Som svar på Hamas terror planerar Israel en rekordstor fördrivning av palestinier från Gaza. Men i stället för att kalla på besinning eldar högern på dessa folkrättsbrott.
Sex dagar har gått sedan Hamas bände upp stängslen mot Israel och dödade minst 1 200 människor, varav de flesta var civila och flera av dem barn. Det israeliska svaret har varit brutalt: de har stängt av leveranserna av mat, el och vatten, och gett flygvapnet i uppdrag att jämna hela bostadskvarter i Gaza med marken.
Resultatet är en humanitär katastrof. I morse hade de israeliska bombningarna enligt de palestinska myndigheterna dödat 1 500 människor, och jagat ytterligare 400 000 på flykt. Nu meddelar FN:s palestinska flyktingorgan (UNRWA) att pengarna kommer att ta slut om tre veckor, och vädjar om krisstöd. Under onsdagen fick Gazas sista elgenerator slut på bränsle.
Minst elva FN-anställda har dödats i räderna, och 30 elever i organisationens palestinska skolor. Enligt Human Rights Watch har Israel använt vit fosfor, en vitlöksluktande gas som är hårt reglerad i internationell lag då dess rökstrålar riskerar att bränna ihjäl civila.
Den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu kablade stolt ut bilder på massförstörelsen i sociala medier, men de bilder som var tänkta att signalera styrka uttrycker snarare impotens. För Hamas kunde inte bry sig mindre om hur många civila palestinier som dör, så länge de får härska över ruinerna. Det enda som kan driva undan dem på riktigt är en markinvasion, vilket Israel drar sig för. Dels för att man länge har sett Hamas som en garant för att omöjliggöra en palestinsk stat, men framför allt för att det är betydligt farligare än bombräder. Gaza är oerhört tätbebyggt, har ett komplicerat underjordiskt tunnelnät, och bombfällor överallt.
Men den inrikespolitiska pressen att agera är stark, och i brist på andra idéer planeras nu möjligen till sist en markinvasion. Israel uppmanade igår FN att evakuera 1,1 miljoner palestinier från norra Gaza inom 24 timmar. Hamas har å sin sida uppmanat alla invånare att stanna, och ger därmed legitimitet åt kritiken att de använder civilbefolkningen som mänskliga sköldar.
Israel har valt att tolka detta som att de har rätt att döda dessa ”sköldar”, det vill säga ta oskyldiga liv: sedan i lördags har 1 500 människor dödats i Gaza, varav 443 barn, enligt en rapport från Unicef.
Men internationell rätt ger inga sådana frikort. Volker Türk, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, sade i tisdags att en israelisk ”belägring som riskerar civila liv genom att beröva dem varor som är nödvändiga för överlevnad är förbjudet under internationell humanitär rätt”, något som skulle kunna utgöra ”kollektiv bestraffning”.
”Attackerna mot civil infrastruktur, i synnerhet elektriciteten, är krigsbrott. Att för män, kvinnor och barn stänga av vatten, elektricitet och värme inför vintern – detta är rena terrordåd. Och vi måste kalla dem för det.” Orden är Ursula von der Leyens.
Hon har helt rätt. Att ge sig på civilbefolkningen är alltid ett krigsbrott. Men talet hölls för ett år sedan, och landet hon kritiserade var inte Israel, utan Ryssland. Tyvärr förmår hon inte säga samma sak om de israeliska bombningarna av Gaza.
Det gör inte heller den svenska regeringen. I stället drar den tillfälligt in biståndet till Palestina, när det snarare borde ökas. Den liberala partiledaren Johan Pehrson vill dessutom öppna för svensk vapenförsäljning till Israel.
Visst finns även till vänster de som försöker urskulda Hamas terror, men inom vänstern förs också en intern debatt av rannsakan. Något liknande är svårt att finna till höger, där de moraliska hämningarna bland många debattörer är släppta. Expressens ledarskribent Susanna Birgersson skrev exempelvis på X: ”Stäng munnen. Sluta låtsas att det finns ett annat sätt att föra krig mot Hamas än att civila offras. Det är så Hamas riggat det.” Den på vänsterkanten som skrev något liknande om Israel skulle möta hård kritik – med rätta. Desto svårare är det att hitta uppmaningar om att värna palestinska civila.
Inte minst regeringen borde mana till besinning. I stället tävlar man i straffåtgärder som ändå bara driver befolkningen i Hamas famn, som indragna bistånd, att återkalla erkännandet av Palestina och att öppna för svensk vapenexport till Israel. Men inga dödade palestinska civila kommer att väcka de döda israelerna till liv. Folkrättsbrott motiverar inte nya folkrättsbrott. Dödens cirkel måste brytas. På kort sikt genom ett eldupphör som möjligen övervakas av en FN-styrka. På lång sikt genom att bosättningspolitiken och ockupationen avslutas.
