskriminering. I Gaza är det olagligt med samkönade relationer mellan män. Fler än nio av tio tycker att homosexualitet inte ska vara accepterat i samhället.
Inte heller försöket att diskutera hudfärg är korrekt. Debattörerna påstår att ”solidariteten finns bara när det är vita människor som drabbas”. I Israel härstammar över hälften av den judiska befolkningen direkt från länder som Marocko och Irak. Hudfärgen skiljer sig således inte från en palestinier. Efter att ha attackerats i det näst största terrorattentatet i modern tid har solidariteten varit stark med det israeliska folket.
Parallellen med Ukraina är också felaktig. Zelenskyj har liknat Hamas attacker vid den ryska invasionen av Ukraina: ”Den enda skillnaden är att det är en terroristorganisation som attackerar Israel, och en terroriststat som attackerade Ukraina.”
En korrekt intersektionell analys hade i stället tagit kampen mot Hamas homofobi, mot Hamas rasism och sexism, och mot Hamas vilja att krossa tvåstatslösningen respektive att krossa Israel.
