Jämställdhetsmyndighet i all ära. Men var finns de konkreta åtgärderna som garanterar att arbetarklassens kvinnor någon gång får gå i pension?
Med två meningar. Det är svaret på hur mycket jämställdhetsministern behandlade pensionsfrågan på pressträffen om regeringens ”nya” jämställdhetspolitik i förra veckan. I verkligheten, bortom regeringens fina ord om ”feministisk politik för en jämställd framtid”, så är pensionsfrågan en av de viktigaste och mest avgörande frågorna för kvinnor i Sverige idag.
Antalet rapporter om hur illa dagens pensionärer har det ställt, har ökat i nästan samma takt som Stadsmissionens äldrecenters besöksantal. Tidigare i år rapporterades det om att det nu är en kvarts miljon pensionärer i Sverige som lever under EU:s fattigdomsgräns. Enligt Pensionsmyndighetens egna beräkningar skulle det ”bara” kosta ungefär 4,5 miljarder per år för att lyfta alla pensionärer över fattigdomsgränsen. En summa som går att jämföra med hur mycket som förs ut ur välfärden i form av vinster. Politiska beslut kan förändra detta. Men det är inget regeringen är intresserad av. Pensionärerna är en röstsvag grupp för en regering som enbart har opinionen framför ögonen.
Men dagens pensionssystem påverkar inte bara den som är pensionär idag – det påverkar också oss som kommer att bli pensionärer i framtiden. Om man jobbar på ett företag utan kollektivavtal så är det mer regel än undantag att man inte får någon tjänstepension. Jobbar man i ett arbetaryrke har man dessutom en relativt låg lön som ska ligga till grund för pensionen, ingen löneutveckling som tar stora språng och dessutom är risken för att jobbet man har inte är på heltid hög.
För oss som går i pension om sådär 20-30-40 år, så kommer det antagligen inte räcka med att ha få sjukskrivnings- eller arbetslöshetsperioder – vi kommer ändå inte klara oss på pensionen.
Pensionärerna är en röstsvag grupp för en regering som enbart har opinionen framför ögonen.
Resultatet blir en arbetsmarknad där företag som ”Hyr en pensionär” och ”Veteranpoolen” gör detsamma som bemanningsföretag alltid gjort. Pressar löner och gör 65-åringar till underbudskämpar på en lågprismarknad. Så ser situationen redan ut för pensionärer som inte har råd att gå i pension.
I dag är lösningen att pensionsspara privat, men så ska inte välfärden fungera. Det går att forma ett annat pensionssystem som bygger på solidaritetsprincipen. Till och med LO har en plan om hur det ska gå till. Varför är det så tyst från regeringen?
