Sedan Danmark och Finland dramatiskt sänkt sina alkoholskatter, har nu den svenska regeringen och Systembolaget hamnat i ett besvärligt läge. Nu duggar förslagen tätt från borgerliga debattörer och Systembolaget självt: skatten och därmed priserna måste sänkas!
Att lägre priser leder till fler dödsfall och ökad brottslighet är oomtvistat. Vare sig det handlar om 1 000 eller 4 000 fler döda per år, och räknat i förspillda livsår mångdubbelt fler, är det för mycket.
Det är omöjligt att säga hur många som kommer att dö eftersom det beror på en rad andra faktorer – den generella sociala situationen, sjukvården och mycket annat. Men att fler kommer att dö är ställt utom tvivel. Alkoholskador är dessutom dyra. Om vi nu sänker alkoholskatten kommer det att krävas att pengar tas från något annat område för att täcka de ytterligare skador som kommer att bli verklighet om några år.
Nu gnuggar ryggradslösa politiker och alkohollobbyn sina händer. Äntligen blir vi av med den svenska alkoholpolitiken! Samtidigt har folkhälsominister Morgan Johansson hamnat i en helt omöjlig position: att försöka försvara skattepolitiken och Systembolaget utan några motåtgärder, dessutom mot bolagschefen Anitra Steens vilja.
Regeringens ståndpunkt att kompromissa med de svenska reglerna för att kunna påverka EU saknar all logik. När vi väl har sänkt oss till EU-nivån, blir det mycket svårare att ändra på EU:s inställning. Att återupprätta tull och införselregler visar på ett alternativ till den flathet och uppgivenhet som gäller.
Det skulle göra det möjligt att förhandla om undantag för Sverige och en möjlig höjning av skattenivåerna inom EU. Ett fast försvar för den svenska alkoholpolitiken skulle också stödja de länder som försöker motverka fri prissättning på alkohol inom EU.
Det finns bara en annan möjlig position och det är att riva upp de nya införselreglerna och förstärka tullväsendet för att hindra smugglingen. Det är det enda rimliga svaret på de aggressiva skattesänkningar i Danmark och Finland. Omöjligt, tänker de flesta, då bryter vi ju mot EU:s överenskommelser. Men är det mer möjligt att fatta beslut som vi vet kommer allvarligt skada och till och med ta livet av människor? Hur många liv är acceptabla förluster för att följa EU:s regelverk?
Generellt är handelsfrågor sådant man förhandlar och omförhandlar över lång tid. Om utgångspunkter är att överenskommelser aldrig kan brytas, har man avhänt sig ett av de viktigaste påtryckningsmedlen. I WTO-förhandlingarna i Cancún skaffade sig tredje-världenländerna en mycket bättre position genom att säga nej till ett förslag genomsyrat av EU:s och USA:s önskningar. Också i EU-sammanhang finns det länder som bryter mot regler eller skapar egna alternativ för att få ett handlingsutrymme. Inom EU planerar de flyktingfientliga krafterna att bygga flyktingläger utanför EU:s gränser för att kunna avhumanisera flyktingpolitiken ytterligare. Allt detta är exempel på att man kan bryta mot regler, avbryta förhandlingar eller skapa alternativ vid sidan om. Sådana påtryckningar används av goda såväl som dåliga krafter.
Men den svenska regeringen vill alltid vara bäst i EU-klassen. Därmed försvinner möjligheten att hävda våra i demokratiska val fattade beslut – i det här fallet den svenska alkoholpolitiken. I denna fråga gör regeringen ett vägval: är det den politik som vi röstat om i val och riksdag som gäller, eller EU:s påbud och den fria marknaden?
Under EMU-folkomröstningen har socialdemokrater och tre borgerliga partier använt vår möjlighet att påverka EU som ett huvudargument för fortsatt integration i EU. Nu ser vi hur det fungerar i verkligheten. Det är EU som påverkar oss till det sämre. Och EU-vännerna lägger sig platt.
