I dag kom till slut regeringens proposition för nytt mediestöd och precis som befarat kommer större delen av stödet som går till ”rikstäckande fådagarstidningar” från socialistiska Flamman till kristna Dagen att försvinna. Några siffror har ännu inte presenterats, men enligt den tidigare moderaten Mats Svegfors utredning skulle 76 procent av stödet försvinna till 2029, trots att stödet till vår sorts tidningar bara utgör 14 procent av totalen. För helheten handlar det alltså om att spara in kaffepengar, men för oss är det existentiellt.

Flamman står inför en kris. I värsta fall riskerar vi och en rad andra vänstertidningar att utplånas, eller skära så hårt i våra kostnader att vi får svårt att bedriva högkvalitativ journalistik och tynar bort.

Detta sker i en kontext där 9 av 10 stora dagstidningar är borgerliga, och där deras frågor tar allt större plats. Väljarnas två viktigaste frågor inför senaste valet var skola och vård, medan undersökningar visar att valdebatterna präglades av kriminalitet och migration. Utanför de etablerade medierna har dessutom ett högerextremt medielandskap etablerats med ständig hets mot journalister, kvinnor och invandrare.

Klicka här för att stödprenumerera.

Därför ingår i det nya mediestödet en demokratiklausul, som lär vara svår att formulera utan att i sin tur bli odemokratisk. Men min oro är snarare att klausulen inte ens behövs, för genom att ta bort en så stor del av stödet till nischtidningar som Flamman kommer man snarare undan problemet. Man tar bort stödet till alternativa åsikter utan att ens behöva motivera varför.

Förslaget, som ska börja gälla den 1 januari 2024, skulle ytterligare snedvrida konkurrensen. Jag skulle önska en större solidaritet och respekt för ideologisk mångfald från högerpressen, men sorgligt nog jublar den.

Expressens Anna Gullberg dundrar att ”bidragstiggeri” – det vill säga det upprop för fortsatt mediestöd till nischtidningar som bland annat Flamman skrev under – är ”den absoluta formen av beroende”, givetvis utan att förklara hur denna kausala kedja ser ut. Skulle Flamman hålla tillbaka sin kritik mot Tidöregeringen i hopp om att få behålla presstödet? Påståendet är absurt, och därför presenteras inte heller några belägg.

Det finns flera lustiga aspekter av att Expressen sätter sig på en så hög geting. För det första får tidningen 6,3 miljoner i redaktionsstöd, och för det andra ”tigger” Anna Gullberg själv om att tidningar ska bli momsbefriade – ett förslag så ”oberoende” att hennes tidigare chefredaktör Thomas Mattsson av en händelse har förespråkat det i flera år. Nu kampanjar han för förslaget å tidningens vägnar som styrelsemedlem i Tidningsutgivarna, tillsammans med tre andra från Bonnier News, en organisation som ständigt strider för reformer som gynnar de stora koncernerna. Utan att uttala mig om förslaget undrar jag varför mediejättarnas tiggeri är finare.

Sanningen är att jag önskar även dem framgångar. Journalistiken måste stå stark, lokalt såväl som nationellt. Det är jättebra att propositionen lägger så stort fokus på lokaljournalistiken, som är otroligt viktig för demokratin. Men det går att hjälpa den utan att samtidigt utplåna den rika floran av politiska och religiösa rikstidningar.

Visst kan man tycka att publikationer som inte bär sig ska dö med marknadsekonomiska argument, och om det här hade gällt glass eller solglasögon så hade jag hållit med. Men nu gäller det tidningar – som vi tillsammans bedömer fyller en viktig funktion för demokratin. Inte minst i en tid när dess institutioner i hela västvärlden utmanas av högerpopulismen.

Nu kommer vänsterpressen att tvingas till tuffa beslut. Vi måste överväga hopslagningar, något som dock försvåras av att många vänstertidningar till skillnad från Flamman är sammanlänkade med en specifik organisation och snävare ideologisk nisch.

Vi måste också diskutera en hastigare frångång från papperstidningen än vad Flamman har önskat av respekt för äldre läsare. Vi kommer snart att behöva höja priset ytterligare för att kunna överleva längre i någon form. Jag får ständigt höra hur mycket snyggare och mer läslig tidningen har blivit, och många läsare längtar efter att den dimper ned på hallmattan. Men just nu bär den sig inte.

Slutligen måste vi bli bättre på att dra in pengar med kampanjer och övertyga vänsterpubliken om att vår existens gör skillnad. Om du och andra läsare inte anser det så kommer tidningen också att gå under. I slutändan vilar vårt öde i dina händer.

Om du har råd så ber jag dig därför att teckna en stödprenumeration – på digital eller papper – oavsett hur ofta du läser tidningen. Fler alternativ finns här. Om alla våra supportrar skulle betala denna högre summa så skulle vi göra oss oberoende av presstödet. Du som har ännu mer pengar får gärna kontakta mig om mer substantiella donationer. Du kan möjliggöra ett lägre pris på tidningen, så att fler låginkomsttagare har råd. Vårt swishnummer är så klart också alltid öppet – 123 441 76 30.

Det är allvar nu. Kvalitativ vänsterjournalistik kostar. Sverige har gått åt fel håll de senaste decennierna – först i nyliberal och nu dessutom i högerextrem riktning. Föreställ dig vad som händer om de sista röda rösterna tystnar.

Det blåser rejält. Jag hoppas att du vill stå med oss.